Tabu??

[Kalaspinglan]

Visst är det väl ändå lite tabu att prata (inte nödvändigtvis skriva) om annat än lyckliga graviditeter med små rosa moln? Och om små söta bebisar som är det mest underbara som finns i hela världen? Om hemorrojder, flytningar, inkontinens?

När folk berättar att "Nej, jag tycker det är skitjobbigt att vara gravid" eller "Nej, jag tycker det är apjobbigt att vara småbarnsföräldrer" så reagerar folk antingen med att vifta bort det med att säga att "det blir bättre snart, så illa är det väl inte" eller nästan bli lite förbannad och tycka att man är en otacksam apa som inte kan glädjas åt det bästa som hänt i ens liv.

Det kanske beror på min egen umgängeskrets, men jag upplever inte alls den toleransen hos min omgivning. Jag saknar det faktiskt. Och den där möjligheten att bara så "blajja ur sig", utan att tänka på hur det tolkas eller kan uppfattas eller användas i framtiden - för i min värld så finns det faktsikt dagar då jag tycker det är jobbigt, och dagar så jag tycker att deta är fantastiskt!

 

[Enya]

Sv: Tabu??

Jag håller med dig. Minns att när jag väntade de andra två så skulle allt vara sååå underbart med att vara gravid. Det var det inte ( och inte nu heller). Visst är det mysigt ibland, en häftig upplevelse, men som Maiagull skrev, skönt att få tillbaka sin egen kropp sedan. Att jag tyckte det gjorde att några nästan blev arg på mig och sa flera gånger att min kropp är skapad för att bära miraklen som barnen skulle vara... När jag sedan var trött när första sonen skrek en del så fick jag veta att det Är så att ha barn.....

 

[Aaricia]

Sv: Tabu??

Ja visst är det tabu att prata om nackdelar eller ännu värre ånger med att skaffa barn.

Tror en stor orsak är att det bara är EN kvinna och EN man som är förälder till ett barn. Om ens bil krånglar kan man ojja sig och sälja den eller ställa av den, men en förälder som inte gillar sin roll... då är det mycket svårare att lösa. Därför kan det bli plågsamt med föräldrar som inte gillar läget. Folk vill väl inte veta av det. Det är för komplext...

Men självklart måste man ändå få häva ur sig vad man nu har i bagaget. Här på buke t.ex. Eller väl valda vänner. Men som sagt, knappast offentligt.

 

[Inte_Ung]

Sv: Tabu??

Du är bland fel människor.
Jag har då kunnat klaga högljutt över graviditet med dem i min närhet.
Jag bara hatar att vara gravid.
Det är så handikappande och begränsande.

Och klaga över barn kan jag också göra med andra föräldrar.
Nu så har jag dock inte så mycket att klaga över när det gäller just mina barn.
De är ju mest gulliga.
Men om jag hade haft ett bökigt barn, så hade jag kunnat klaga över det också.

 

[marieka]

Sv: Tabu??

hm, jag gillar verkligen inte at vara gravid och ändå har jag varit det 2 gånger.
ryser bara jag tänker på den sista tiden när man är stor som ett hus, allting är jobbigt och man kan somna överallt bara för att upptäcka efter en stund att det är helt j-la omöjligt att hitta en bra sovställning
för att inte tala om foglossningar o trötta ben, kliande underliv osv.

dessutom är det inte så roligt när tredje världskriget bryter ut, är man inte inblandad så ska man vara fredsmäklare.


fast jag älskar mina knottar såklart

 

[Hyacinth]

Sv: Tabu??

Fast nu går det ju inflation om att skriva om allt jobbigt med att vara småbarnsförälder, inte ha nån egen tid och leva i blöjträsket (Linda skugge, som ex.). Inte heller den nya "barn-böckerna" är så mycket sus och dus tycker jag.
Det är väl mest mammatidningar som håller på och leker i den ljusrosa/blå världen. Vänner och bekanta vet ju hur verkligeheten ser ut, och ingen blir nog förvånad över att man tycker det är jobbigt att vara gravid/ha småbarn.
De enda jag kan tänka mig är oförstående är föräldrar med tonåringar. De vet att det blir värre.

