Tankar efter samtal

Mindfulness är ju en evidensbaserad behandlingsmetod med massor med forskning bakom sig, det är egentligen inte alls mumbojumbo. Nu låter det som att du och kuratorn kanske hade lite svårt att förstå varandra i rummet, men det behöver ju inte fortsätta vara så.

Ge det en chans, prova lite övningar och om det inte känns bra så kan du alltid säga det till kuratorn. Hon bör kunna erbjuda fler verktyg om detta inte passar dig :)

(Jag vet förövrigt knappt någon KBT-terapeut som inte har med mindfulness i sina behandlingar. Det är ganska standard inom den grenen.)
 
Mindfulness är ju en evidensbaserad behandlingsmetod med massor med forskning bakom sig, det är egentligen inte alls mumbojumbo. Nu låter det som att du och kuratorn kanske hade lite svårt att förstå varandra i rummet, men det behöver ju inte fortsätta vara så.

Ge det en chans, prova lite övningar och om det inte känns bra så kan du alltid säga det till kuratorn. Hon bör kunna erbjuda fler verktyg om detta inte passar dig :)

(Jag vet förövrigt knappt någon KBT-terapeut som inte har med mindfulness i sina behandlingar. Det är ganska standard inom den grenen.)

Är det sant? Alltså att man numer har mindfulness som universalbehandling mot allt från fobier till traumabearbetning till depression till ätstörningar? O_o

Det låter lite galet, ungefär som att läkarna började ge alla alvedon till att börja med, oavsett vad man lider av.

Att mindfulness har vissa bevisade effekter betyder kanske inte att det är effektivt mot allt.
 
Är det sant? Alltså att man numer har mindfulness som universalbehandling mot allt från fobier till traumabearbetning till depression till ätstörningar? O_o

Det låter lite galet, ungefär som att läkarna började ge alla alvedon till att börja med, oavsett vad man lider av.

Att mindfulness har vissa bevisade effekter betyder kanske inte att det är effektivt mot allt.
Nej, det var inte så jag menade. Men det ingår ofta som inslag i många olika typer av behandlingar mot olika typer av tillstånd. Det är mest beprövat vid depression och oro men ingår tex nästan alltid i DBT mot självskadebeteende, vi har det i vår ätstörningsbehandling osv. Inte som enda eller ens huvudsakliga intervention men som en del i verktygslådan.

På vårdcentral där de behandlare lättare psykisk ohälsa är det nog väldigt vanligt.
 
Nej, det var inte så jag menade. Men det ingår ofta som inslag i många olika typer av behandlingar mot olika typer av tillstånd. Det är mest beprövat vid depression och oro men ingår tex nästan alltid i DBT mot självskadebeteende, vi har det i vår ätstörningsbehandling osv. Inte som enda eller ens huvudsakliga intervention men som en del i verktygslådan.

På vårdcentral där de behandlare lättare psykisk ohälsa är det nog väldigt vanligt.

Det är väl det jag tycker låter lite tveksamt, om man slänger med lite mindfulness som behandling på det mesta. Typ såhär:

-Goddag terapeuten!
-Vad kan jag hjälpa dig med?
-Jo, det är så att jag har problem med...
-Du behöver inte säga något mer, jag ordinerar mindfulness, det hjälper mot allt! Nästa!
 
Det är väl det jag tycker låter lite tveksamt, om man slänger med lite mindfulness som behandling på det mesta. Typ såhär:

-Goddag terapeuten!
-Vad kan jag hjälpa dig med?
-Jo, det är så att jag har problem med...
-Du behöver inte säga något mer, jag ordinerar mindfulness, det hjälper mot allt! Nästa!

Fast mindfulness (som jag fattat det) är egentligen rätt grudläggande. Bokstavligt översatt betyder det ju att vara medveten om sina tankar. Och för den som vill ändra sitt tankesätt (ie hantera ångest, oro, etc) så är det en rätt bra början att bli medveten om dem. Det har varit en del av KBT och andra behandlingsformer länge, men utan ett flashigt namn.

