jos
Trådstartare
Jag har två katter som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Just nu bor vi i en stor fin lägenhet där de har gott om plats, men om några veckor ska jag flytta härifrån och jag vet inte var katterna ska ta vägen.
Ska flytta hem till pappa, och i stora huset finns redan en katt (som är väldigt mån om sitt revir, och kan vara elak mot andra katter) så där kan de inte bo. I lilla stugan, som jag troligtvis kommer bo i, finns det inte plats för katter. Har inte koll på hur stor den är, men jag skulle gissa på 15 kvadrat kanske.
De är nu innekatter, och jag vill inte ha dem ute. Dels på grund av att de inte är vana, dels på grund av att de är så blyga och rädda, så jag vet inte om de vågar leta sig tillbaka hem eller om de bara springer ut i skogen och lägger sig under en buske...
Honan är 1½ år, har varit "tam" sedan dag ett men är väldigt rädd för människor hon inte känner (och eftersom jag sällan har folk hemma här ute på landet så är det bara mig hon inte är rädd för ). Inte bara lite skygg, utan verkligen rädd. När jag haft enstaka personer här på besök längre stunder (tre-fyra timmar eller mer) så vågar hon sig oftast fram till slut om allt är lugnt och stilla.
Hanen föddes i början av sommaren (eller slutet av våren), var vild stallkatt de första månaderna. Han är fortfarande inte tam, jag misstänker att han aldrig kommer bli mindre reserverad än han är nu. Visserligen gör han fortfarande små framsteg, men de är väldigt små. Han nosar på min hand minst en gång om dagen och petar på mig när jag inte ser, men mycket mer än så är det inte.
Mina alternativ är alltså omplacering eller avlivning. Rent rationellt vet jag ju att djuren inte mår dåligt av att somna in, men nu när jag själv står här och ska ta beslutet så känns det jättehemskt. Och omplacering kan ju gå helt åt skogen...
Det jag funderar på är väl egentligen mest om det är möjligt att hitta någon som vill ta sig an såna här katter? Kan det fungera, kan katterna lära sig att leva med helt nya människor med tanke på hur de är nu? Finns det folk som vill ha småvilda katter som de inte "räddar från gatan"? Är det ens någon idé att sätta ut annonser eller ska jag ringa kliniken med en gång?
Det skulle vara skönt med utomståendes åsikter och tankar, mina nära har inte så konstruktiva idéer. Det här är alltså inte en annons, jag vill bara bolla tankar och idéer.
Om någon undrar varför jag har tagit mig an två katter så nyss när jag inte kan ta hand om dem, så är förklaringen att de båda är överblivna kattungar som jag haft hand om i väntan på försäljning, men det är ingen som velat ha just de här två så de har liksom blivit kvar...
Ska flytta hem till pappa, och i stora huset finns redan en katt (som är väldigt mån om sitt revir, och kan vara elak mot andra katter) så där kan de inte bo. I lilla stugan, som jag troligtvis kommer bo i, finns det inte plats för katter. Har inte koll på hur stor den är, men jag skulle gissa på 15 kvadrat kanske.
De är nu innekatter, och jag vill inte ha dem ute. Dels på grund av att de inte är vana, dels på grund av att de är så blyga och rädda, så jag vet inte om de vågar leta sig tillbaka hem eller om de bara springer ut i skogen och lägger sig under en buske...
Honan är 1½ år, har varit "tam" sedan dag ett men är väldigt rädd för människor hon inte känner (och eftersom jag sällan har folk hemma här ute på landet så är det bara mig hon inte är rädd för ). Inte bara lite skygg, utan verkligen rädd. När jag haft enstaka personer här på besök längre stunder (tre-fyra timmar eller mer) så vågar hon sig oftast fram till slut om allt är lugnt och stilla.
Hanen föddes i början av sommaren (eller slutet av våren), var vild stallkatt de första månaderna. Han är fortfarande inte tam, jag misstänker att han aldrig kommer bli mindre reserverad än han är nu. Visserligen gör han fortfarande små framsteg, men de är väldigt små. Han nosar på min hand minst en gång om dagen och petar på mig när jag inte ser, men mycket mer än så är det inte.
Mina alternativ är alltså omplacering eller avlivning. Rent rationellt vet jag ju att djuren inte mår dåligt av att somna in, men nu när jag själv står här och ska ta beslutet så känns det jättehemskt. Och omplacering kan ju gå helt åt skogen...
Det jag funderar på är väl egentligen mest om det är möjligt att hitta någon som vill ta sig an såna här katter? Kan det fungera, kan katterna lära sig att leva med helt nya människor med tanke på hur de är nu? Finns det folk som vill ha småvilda katter som de inte "räddar från gatan"? Är det ens någon idé att sätta ut annonser eller ska jag ringa kliniken med en gång?
Det skulle vara skönt med utomståendes åsikter och tankar, mina nära har inte så konstruktiva idéer. Det här är alltså inte en annons, jag vill bara bolla tankar och idéer.
Om någon undrar varför jag har tagit mig an två katter så nyss när jag inte kan ta hand om dem, så är förklaringen att de båda är överblivna kattungar som jag haft hand om i väntan på försäljning, men det är ingen som velat ha just de här två så de har liksom blivit kvar...