 

[Sunshine]

Sv: Tabu??

Jag upplever det precis tvärtom: tycker folk klagar mest hela tiden. Det är jobbigt att vara gravid, jobbigt att föda barn, jobbigt att ha småbarn, jobbigt att ha tonåringar, man får aldrig sova, kostar för mycket, förhållandet kraschar, man får aldrig tid för sig själv osv osv i all oändlighet.
Det får mig att undra om det verkligen är värt all mödan jag utsätter mig för när jag gör IVF efter IVF...
Och ibland undrar jag om det är så att många hade ett rosaskimrande ideal om hur det skulle vara att vara gravid/ha barn och när så när verkligheten kommer så blir allt bara jobbigt

*flummigt, förlåt*

 

[Inte_Ung]

Sv: Tabu??

Jag visste då om att det skulle vara jobbigt och eländigt.
Men bebisarna och sedan barnen är definitivt värda allt besvär.

 

[marieka]

Sv: Tabu??

fast man tycker ju inte att det är jobbigt hela tiden!"?
har man en dålig dag så är det bara att häva ur sig och klaga på, så känns det mycket bättre sen.
Men det betyder inte att man tycker det är öken hela tiden.
JAG hade inte orkat umgås med folk som klagar hela tiden.

 

[Zoya]

Sv: Tabu??

Du är bland fel människor.
Jag har då kunnat klaga högljutt över graviditet med dem i min närhet.
Jag bara hatar att vara gravid.
Det är så handikappande och begränsande.

Du har verkligen rätt! Man blir andfådd bara man ska gå uppför minsta lilla backe. Långspromenader med hundarna är det inte tal om längre (får sammandragningar och foglossning av det). Jag kan inte rida längre (sammandragningar). Sover dåligt eftesom jag inte kan ligga i min favoritställning - på magen :smirk: Att böja sig ner är ett gissel. Känner mig som en elefant milt sagt.
Jag hatar verkligen att vara gravid, i allafall efter vecka 25 :smirk: när man börjar bli så där tung och otymplig... klagar högljutt till sambon att det är han som gjort detta mot mig och borde få sin beskärda del han med... nåväl... den som väntar på nåt gott

 

[Sunshine]

Sv: Tabu??

Jo men nu pratar jag ju inte BARA om barn med mina vänner :smirk:

Jag tycker faktiskt att de flesta bara klagar. Inte alla, men de flesta.

 

[marieka]

Sv: Tabu??

Jo men nu pratar jag ju inte BARA om barn med mina vänner :smirk:

Jag tycker faktiskt att de flesta bara klagar. Inte alla, men de flesta.

åh, gör du inte deet?:smirk:

 

[ainasoja]

Sv: Tabu??

Jag kan då prata med mina vänner om hur jobbigt det är att ha barn, dom tycker likadant men oftast så är det ju bara underbart att ha barn.

Jag uppskattar min son mycket högt men jag har andra ramar att leva efter än "ni andra" och är glad att min son blev till trots preventivmedel.

Det var en miss som blev lyckad och älskad men ibland är han asjobbig och han var föbenat jobbig att föda och gav mig hemorojder på köpet.

 

[havreflinga]

Sv: Tabu??

Jag gnällde som sjutton när jag var gravid. Det är nästan att jag ångrar mig nu efteråt, när jag har fått belöningen.

Jag beundrar särskilt en av mina vänner. Hon och hennes kille hade försökt bli gravida i flera år och väntade på att få börja IVF. Och så gick jag där och gnällde...

Men nu är hon gravid! Och hon tycker inte heller att det är särskilt kul. Hon har ungefär samma små krämpor som jag hade. Att man ogillar att vara gravid har ju inget att göra med ifall man längtar efter bebisen eller inte.

 

[havreflinga]

En rolig grej...

