Ta (stort) lån åt någon annan

[Snubbelfot]

Som jag uppfattar TS inlägg går det inte att utesluta att brodern kan hamna i konkret livsfara och rent av komma att avrättas om den akuta skulden inte löses. Jag själv skulle ha litet svårt att leva med mitt principbeslut att inte låna ut 30 000 kronor i ett sådant läge, men jag förstår ju nu att det inte på långa vägar vore lika besvärande för andra.

 

[escodobe]

Idag när jag vaknade hade jag meddelande på telefonen från min bror (på okänt nr) om att han ville att jag skulle ta ett lån på 150 000kr(!) år honom.
Första tanken när jag läste meddelandet var att de var på skämt, tyckte uppbyggnaden på meddelandet var väldigt ligt skräpposten som brukar komma. Men så var inte fallet, tyvärr.
"Jag vill egentligen inte fråga men jag måste och vet att du kommer ställa upp, speciellt när du vet anledningen"
"Ta lånet och skriv upp mitt konto nr så får dom dra det på autogiro från mig" osv.

Han har tydligen tömt sitt sparkonto samt övertalat kompisar att låna till honom så "mitt" lån skulle vara slutdelen av en summa på närmare 300 000 kr som han har i skuld till någon. Hans deadline på betalningen var i princip igår, annars skulle det sluta med att han skulle behöva skaffa skyddad identitet som sista utväg.

Det viktigaste var att jag absolut inte fick säga något till pappa då min bror inte ville oroa honom mer än vad han redan gjort.

Jag kommer inte ens försöka ta något lån åt honom om jag ens kunde. Nu har jag "turen" att jag inte har fast anställning o kan/får därmed inte ta lån huxflux.
"Men den och den personen går på bidrag men får ändå ta lån." Sorry men jag kan tyvärr inte hjälpa dig på den fronten då jag tänker på min egna framtid.

Och nu fick jag precis meddelande om att han fått sin deadline flyttad en vecka framåt. En kompis? till honom har belånat sin lägenhet så nu behövde han "bara" låna 30 000 kr från mig istället.
Sa nej till även detta, av ren princip. Samt att jag kan komma behöva ta från mina sparpengar under sommaren för hyra och andra ev utgifter.

Jag vet att han har ställt till det för sig rejält. Ingenting nytt då han inte är den smidigaste i alla lägen.
På någotvis känner jag mig jätte egoistisk som inte vill /kan hjälpa honom speciellt som han är familj och ska ha vänner som ställt upp ekonomiskt. Samtidigt tycker jag att han själv har satt sig i den här sisten och får klara ut det hela själv.

Kanske helt fel gjort av mig, vad vet jag. Hade det rört sig om någon tusenlapp hade jag sett annorlunda på det hela.
Hur skulle ni gjort i samma sits?

Inte en chans att jag hade lånat ut pengarna, inte ens om jag kunde.

 

[escodobe]

Det är sant.
Om du hade anledning att misstänka att släktingens oförmåga att lösa sitt akuta problem skulle få till direkt följd att släktingen dödades eller misshandlades till invaliditet - jag säger inte att det varken kan styrkas eller avfärdas i TS fall - skulle du fortfarande principfast neka utifrån risken att förstöra relationen?

Jag följer med syskonet till polisen och hjälper till rent praktiskt.

 

[Vinur]

Som jag uppfattar TS inlägg går det inte att utesluta att brodern kan hamna i konkret livsfara och rent av komma att avrättas om den akuta skulden inte löses. Jag själv skulle ha litet svårt att leva med mitt principbeslut att inte låna ut 30 000 kronor i ett sådant läge, men jag förstår ju nu att det inte på långa vägar vore lika besvärande för andra.

