Tänka positivt... Hur gör man?

[Gimlan]

Jag är expert på att fokusera på det negativa och stressa upp mig själv. Tänker massa negativa tankar som bara får mig att må mer dåligt. Riktigt, riktigt dåligt.

Går just nu genom en period där livet inte riktigt flyter på, men det är verkligen ingen katastrof - egentligen - men i mitt huvud är livet slut... Typ. Jag har egentligen alla förutsättningar att må helt ok trots grus i maskineriet. Så please Buke, ge mig era bästa tips, trix och idéer för att tänka mer positivt!

Terapi är på G, men det lär dröja ett tag innan det drar igång.

 

[Squie]

Det handlar mkt om att vända på tankebanan.

Ställ dig frågan "vad är det värsta som kan hända?". Fråga dig sedan hur stor sannorlikheten är för att det hela ska hända, då på en skala mellan 1 och 10 (dvs stämmer din känsla med tanken?) Därefter frågar du dig själv om det är något annat du egentligen kan tänk om samma sak mot den tanke du "normalt" tänker.

Så har iaf jag fått lära mig det hela när livet var skräp.

 

[Gimlan]

Just den grejen fungerar inte på mig alls, eftersom jag eldar upp mig över det värsta tänkbara och lyckas liksom inte ta mig loss från att det faktiskt kan hända, det blir nästan bara värre när jag tänker så. Antar att jag inte riktigt lyckas använda det tankeverket på rätt sätt...

 

[lizzie]

Här skulle man kunna klämma i med en klämkäck klycha - men det hjälper ju knappast. Jag är en sån där positiv person och jag kan inte förklara hur jag gör. Visst känner jag oro också, men som du skriver i din första mening. Det där med fokus... jag tror är där har du gåtans lösning.

Men hur du ska komma dit - det vet inte jag... tyvärr.

I min värld så löser det sig alltid... på ett eller annat sätt... Då har jag ändå varit med på sorg och bedrövelse, men på nått sätt så ser jag det som en del av livet. Jag har sorg att hantera, men tillåter mig inte att gräva ner mig i den. Istället fokuserar jag på de bra sakerna jag har i livet och försöker gå vidare.

När jag var ung så snubblade jag över ett ordspråk som blivit mitt mantra .

"Att oroa sig för problem som ännu ej har hänt. Det är som att betala ränta på lån man aldrig har tagit".

Sedan är det ju klart att man inte kan ta saker och ting med en klackspark - tagen av stundens allvar - det blir jag. Men i min värld så skapar man sig egen lycka - ingen annan kan göra det åt en liksom.

Jag tror också att det är toppenbra med terapi - just för att ändra sitt sätt att tänka.

/Lizzie

 

[Gimlan]

Jag vet mycket väl att jag måste jobba på det här. En del i det hela är nog att mitt liv har flutit på väldigt bra, visst har jag fått kämpa till och från men på det stora hela har jag klarat mig väldigt bra så jag har nog inte behövt/lyckats skapa några bra överlevnadsstradegier så minsta motstånd får mig att gripas av panik, jag kan inte se nån lösning.

 

[karamelldrottningen]

Just den grejen fungerar inte på mig alls, eftersom jag eldar upp mig över det värsta tänkbara och lyckas liksom inte ta mig loss från att det faktiskt kan hända, det blir nästan bara värre när jag tänker så. Antar att jag inte riktigt lyckas använda det tankeverket på rätt sätt...

Händer det så hänger det oavsett hur det var tänkt. Luddigt kanske. Men saker kan ske oavsett hur vi har förberett och gjort innan så när någon kris uppstår. Andas och fokusera på lösningar. Och ibland mår man dåligt kanske känner sig nedstämd. Men det är ok att känna så ibland och livet tar inte slut bara för att man känner så.

Andningen är superviktig. Lättare att jobba med än med tankar dessutom.

 

[sjoberga]

Eller
"Ta alltid ut segern i förskott. Annars kanske man aldrig får fira."

 

[Gimlan]

Jag försöker ju lösa/förutse allt genom att tänka - om jag inte kan agera mig ur situationen. Situationer jag kan agera mig ur är jag toppen på, värre blir det med långtidsprojekt (typ söka jobb) eller där jag inte alls kan påverka eller veta hur det kommer sluta. Trots att jag vet att det inte fungerar tenderar jag att tänka, tänka, tänka... (Gha!! Så tröttsamt att veta att man agerar helt fel, men ändå gör det.)

Andas är bra, det glömmer jag lätt när jag stressar upp mig, eller jag noterar min andning men fokuserar inte på att förändra den.

 

[karamelldrottningen]

Jag försöker ju lösa/förutse allt genom att tänka - om jag inte kan agera mig ur situationen. Situationer jag kan agera mig ur är jag toppen på, värre blir det med långtidsprojekt (typ söka jobb) eller där jag inte alls kan påverka eller veta hur det kommer sluta. Trots att jag vet att det inte fungerar tenderar jag att tänka, tänka, tänka... (Gha!! Så tröttsamt att veta att man agerar helt fel, men ändå gör det.)