Sen kan jag, riktat till TS, bli misstänksam mot en terapeut som inleder en behandlingsomgång med att prata om fjärilar och fågelkvitter. I mina öron låter det som om hen har läst första bästa självhjälpsbok och pusslat ihop en egen aningen rosafluffig idé om mindfulness utifrån det.

/Hobbypsykologen som gärna blir rättad :)
 
Fast mindfulness (som jag fattat det) är egentligen rätt grudläggande. Bokstavligt översatt betyder det ju att vara medveten om sina tankar. Och för den som vill ändra sitt tankesätt (ie hantera ångest, oro, etc) så är det en rätt bra början att bli medveten om dem. Det har varit en del av KBT och andra behandlingsformer länge, men utan ett flashigt namn.

Sen kan jag, riktat till TS, bli misstänksam mot en terapeut som inleder en behandlingsomgång med att prata om fjärilar och fågelkvitter. I mina öron låter det som om hen har läst första bästa självhjälpsbok och pusslat ihop en egen aningen rosafluffig idé om mindfulness utifrån det.

/Hobbypsykologen som gärna blir rättad :)

Jag har vänner som forskar på mindfulness, och tycker nog det verkar vara väldigt mycket mer än att vara medveten om sina tankar. Och när man gör mindfulnessövningar så verkar det absolut inte handla om att sitta och grunna på lite av varje och sen reflektera över vad det var man tänkte på och varför. Snarare handlar det väl om att öva sig i att inte tänka en stund?
 
Det är väl det jag tycker låter lite tveksamt, om man slänger med lite mindfulness som behandling på det mesta. Typ såhär:

-Goddag terapeuten!
-Vad kan jag hjälpa dig med?
-Jo, det är så att jag har problem med...
-Du behöver inte säga något mer, jag ordinerar mindfulness, det hjälper mot allt! Nästa!
Det handlar väl om att mindfulness har visat sig vara hjälpsamt för många och att det kan vara ett verksamt inslag i många olika behandlingar. Men självklart går det inte till så som du skriver här, det vore ju bara oseriöst.

Jag använder själv inte mindfulness i mina behandlingskontakter då jag jobbar med andra metoder. Men det handlar ju mer om personliga preferenser i slutändan.
Dock har väl mindfulness blivit lite skadat av sin populäritet och har man otur så råkar man ut för någon som i bästa fall gått en kortkurs eller bara läst en bok och egentligen inte vet vad det handlar om. Då kan det minst sagt bli humbug av det hela..
 
Det handlar väl om att mindfulness har visat sig vara hjälpsamt för många och att det kan vara ett verksamt inslag i många olika behandlingar. Men självklart går det inte till så som du skriver här, det vore ju bara oseriöst.

Fast lite så låter det ju nästan som TS terapeut agerade, bara lite mer mångordigt?
 
Ja, men om man nu går efter hur TS beskrev det hela, det speglar ju rimligen hennes upplevelse?
Jag tycker inte det går att säga utifrån hur hon beskriver det. Och ser ingen poäng med att analysera det heller utan tycker det är bättre att TS ger det ett försök och sedan pratar med terapeuten om det är något hon inte känner passar.
 
Idag tog jag det stora steget och faktiskt gick till kurator på VC. Har flera gånger bokat men avbokar pga ångest men nu gick jag.
Söker pga att jag trycker ner mig själv och har dålig självkänsla och oro och ångest.

Men nu sitter jag i bilen direkt efter och känner mig.... Ja jag vet inte riktigt. Jag tror jag gjorde fel?
Sökte som sagt för att ångest och oro och dålig självkänsla påverkar mig i vardagen och i viktiga beslut, bla ett mindre kirurgiskt ingrepp.