Det tankesättet har jag jättesvårt att förstå, för att inte tala om att det känns som rätt ful skuldbellägning.
Dels är 30.000 mycket pengar och skulle jag låna ut det vill jag vara så säker det går på få tillbaka pengarna.
Dels undrar jag hur långt den skyldigheten att eventuellt rädda brodern från misshandel sträcker sig? Om han blir skyldig liknande människor pengar igen och igen hur mycket tycker du att man ska låna ut för att inte behöva känna sig skyldig?

 

[escodobe]

Jag följer med syskonet till polisen och hjälper till rent praktiskt.

Är man skyldig 300 000 till personer som är beredda att ta till våld på grund av skulden så har man problem. Stora problem.
Det man kan vara tämligen säker på är att låna ut 300 000 inte kommer att lösa problemet.

 

[Lovisaleonora]

Hur skulle ni gjort i samma sits?

ALDRIG. NÅGONSIN. NEJ.

Inte en chans i hela världen, eller nästa. Ta bort delar av historien och det haltar rejält ändå.

 

[Raderad medlem 6459]

Som jag uppfattar TS inlägg går det inte att utesluta att brodern kan hamna i konkret livsfara och rent av komma att avrättas om den akuta skulden inte löses. Jag själv skulle ha litet svårt att leva med mitt principbeslut att inte låna ut 30 000 kronor i ett sådant läge, men jag förstår ju nu att det inte på långa vägar vore lika besvärande för andra.

Fast jag hade aldrig sett lösningen som att min anhöriga ska ge pengar till kriminella utan lösningen där är då att vända sig till polisen. Tro mig - att hosta upp de där pengarna betyder inte att problemet är ur världen.

 

[durachiny]

Be han söka asyl i Tyskland. Om fara för liv finns i hemlandet så borde han rimligtvis få det.

 

[Asko]

Att han skulle ha fått en vecka extra och sänkt priset till 30' får mig att dra åt mig öronen rejält. Det låter mycket likt ett bedrägeri.

I övrigt håller jag med @ameo - jag skulle ha bett om detaljer oavsett vad för lån det skulle vara.

 

[Dressyrtjejen_97]

Jag hade också sagt blankt nej utifrån de förutsättningarna. Ingenting att diskutera öht.

Förtydligar mitt svar ytterligare. Aldrig i h-vetet att jag hade gett ett öre. Däremot hade jag mer än gärna hjälpt honom till närmaste polisstation för vidare själv, och även kunnat vara ett mentalt stöd i processen om så behövdes.

 

[BornAgain]

Idag när jag vaknade hade jag meddelande på telefonen från min bror (på okänt nr) om att han ville att jag skulle ta ett lån på 150 000kr(!) år honom.
Första tanken när jag läste meddelandet var att de var på skämt, tyckte uppbyggnaden på meddelandet var väldigt ligt skräpposten som brukar komma. Men så var inte fallet, tyvärr.
"Jag vill egentligen inte fråga men jag måste och vet att du kommer ställa upp, speciellt när du vet anledningen"
"Ta lånet och skriv upp mitt konto nr så får dom dra det på autogiro från mig" osv.

Han har tydligen tömt sitt sparkonto samt övertalat kompisar att låna till honom så "mitt" lån skulle vara slutdelen av en summa på närmare 300 000 kr som han har i skuld till någon. Hans deadline på betalningen var i princip igår, annars skulle det sluta med att han skulle behöva skaffa skyddad identitet som sista utväg.

Det viktigaste var att jag absolut inte fick säga något till pappa då min bror inte ville oroa honom mer än vad han redan gjort.

Jag kommer inte ens försöka ta något lån åt honom om jag ens kunde. Nu har jag "turen" att jag inte har fast anställning o kan/får därmed inte ta lån huxflux.
"Men den och den personen går på bidrag men får ändå ta lån." Sorry men jag kan tyvärr inte hjälpa dig på den fronten då jag tänker på min egna framtid.

Och nu fick jag precis meddelande om att han fått sin deadline flyttad en vecka framåt. En kompis? till honom har belånat sin lägenhet så nu behövde han "bara" låna 30 000 kr från mig istället.
Sa nej till även detta, av ren princip. Samt att jag kan komma behöva ta från mina sparpengar under sommaren för hyra och andra ev utgifter.