Jag kom på en rolig sak... När lillen kom tyckte jag att han skrek ganska mycket. (Han ville vara nära hela tiden, och jag hade trott att man "la ungen i vagnen" och så sov den i några timmar...:smirk: ) Så jag beklagade mig en del över att han skrek. Men alltid när jag hälsade på någon eller när folk var här var han tyst och nöjd. Alla påtalade att han var så snäll och smidig.
"Fast egentligen är han inte alls sån här."
Då sa en kompis:
"Du är ju konstig. I vanliga fall brukar föräldrar säga hemma är h*n inte alls sån här när barnen skriker. De vill bättra på intrycket. Men du gör tvärtom!"

Fast han är ganska smidig. Det var nog bara jag som inte riktigt hade fattat hur bebisar är...

 

[Tokmaja]

Sv: Tabu??

Håller med, tycker också att folk klagar mest hela tiden.
Det har ju som sagt gått trend i att klaga verkar det som (som någon skrev om).
Det ska bara tas upp hur HEMSKT det är att vara småbarnsförälder, hur sunkig man blir i blöjträsket, man måste ta sig ur det där, gå på fina fester, klä upp sig, göra karriär i arbetet osv osv, man får bara inte sitta där och sunka ner sig, för man ska klaga, klaga, klaga.... :smirk:
Skulle vilja ha mer glada historier... känner själv att jag mest klagar hela tiden, fast jag har två underbart snälla barn egentligen och jag lever det liv jag vill leva... ändå klagar jag...

 

[Lupin]

Sv: Tabu??

Tycker snarare det är tvärtom ang graviditeter...en tävling i elände och jag som hade en jätteskön, härlig och okomplicerad graviditet utan direkta krämpor kände oftast att jag fick hålla tyst! Ingen vill ju höra talas om nån som mår bra under graviditeten liksom, andra blev sura (avundsjuka?) när jag inte hade nåt att klaga över. Jag blev inte ens svullen om fötterna i slutet! Kunde gå i samma skor som innan och inte har mina fötter blivit större heller. Men sånt är tydligen väldigt provocerande, speciellt när man som jag väntat och fått sitt första barn när man är 36. Då ska man tydligen istället ha fler krämpor än andra eftersom man är gammal???

 

[Lupin]

Sv: Tabu??

Känner mig också konstig för att jag inte tycker det är jobbigt att ha barn. Nu har jag iofs inte mer erfarenhet av barn än den jag får allt eftersom! Men sonen är snart tre månader och jag bara njuter. Tycker inte ens det är jobbigt de (iofs få) gånger han gallskriker. Tycker det är ok att även bebisar kommunicerar på det sätt de kan. De gör det ju inte för att jävlas! Tycker det är jättemysigt när han tar i så han blir illröd i ansiktet och bajsar när han sitter i knäet och äter. Bryr mig inte heller om ifall blöjan skulle läcka (har hänt en gång, blev helt nerbajsad överallt haha!), man har väl tvättmaskin. Tycker inte sonen är i vägen eller tar för mycket plats eller tid. Alla säger att det går så fort och det gör det! Njuter dag för dag och försöker ta vara på tiden istället.

 

[pemi]

Sv: Tabu??

Få klaga... Jag upplevde att mååånga pustade och suckade över graviditeterna på mitt arbete och bestämde då att aldrig bli sådan. Vi har iofs 7 års ofrivillig barnlöshet bakom och och en hel massa ivf:er. Tror man ser lite annorlunda på graviditeten när man fått kämpa många år för den. Man tar ju absolut inget "för givet" efter så många år och kanske har mer tolerans med alla åkommor en graviditet innebär?

Jag har väl iofs mått ganska bra, konstant illamående fram tom v 12, men utan att spy, foglossning sen v 11, men utöver detta så mår jag toppen. Njuter på något sätt av krämporna också då jag ju slitit så många år för att få uppleva dom.

pemi

 

[Inte_Ung]

Sv: En rolig grej...

.... jag hade trott att man "la ungen i vagnen" och så sov den i några timmar...

Haha!
Jo det är ju ganska så många som tror det.

"Men kan du inte lägga ifrån dig bebisen en endaste stund och komma och titta på det här? Det är väl för tusan bara att lägga ner den? Det kan ju aldrig vara bra för den att du bär runt på den hela tiden. Den kommer ju aldrig att klara sig utan mamma då."

Har vi hört den förrut?