Tajta syskon

[Ajda]

Hur gör man när syskonen är för tajta.
Tuva blir 5 år i augusti och Lowe blir 3 år i november.
Det är storasyster som blivit för tajt med lillebrorsan.
Hon vill gå på dans, man anmäler, betalar, åker dit och hon tjuter och vill inte vara med för Lowe inte är det.

Hon vill sova hos mormor, men vill inte Liwe så vägrar hon också.

Idag skulle Lowe och pappa på folkrace i stan och Tuva ville lek med en kompis. Jag började styra ihop med kompisens mamm, men undertiden kom hon på att brorsan inte kunde följa med till farmor(kompisen var hos sin farmor aom bor granne med mina barns farmor) och vill följa med på folkracen istället. Jag blev arg och menade på att så gör man inte när man bestämt att leka med en kompis. Hon tjuter och vill verkligen inte. Tillslut känner jag att jag kan ju inte tvinga henne! Så avstyrde med kompisen.


Men hur ska jag göra för att ge henne bättre självkänsla att hon inte behöver ha brorsan med som ett förkläde i allt hon gör. Hon är ganska blyg och osäker.

 

[Badger]

Sv: Tajta syskon

Jag har ju mycket yngre barn men om A, efter att ha varit entusiastisk och på och överens, plötsligt börjar tveka och inte vilja åka till lekland/zoo/biblioteket så får han följa med ändå. Han är ju glad när han kommit dit.

Så jag skulle, tror jag, överväga att ta fasta på det som tidigare överenskommits och som barnet varit entusiastisk över och hållit det även om barnet plötsligt blir rädd och osäker. Som det är nu får hon ju aldrig chansen att testa att vara själv utan lillebror och varje gång ett litet försök är uppe så blir hon så ledsen att hon får åka med lillebror istället? (Men då gäller det ju om det vore en välkänd omtyckt lekkamrat och en välkänd omtyckt plats för att det ska ge förtroende snarare än förvärra situationen.)

Men ska jag vara helt ärlig vet jag inte rakt av hur jag skulle göra med en femåring och ett syskon. Jag har inte femåring och har inte syskon till barnet.

När jag tänker efter, det kanske vore enklare om ni skiljer på dem ofta i det lilla, en åker till affären som ni alltid åker till med syster och lillebror är hemma med den andra osv.

 

[TinyWiny]

Sv: Tajta syskon

Jag tror att tiden är det som kommer lösa det åt er oavsett hur ni gör. Mina barn var likadana. Sonen som är äldst, 22 månader äldre än lillasyster, var blyg som liten och hade gärna lillasyster som stöd. Lillasyster var aldrig blyg utan har alltid tagit för sig och då kunde han i lugn och ro kolla in läget och komma och delta när han var redo. Jag ser inget fel i att syskon är tajta. Lillasyster fick stöd av storebror när det behövdes och storebror fick stöd av lillasyster när han behövde det och så tycker jag att det ska vara. Nu var jag ju ensam med mina barn så det var väldigt sällan som jag kunde dela på dem men han hade ju inga problem med att följa med mig när vi skulle göra något utan lillasyster. Det var egentligen först när sonen började i skolan som de blev mer åtskilda och då var det så mycket nytt att det inte längre var något problem när han väl hade lärt känna lärarna och barnen.
Däremot tränade vi mycket för att stärka hans självkänsla och hans tro på att han faktiskt klarade av saker och ting och på så vis tränade vi bort mycket blyghet. Sedan om det var med lillasysters stöd han klarade av saker och ting eller om det var ensam la jag inte så stor vikt vid. Jag uppmuntrade honom till att ringa själv, betala själv i affären, fråga saker själv osv. för att han skulle veta att han faktiskt klarade det och att det inte hände något farligt utan att han istället fick ut något positivt av det. Idag (han är 23 år nu) kan ingen tro att han var så blyg och i så väldigt stort behov av lillasyster som liten. Idag är han självständig och har ett bra självförtroende och en bra självkänsla. Jag tror helt enkelt att med en del barn så får man träna lite extra för att de ska våga ta för sig men jag tror också att för att de ska kunna det så behöver de stöd och om det stödet är i form av ett småsyskon så är det så och det är okej.

 

[trazel]

Sv: Tajta syskon

Jag tror att tiden är det som kommer lösa det åt er oavsett hur ni gör. Mina barn var likadana. Sonen som är äldst, 22 månader äldre än lillasyster, var blyg som liten och hade gärna lillasyster som stöd. Lillasyster var aldrig blyg utan har alltid tagit för sig och då kunde han i lugn och ro kolla in läget och komma och delta när han var redo. Jag ser inget fel i att syskon är tajta. Lillasyster fick stöd av storebror när det behövdes och storebror fick stöd av lillasyster när han behövde det och så tycker jag att det ska vara. Nu var jag ju ensam med mina barn så det var väldigt sällan som jag kunde dela på dem men han hade ju inga problem med att följa med mig när vi skulle göra något utan lillasyster. Det var egentligen först när sonen började i skolan som de blev mer åtskilda och då var det så mycket nytt att det inte längre var något problem när han väl hade lärt känna lärarna och barnen.
Däremot tränade vi mycket för att stärka hans självkänsla och hans tro på att han faktiskt klarade av saker och ting och på så vis tränade vi bort mycket blyghet. Sedan om det var med lillasysters stöd han klarade av saker och ting eller om det var ensam la jag inte så stor vikt vid. Jag uppmuntrade honom till att ringa själv, betala själv i affären, fråga saker själv osv. för att han skulle veta att han faktiskt klarade det och att det inte hände något farligt utan att han istället fick ut något positivt av det. Idag (han är 23 år nu) kan ingen tro att han var så blyg och i så väldigt stort behov av lillasyster som liten. Idag är han självständig och har ett bra självförtroende och en bra självkänsla. Jag tror helt enkelt att med en del barn så får man träna lite extra för att de ska våga ta för sig men jag tror också att för att de ska kunna det så behöver de stöd och om det stödet är i form av ett småsyskon så är det så och det är okej.

Jag skulle nästan kunna tro att du är min mamma med den "berättelsen". Min storebror (22 mån äldre) var väldigt blyg och vi höll ihop hårt under hela förskoleåldern. Idag (jag är 26 år) så är min blyga lilla storebror chef på ett stort företag och har arbetat flera år utomlands (där han dessutom träffade sin fästmö). Ingen som lärt känna honom i vuxen ålder tror oss när de får veta hur det var när vi var små. Många gånger tog okända mig för att vara storasyster till honom

Summa: Det behöver inte vara av ondo att de är tajta.

Jag själv skulle nog försöka dela på barnen (jag har 22 mån mellan mina), och ta med framför allt storebror till affären, lekpark eller dyl för att han faktiskt skulle få göra saker utan det yngre syskonet.