Jag vet att han har ställt till det för sig rejält. Ingenting nytt då han inte är den smidigaste i alla lägen.
På någotvis känner jag mig jätte egoistisk som inte vill /kan hjälpa honom speciellt som han är familj och ska ha vänner som ställt upp ekonomiskt. Samtidigt tycker jag att han själv har satt sig i den här sisten och får klara ut det hela själv.

Kanske helt fel gjort av mig, vad vet jag. Hade det rört sig om någon tusenlapp hade jag sett annorlunda på det hela.
Hur skulle ni gjort i samma sits?

Jag är arg på din bror - naturligtvis vill man hjälpa sina kära och situationen får flera av oss att gissa spel- eller drogskuld. Nästan så att det vore en lättnad om det "bara" handlade om att blåsa dig.

Men du har en så skör ekonomi och de lån du kan få är dyra. Jag tvivlar starkt på att din bror kan och vill betala tillbaka till dig i synnerhet om han även är skyldig alla sina vänner pengar. Och inte om han inte vill "oroa" föräldrarna. Brydde han sig om dig och hade han någon verklighetsförankring borde han be föräldrarna långt innan han ringde dig.

Jag har varit i din sits och lånade ut hela mitt studielån en av de första terminerna jag studerade. Jag fick aldrig tillbaka pengarna utan blev ombedd att låna ut mer. När jag sa att jag måste få igen mina pengar blev jag hotad, slagen och nästan strypt. Jag hade inte råd med kurslitteraturen eller att delta i något studentliv... Jag hade inte pengar till hyran. Det var en av orsakerna till att jag inte klarade mina studier. Och det var en människa som jag älskade som utsatte mig för det. Och som kort därefter behövde mer pengar..

Min erfarenhet säger alltså att du inte kan hjälpa din bror (i synnerhet inte om han vill hålla saker hemliga). Han kan däremot sätta dig rejält i klistret.

Du har inte ekonomi att hjälpa. Ska någon annan hjälpa, måste din bror lägga alla kort på bordet och låta denne någon vara delaktig i en strategi för att rätta till vad det nu var som gjorde att han hamnade i skuld från första början.

 

[nightcrawler]

Det är sant.
Om du hade anledning att misstänka att släktingens oförmåga att lösa sitt akuta problem skulle få till direkt följd att släktingen dödades eller misshandlades till invaliditet - jag säger inte att det varken kan styrkas eller avfärdas i TS fall - skulle du fortfarande principfast neka utifrån risken att förstöra relationen?

Inte på grund av förstöra relationen. Däremot neka för jag vill inte bli inblandad i nått kriminellt och riskera liv och hälsa

 

[Snubbelfot]

Det jag förundras över är inte TS resonemang eller ståndpunkt - för TS har rimligen mycket mer bakgrund och underlag för sina beslut och tankar än vad som framkommer i tråden. Det jag förundras över är att så många andra så tvärsäkert menar att det inte finns några som helst omständigheter, eller konsekvenser, som skulle motivera att låna ut pengar.

Att skulden handlar om droger eller spel var min alldeles egna spekulation, strängt taget skulle det kunna handla om något betydligt mindre farligt. Men ingetdera går ju att utesluta.
Jag ser det beskrivna läget ungefär som ett väpnat rån. Självklart är det principiellt fel att lämna över plånboken, och sannolikt kommer rånaren att göra om det. Men orsakssambandet vid en vägran att lämna över plånboken överskuggar de flesta andra resonemang.

Självklart inser jag att ett lån riskerar att inte lösa något långsiktigt, och att det kan finnas risk för upprepning. Men varken jag eller någon annan i tråden vet i vilken utsträckning det som beskrivs är ett mönster. Långsiktig hjälp med bakomliggande problematik är säkert ofrånkomligt, men spelar ingen roll om den akuta situationen hinner före. Och rent konkret - vad kan Polisen göra för att hindra någon som bestämt sig för att skada någon annan?