Andas är bra, det glömmer jag lätt när jag stressar upp mig, eller jag noterar min andning men fokuserar inte på att förändra den.

Kanske kan du testa att tvinga dig själv att lägga in andra tankar. Tex du börjar tänka på framtida jobb. Tänk om detta händer och och jag säger så så blir det pannkaka av alltihop och om min arbetsgivare kanske är hemskt osv osv.

Men tänk dig en helt annan sitation. Jag är bäst på mitt jobb. Omtyckt. En person att räkna med och är nån annan dålig på nått sätt löser jag det då helt enkelt.

Ja nått sånt.

 

[Gimlan]

Det kan nog fungera!! TACK!!

 

[martha]

Jadu Gimlis

jag är i grunden en sjukt glad o positiv människa men såklart har jag mina stunder jag med
Jag brukar VARJE dag kolla på kul filmer på tuben så jag får skratta ordentligt varje dag , brukar kolla på nåt jag blir rörd till tårar av ...o förhoppningsvis missa sånt som gör mig ledsen ( filmer på vanvårdade djur t ex)

Sen kan man bara le med munnen , det ger en gladkänsla i hela kroppen

Sen brukar jag tänka att jag gör det som gör mig glad, umgås med folk som gör mig glad ..och att man gör ju alltid det bästa av allt och har man negativa tankar så kan man faktiskt vända det till att tänka på nåt HELT annat ....du kan aldrig ha mer än en tanke i taget och tankarna styr våra liv jättemycket ...så låt ingen negativ tanke bo i din hjärna för länge

 

[Gimlan]

Men det är ju det som är så svårt, jag vill liksom tänka klart på tanken - även om det inte går men som jag fick tips på, att ersätta tanken kan nog fungera med lite övning För även om jag lyckas sluta tänka aktivt på en negativ tanke så ligger den gärna kvar och surrar i bakgrunden, jag måste liksom överrösta den.

Edit: Är fö sjuk avundsjuk på er som är i grunden lättsamma. Jag har aldrig varit det, men nu börjar jag bli trött på det här ältandet och oroandet och neggandet.

 

[Raderad medlem 6459]

@Gimlan Jag har exakt precis samma problem och det har länge drivit mig till vansinne. All tid jag lagt på att oroa mig och må dåligt, ofta över saker som aldrig hände och saker som hände men som inte var så farliga. Även saker jag oroat mig järnet för, som sedan hände och var hemskt jobbiga, var ju liksom onödigt att oroa sig för för inte gjorde det någon skillnad att jag lagt ner många timmar på att fundera över hur hemskt det skulle bli.

För min del funkar det INTE med "vad är det värsta som kan hända" för jag hinner bara komma till något väldigt otroligt ("jag måste sälja lägenheten och blir hemlös!!") och sedan är det igång- en hemsk spiral av oro och ångest och tårar. Det leder också, för mig, till att jag gör tiotusen planer för hur jag ska överleva i framtiden när jag eventuellt blir hemlös och ska bo på gatan, något som bara stressar mig snarare än lugnar mig.

Istället har jag försökt nu att göra som @karamelldrottningen tipsade om; våga tänka positivt. Istället för att tänka "vad i helvete gör jag om jag inte får nåt jobb sen???" tänka "Tänk om jag får ett jätteroligt jobb sen!!" och så försöker jag att framkalla känslan man har när man har ett riktigt bra jobb, låta mig bli alldeles pirrig och glad över nåt som inte ens finns än. För min del gör det faktiskt skillnad för mitt välbefinnande, så mycket mer positiv energi istället för allt det negativa. Däremot bryter jag alltid ihop till att börja med, det är som en initial reaktion och så får jag sedan anstränga mig för att reda upp allt. Och det får vara okej tänker jag, att jag funkar så.

 

[tanten]

Nu ska jag vara lite klämkäck.

Jag jobbade en gång med en klok ung kvinna från Island, Steina.
Hon sa - vi har inte obegränsat med energi. Lägg inte energi på det du inte kan göra något åt. Gnäll inte på att det regnar för det kan du inte påverka (alla klagar på vädret men ingen gör något åt det - sa redan Mark Twain ).

Och det du klagar på och KAN förändra, förändra det!

För mig har det varit lite av ett motto i livet sedan dess. Som med min cancer. Jag kunde ju verkligen inte göra något åt det. Jag hade blivit sjuk och jag fick genomgå behandlingarna. Min ork då var extremt begränsad. Så min energi försökte jag vara konstruktiv med.

Jag har blivit bättre och bättre med detta för varje år. Jag ställer mig frågan - kan jag göra något åt det här? Kan jag inte så försöker jag coola ner.

...och nej, jag är verkligen inte någon i grunden positiv och lättsam person. Jag är svartsynt och deppig. Saknar i stort sett självkänsla. Men jag försöker. En vän sa "man får rida den häst man har. Har den en dålig skritt så har den. Man tränar och tävlar ändå"
Jag har det liv jag har, men jag får rida det ändå. Jag har inget annat.

 

[lizzie]

Sen kan man bara le med munnen , det ger en gladkänsla i hela kroppen

Det där är faktiskt inte helt fel.

Jag har för mig att jag läst någonstans att hjärnan är just så lättlurad.

Om man ler med munnen, så inverkar muskelminnet så att hjärnan tror att den är glad.

Jag har testat - och det funkar

/Lizzie

 

[Gimlan]

@Gimlan
För min del funkar det INTE med "vad är det värsta som kan hända" för jag hinner bara komma till något väldigt otroligt ("jag måste sälja lägenheten och blir hemlös!!") och sedan är det igång- en hemsk spiral av oro och ångest och tårar. Det leder också, för mig, till att jag gör tiotusen planer för hur jag ska överleva i framtiden när jag eventuellt blir hemlös och ska bo på gatan, något som bara stressar mig snarare än lugnar mig.

Istället har jag försökt nu att göra som @karamelldrottningen tipsade om; våga tänka positivt. Istället för att tänka "vad i helvete gör jag om jag inte får nåt jobb sen???" tänka "Tänk om jag får ett jätteroligt jobb sen!!" och så försöker jag att framkalla känslan man har när man har ett riktigt bra jobb, låta mig bli alldeles pirrig och glad över nåt som inte ens finns än. För min del gör det faktiskt skillnad för mitt välbefinnande, så mycket mer positiv energi istället för allt det negativa. Däremot bryter jag alltid ihop till att börja med, det är som en initial reaktion och så får jag sedan anstränga mig för att reda upp allt. Och det får vara okej tänker jag, att jag funkar så.

Bryta ihop lär jag också alltid göra och det känns OK, det rensar liksom systemet

Jag hamnar exakt där du hamnar med "vad är det värsta som kan hända"-tänket. (Blir lite fnissig när jag tänker på det så här, men just då är det ju fullständigt vidrigt.)

Jag tror, och kan ana, när jag tänker på hur jag brukar fungera att jag måste bryta med en positiv tanke. Sen kom jag på nu precis att jag har en tydlig idé om hur mitt liv ska se ut för att jag ska vara lycklig - och det är verkligen mest bara idéer. Visst en del stämmer, en del stämmer kanske, och annat har jag ingen aning om det är viktigt eller ej.

 

[Sleepy]

där jag inte alls kan påverka eller veta hur det kommer sluta. Trots att jag vet att det inte fungerar tenderar jag att tänka, tänka, tänka...

Papper och penna, skriv. I punktform; inte långa meningar. Tvinga ut orostankarna ur huvudet och formulera dem till ord. Allt du kan komma på. Placera orden i punktform på ett papper, där du kan sitta och titta på dem och betrakta dem med lite distans. Prioritera runt dem i värsta-ordning. Hantera dem. Fundera på sannolikheten för att var och en ska inträffa. Fundera på lösningar. Fundera på andra möjliga saker som skulle kunna inträffa istället; positiva saker. Vilken lista blev längst? Etc, osv. Hantera oron, skapa distans.

 

[martha]

Denna t ex älskar jag

 

[Gimlan]

Nu ska jag vara lite klämkäck.

Jag jobbade en gång med en klok ung kvinna från Island, Steina.
Hon sa - vi har inte obegränsat med energi. Lägg inte energi på det du inte kan göra något åt. Gnäll inte på att det regnar för det kan du inte påverka (alla klagar på vädret men ingen gör något åt det - sa redan Mark Twain ).

Och det du klagar på och KAN förändra, förändra det!

För mig har det varit lite av ett motto i livet sedan dess. Som med min cancer. Jag kunde ju verkligen inte göra något åt det. Jag hade blivit sjuk och jag fick genomgå behandlingarna. Min ork då var extremt begränsad. Så min energi försökte jag vara konstruktiv med.

Jag har blivit bättre och bättre med detta för varje år. Jag ställer mig frågan - kan jag göra något åt det här? Kan jag inte så försöker jag coola ner.

...och nej, jag är verkligen inte någon i grunden positiv och lättsam person. Jag är svartsynt och deppig. Saknar i stort sett självkänsla. Men jag försöker. En vän sa "man får rida den häst man har. Har den en dålig skritt så har den. Man tränar och tävlar ändå"
Jag har det liv jag har, men jag får rida det ändå. Jag har inget annat.

En del saker tar ju dock tid att förändra... som sagt, jag är en jävel på att agera och så länge jag kan göra det - och med en snabb respons så är det lugnt, men som med att söka jobb. Det tar tid, det är jobbigt, man får sällan ens svar på sina ansökningar. Det känns som jag agerar ut i luften, som att jag inte kan förändra min situation med timvik och vik (vilket är en tillvaro som jag upplever som mycket jobbig, det går runt ekonomiskt och de jobb jag har är kul, men framtiden osäker).

Men jag håller helt klart med dig

 

[Gimlan]

Det där är faktiskt inte helt fel.

Jag har för mig att jag läst någonstans att hjärnan är just så lättlurad.

Om man ler med munnen, så inverkar muskelminnet så att hjärnan tror att den är glad.

Jag har testat - och det funkar

/Lizzie

*Ligger och ler*