Kuratorn var snäll och trevlig och början gick bra när jag pratade med henne om hur jag känner och min vardag (fast jag blev blank när hon frågade hur jag känner som första fråga) men allt eftersom började hon mer och mer svänga in på mindfullness och leva i nuet och meditation osv.

Här började jag gå in mer och mer i mitt försvar, bara vara tyst och humma med. Kände bara mer och mer när hon pratade om mindfullness och sätta sig i skogen och njuta av stunden, att jag inte tror på det. Ligger långt ifrån mina egna tankar.
Fick ett häfte om mindfullness att läsa och en "läxa" till nästa gång men jag känner inget mot det. Läst häftet nu och upptäcker att jsg sitter med rynkad näsa i misstro.

Mit slutet av samtalet tyckte hon att jag kändes avig och jag svarade att jag inte riktigt trodde på det och att det låg långt ifrån mig. Då påpekade hon att hon bara kan hjälpa mig i samtal men att jag måste göra jobbet och undrade vad jag förväntade mig. Svarade att jag inte visste vad jag förväntade mig och att jag aldrig varit på samtal förut.

Nu sitter jag i bilen och är förvirrad! Gjorde jag fel på första besöket? Sa jag fel saker så hon tyckte "sitta på en sten i skogen" var rätt lösning? Va jag inte tydlig nog? Eller är jag bara lat och inte vill ändra mig? Är det så här det går till på samtal och jag bara är ovan och ovillig?

Just nu känner jag bara "nej, det här var bortkastad tid" och det var onödigt. Men jag vill ha och behöver ju hjälp så jag kanske ska fortsätta även om jag inte direkt trodde på det hon sa?
På det du beskriver låter det för mig som att du mötte någon som inte klarade av att möta dig och tona in dig där du befinner dig just nu. Det är det viktigaste i ett första samtal. Att skapa kontakt och förståelse och en samhörighet (på den nivån att man förstår/känner att man jobbar åt samma håll)

Det finns säkert många kuratorer (socionomer) som är duktiga men många är det inte. Det är en utbildning där man lär sig nästan ingenting om nästan allting. "Bredd" brukar det kallas. De har ingen egenterapi under sin utbildning och inte heller utbildning i behandling av ångest/depression etc, eventuellt har de det som påbyggnad senare. Det kan istället, precis som i ditt fall, förstärka och vidmakthålla en problematik om man inte vet vad man gör och varför man gör det.

Mindfulness är evidensbaserat, alltså starkt stöd i forskningen, och kan vara en del av behandlingen för många olika sorters problematik men det viktiga är hur det presenteras (och när) och att det har skapats en så kallad "allians" innan. Är man inte säker i sin yrkesroll eller som person är det lättare att gömma sig bakom en metod och slänga fram hemuppgifter, men som du upplevde är det inte särskilt fungerande.

Det är jobbigt att ta upp något som inte känns bra i den situationen du är så det förstår jag om du inte orkar. Kanske kan du istället byta vårdcentral? Ta kontakt med annan instans? Kanske om du orkar och vill prova med ett nytt samtal och eventuellt visa upp eller berätta om delar av den här tråden som du tycker kan vara relevanta?

Oavsett så stort lycka till!
 
Men mindfulness vad det nu är, har ju använts länge länge inom t ex sjukgymnastik men mer i formen avspänning/avslappning. Det är ju långt ifrån nytt inom sjukvården. Sen har ju patientmängden och sjukskrivningarna ökat lavinartat för utbrändhet, långvarigt stress etc och då används ju mindfulness. Jag vet inte alls om jag tycker det är på modet just nu, det har väl alltid använts men haft andra namn liksom.
 
Men mindfulness vad det nu är, har ju använts länge länge inom t ex sjukgymnastik men mer i formen avspänning/avslappning. Det är ju långt ifrån nytt inom sjukvården. Sen har ju patientmängden och sjukskrivningarna ökat lavinartat för utbrändhet, långvarigt stress etc och då används ju mindfulness. Jag vet inte alls om jag tycker det är på modet just nu, det har väl alltid använts men haft andra namn liksom.