Jag menar inte att det känns självklart att låna ut pengarna. Men det känns främmande att neka utifrån princip istället för utifrån faktabakgrund.

 

[Raderad medlem 94602]

Du gjorde rätt. Om han fruktar för liv och hälsa ska han gå till polisen. Inte låna mer pengar av andra människor.

 

[TheRedLightning]

Hur skulle ni gjort i samma sits?

Jag hade inte lånat ut pengar eller tagit lån om det rör sig om så stora belopp. Vad är det som säger att jag får tillbaka pengarna sen, nja. Någon tusenlapp fine så länge det inte är väldigt återkommande.

Någonstans måste man dra en gräns, annars kommer de aldrig ur sin sits och kommer troligen göra om samma grej igen, för det löste sig med pengar från snäll släkting och då kan slälting hjälpa nästa gång också.

Jag hade inte tagit den risken nej.

 

[sjoberga]

Idag när jag vaknade hade jag meddelande på telefonen från min bror (på okänt nr) om att han ville att jag skulle ta ett lån på 150 000kr(!) år honom.
Första tanken när jag läste meddelandet var att de var på skämt, tyckte uppbyggnaden på meddelandet var väldigt ligt skräpposten som brukar komma. Men så var inte fallet, tyvärr.
"Jag vill egentligen inte fråga men jag måste och vet att du kommer ställa upp, speciellt när du vet anledningen"
"Ta lånet och skriv upp mitt konto nr så får dom dra det på autogiro från mig" osv.

Han har tydligen tömt sitt sparkonto samt övertalat kompisar att låna till honom så "mitt" lån skulle vara slutdelen av en summa på närmare 300 000 kr som han har i skuld till någon. Hans deadline på betalningen var i princip igår, annars skulle det sluta med att han skulle behöva skaffa skyddad identitet som sista utväg.

Det viktigaste var att jag absolut inte fick säga något till pappa då min bror inte ville oroa honom mer än vad han redan gjort.

Jag kommer inte ens försöka ta något lån åt honom om jag ens kunde. Nu har jag "turen" att jag inte har fast anställning o kan/får därmed inte ta lån huxflux.
"Men den och den personen går på bidrag men får ändå ta lån." Sorry men jag kan tyvärr inte hjälpa dig på den fronten då jag tänker på min egna framtid.

Och nu fick jag precis meddelande om att han fått sin deadline flyttad en vecka framåt. En kompis? till honom har belånat sin lägenhet så nu behövde han "bara" låna 30 000 kr från mig istället.
Sa nej till även detta, av ren princip. Samt att jag kan komma behöva ta från mina sparpengar under sommaren för hyra och andra ev utgifter.

Jag vet att han har ställt till det för sig rejält. Ingenting nytt då han inte är den smidigaste i alla lägen.
På någotvis känner jag mig jätte egoistisk som inte vill /kan hjälpa honom speciellt som han är familj och ska ha vänner som ställt upp ekonomiskt. Samtidigt tycker jag att han själv har satt sig i den här sisten och får klara ut det hela själv.

Kanske helt fel gjort av mig, vad vet jag. Hade det rört sig om någon tusenlapp hade jag sett annorlunda på det hela.
Hur skulle ni gjort i samma sits?

Jag tycker du gjort helt rätt utifrån min bedömning. Du kan inte ansvar för andra människors ekonomi eller fixa deras skulder. Att låna ut är nästan garanterat ett sätt att bidra till en djupare spiral.

Om det är vanliga skulder, följ med honom till kommunens rådgivare och kolla över möjligheterna att sanera ekonomin.

Om det är droger , spel och hot - följ med till polisen.

Om det är annan problematik försök få honom att söka hjälp.

Absolut inte pengar. Särskilt inte såna som sätter dig också i skuld. Han borde ha mer nytta av en vän som har stabil ekonomi än någon som sitter i liknande djupa hål.

Ett annat alternativ är att hålla sig helt från skiten. Det är också OK.

 

[sjoberga]

Det jag förundras över är inte TS resonemang eller ståndpunkt - för TS har rimligen mycket mer bakgrund och underlag för sina beslut och tankar än vad som framkommer i tråden. Det jag förundras över är att så många andra så tvärsäkert menar att det inte finns några som helst omständigheter, eller konsekvenser, som skulle motivera att låna ut pengar.

Att skulden handlar om droger eller spel var min alldeles egna spekulation, strängt taget skulle det kunna handla om något betydligt mindre farligt. Men ingetdera går ju att utesluta.
Jag ser det beskrivna läget ungefär som ett väpnat rån. Självklart är det principiellt fel att lämna över plånboken, och sannolikt kommer rånaren att göra om det. Men orsakssambandet vid en vägran att lämna över plånboken överskuggar de flesta andra resonemang.

Självklart inser jag att ett lån riskerar att inte lösa något långsiktigt, och att det kan finnas risk för upprepning. Men varken jag eller någon annan i tråden vet i vilken utsträckning det som beskrivs är ett mönster. Långsiktig hjälp med bakomliggande problematik är säkert ofrånkomligt, men spelar ingen roll om den akuta situationen hinner före. Och rent konkret - vad kan Polisen göra för att hindra någon som bestämt sig för att skada någon annan?

Jag menar inte att det känns självklart att låna ut pengarna. Men det känns främmande att neka utifrån princip istället för utifrån faktabakgrund.

Jag tänker att fara för liv ökar med ökande skuld. Att låna ger nästan garanterat en tidsfrist att skapa ett djupare o farligare hål.

 

[tuaphua]

För mig hänger ju mkt på varför man behöver låna/satt sig i skuld och planen framåt.
Det här låter ju som det finns en djupare problematik bakom. Och att det känns jäkligt oklart om människan kommer satta sig i än mer ekonomisk kris inom kort.
Jag känner ju jag att ett lån känns rätt bortkastat om personen direkt upprepar beteendet.

Hade det tex varit någon som varit sjuk, varit med om en olycka eller liknande omständigheter där man bara haft ett jäkla oflyt tillfälligt hade situationen varit annorlunda för mig.
Jag har lånat ut pengar privat. Men jag skulle vara väldigt tveksam till att ta lån åt någon annan. Jag har lånat ut av sparkapital. Men sitta fast med lån.. Njaa..

 

[Eloise]

Jag har lånat nära sexsiffrigt åt en vän som hade en skuld pga spel.
Hen blev utsatt för hot och hade tre dagar på sig innan det togs till våld.
Hen satte sig själv i skiten och jag var den enda utvägen att fråga. Villkoret för lånet var att hen skulle lägga alla kort på bordet för sina föräldrar, och dessutom mina som hen kände väldigt väl samt söka hjälp för sina problem.
Hen betalade tillbaka och sökte den hjälpen helt enligt plan.

Skulle utan tvekan hjälpa fler vänner på samma ”vänskapsnivå”.

 

[Avalbane]

Tyvärr är det inte en "vanligt" skuld som ett billån utan som flera varit in på är det av den mindre lagliga typen har det visat sig under dagen. Något som jag misstänkte starkt redan från början utifrån tidigare historik.

Nu gick jag med på att låna honom en mindre summa, inte alls uppe i samma klass som han ville ha tidigare, men något jag kan leva utan om det skulle te sig så. Efter att jag pratat med pappa under dagen och hört hur förstörd och stressad han själv är över hela situationen ville jag bara få allt ur världen så jag frångick vad jag tycker över det hela. Min bror vet var jag står i frågan, tyvärr har han väldigt svårt att förstå varför både jag och pappa är emot det han gör. Han själv ser bara snabba pengar utan att se följderna av det hela både för han själv men även för andra...