Det är definitivt på modet, för tio år sen var begreppet i det närmsta okänt, och nu har det blivit universalmedicin mot det mesta, nåt alla (mer eller mindre) borde ägna sig åt.
 
Men mindfulness vad det nu är, har ju använts länge länge inom t ex sjukgymnastik men mer i formen avspänning/avslappning. Det är ju långt ifrån nytt inom sjukvården. Sen har ju patientmängden och sjukskrivningarna ökat lavinartat för utbrändhet, långvarigt stress etc och då används ju mindfulness. Jag vet inte alls om jag tycker det är på modet just nu, det har väl alltid använts men haft andra namn liksom.
Mode kanske det är men skalar man av det är det 3000 år gammalt.

Sen har det inget med "avslappning" att göra. Det kan måhända vara en angenäm bieffekt ibland.
 
Mode kanske det är men skalar man av det är det 3000 år gammalt.

Sen har det inget med "avslappning" att göra. Det kan måhända vara en angenäm bieffekt ibland.
Avslappning som att slappna av framför dumburken är det absolut inte, men jag syftade på avslappning såsom av spänd muskulatur och få ner kortisolnivåer bland annat och det tror jag mindfulness fungerar alldeles utmärkt till. Åtminstone är det min egen erfarenhet, jag upplever det som helt fantastiskt måste jag säga.
 
Avslappning som att slappna av framför dumburken är det absolut inte, men jag syftade på avslappning såsom av spänd muskulatur och få ner kortisolnivåer bland annat och det tror jag mindfulness fungerar alldeles utmärkt till. Åtminstone är det min egen erfarenhet, jag upplever det som helt fantastiskt måste jag säga.
Fast den avslappning du syftar på är något helt annat än mindfulness. Mindfulness går inte ut på att slappna av, tvärtom kan det vara väldigt ångestframkallande i början. Sen kan det på sikt leda till mindre stress, men det är mer en bieffekt.
 
Det är definitivt på modet, för tio år sen var begreppet i det närmsta okänt, och nu har det blivit universalmedicin mot det mesta, nåt alla (mer eller mindre) borde ägna sig åt.
jag tycker det är så dumt att det blivit en unviversalmedicin mot det bästa, typ har du cancer, prova lite mindfulness....det blir bara en oseriös stämpel av en himla bra behandlingsmetod som givetvis passar långt ifrån alla och som givetvis ska studeras och granskas efter de vanliga vetenskapliga kriterierna.
 
Fast den avslappning du syftar på är något helt annat än mindfulness. Mindfulness går inte ut på att slappna av, tvärtom kan det vara väldigt ångestframkallande i början. Sen kan det på sikt leda till mindre stress, men det är mer en bieffekt.
Jag tycker du har fel. Mindfulness behöver inte alls vara ångestframkallande i början även om det är det för vissa, jag antar att det beror helt på vilka patienter man arbetar med. Jag ser det som en alldeles utmärkt metod att nå avspänning och avslappning, vad skulle annars syftet med det hela vara? Så jäkla kul är det ju inte vara närvarande när man diskar t ex (det var ett skämt).
 
Jag tycker du har fel. Mindfulness behöver inte alls vara ångestframkallande i början även om det är det för vissa, jag antar att det beror helt på vilka patienter man arbetar med. Jag ser det som en alldeles utmärkt metod att nå avspänning och avslappning, vad skulle annars syftet med det hela vara? Så jäkla kul är det ju inte vara närvarande när man diskar t ex (det var ett skämt).
Jag skrev att det KAN vara ångestframkallande.
Och nej, syftet är inte avslappning. Syftet är att vara uppmärksam i nuet, främst på den egna kroppen och ens känslor.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 561
Senast: Twihard
·
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
5 102
Senast: Sasse
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 750
Senast: Anonymisten
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
6 301
Senast: Grazing
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp