alice
Trådstartare
Eftersom jag vet att det finns mycket erfarenhet av katter här på forumet gör jag ett försök med en tråd för att försöka förstå vad som händer hemma hos oss just nu.
I mars 2009 hämtade vi två stycken kullsyskon, tjejer. Dom var 12 veckor gamla och vi älskade dom från första stund. De är utekatter men sover inne på natten och kastrerade båda två. I skrivandets stund är dom alltså snart 2 år gamla. För att förenkla det hela kallar vi systrarna A och B.
När dom kom hem till oss var syster A den "drivande", den som var framåt och låg främst i utvecklingen. Hon kunde innan syster B hoppa upp i knäet på oss nrä vi satt på barstolarna i köket. Det dröjde någon månad innan syster B lyckades ta sig upp på barstolarna öht. Det var syster A som var först med att fånga möss/sorkar.
Syster A var den första att lämna tomten och det tog några månader innan syster B vågade ge sig iväg längre bort. Nu är det nästan tvärt om. Syster A dyker oftast upp ett par gånger på dagarna och kan vara social med oss i trädgården om vi är ute, medan syster B går ut på morgonen och inte kommer hem förrän till kvällen.
Syster A jagade oftast syster B när dom busade, även om de självklart böts om ibland. Syster A har alltid varit först med det mesta i utvecklingen. Nu märker vi ingen större skillnad på dom i just det. Men de har alltid haft två vitt skilda personligheter. Det första halvåret/året sov syster A i knäet på husse i soffan och syster B låg på ryggstödet på soffan eller fåtöljen. Sen vände det och syster B blev en riktigt knä-kisse, på husse! I samma veva började syster A sova på övervåningen när vi satt och tittade på tv, men det hände att båda låg i soffan och även matte fick ynnesten att ha en kisse i knäet. Båda katterna har alltid varit husses katter och husse är nr 1 i alla lägen!
Syster A har dessutom "bossat runt" med syster B som vi upplevt det. Har vi sagt att de ska vara inne (vi vill ha dom inne på natten) för dagen och syster A blivit frustrerad så har hon tagit ut det på syster B och syster B har "bara tagit emot" som vi har upplevt det. Syster A har alltid verkat vara den starka och den som varit mer "på" när det gäller busandet och syster B har försökt dra sig undan om hon inte velat busa. Ibland har vi upplevt det som att syster B nästan tyckt att syster A varit lite jobbig, men att hon inte "vågat" säga ifrån.
För några månader sen började de morra lite åt varann om de kom för nära varann eller om den ena tittade på den andra.
Då upplevde vi att det var jämt lopp, dvs båda morrade lika mycket och alltid i olika situationer. De kunde fortfarande dela matskål som det gjorde ända sen dag 1 här hemma. Men sedan några veckor tillbaka har vi börjat ha två matskålar för att båda ska kunna äta samtidigt eftersom de tydligt inte velat äta samtidigt längre.
De senaste 2 veckorna har vi märkt att den enda som morrar och fräser är syster B åt syster A. Sitter syster B på golvet och syster A kommer gående morrar hon direkt och kommer syster A närmare så fräser hon, men gör inget mer. Syster A backar oftast, inte alltid, men vi har även sett att syster B morrat och samtidigt backat för/tagit en omväg runt syster A.
I helgen var båda ute och hemma på tomten när vi var ute en sväng. Plötsligt får syster A för sig att hon ska jaga syster B. Syster B springer upp i ett träd med A efter sig. Syster B morrar och fräser åt A och vad vi uppfattade (svårt att se pga lövverket) så fick sig syster A en "vinge" av B. Det har aldrig, aldrig hänt förr!!!
Igår kväll fick inte syster A äta samtidigt som syster B trots att hon fick en egen matskål. Syster B morrade när syster A visade sig i köket.
Försöker syster B ta över eller gillar hon helt enkelt inte sin syster??? Det känns som att syster B vill att syster A ska ta sitt pick och pack och sticka! Vi hoppas att detta är en övergående fas dock har vi upplevt att det blivit lite värre de senaste veckorna. Var ska detta sluta? Med att dom slåss? Det var ju detta vi ville slippa när vi letade kattungar av samma kull!
Syster B har alltid varit lite "konstig". I vintras när det var sjukt mycket snö morrade hon åt snön! Det måste ha varit åt snön för vi hade skottat uppfarten och snökanten var ca 2 dm hög där det var oskottat. Syster B gick fram till snökanten, morrade, vände och gick tillbaka och satte sig på trappen igen. Uppenbarligen på dåligt humör!
På samma sätt morrade hon när det kom en häst och vagn körandes ute på vägen (ca 50-75 m från huset) i våras. Syster B satt på altanen och hörde att det kom en häst (hon såg dom inte pga ett plank). Hon visade att det var läskigt och sen morrade hon samtidigt som hon smet in under altanen.
Vi får inte ta syster B på svansen, för då jamar hon surt och blänger på oss. Du får klappa henne över ryggen och fortsätta upp på svansen, men om hon ligger i soffan och du råkar nudda svansen blir hon sur och jamar irriterat. Så har hon varit från början och givetvis accepterar vi det!
På kvällarna när kissarna kommer in för natten vill ofta syster B busa, men INTE med syster A. Hon busar en stund för sig själv eller om vi busar lite med henne och sen lägger hon sig i gästrummet eller i husses knä i soffan för att sova. Syster A äter och går upp på övervåningen och lägger sig för att sova. Hon har inte buset kvar som sin syster verkar ha.
Nu svamlade jag iväg lite, men jag ville också ge lite bakgrund så kanske någon har någon idé om varför det blivit så här. Det enda som har förändrats är att jag blev gravid i maj och detta började väl någon gång i somras. Det kan ju vara så att syster B är påverkad av min graviditet och därför beter sig annorlunda mot sin syster, men det verkar långsökt. Å andra sidan har katter påverkats av konstigare saker än så... Det som talar emot att det skulle vara graviditeten är att de alltid, ända från början har varit husses kissar. De har i undantagsfall gosat med matte, men de går alltid till husse först! När de var små kunde båda två somna på husses bröst i sängen eller soffan. Matte fick ibland ha en kisse vid fötterna i sängen.
Numera sover enbart A i sängen (hos husse!) och B sover antingen på bottenvåningen eller i hyllan i klädkammaren.
Jag förstår om detta blev lite rörig och väl långt. Beklagar detta! Vi hoppas innerligt att det inte blir värre än så här för vi älskar våra kissar över allt annat, men som det är just nu är det bara jobbigt när båda är inne och B morrar och fräser åt A så fort dom är i samma rum typ... Jag hoppas innerligt att det finns någon där ute som har varit med om samma sak och kan dela med sig av sina erfarenheter!
//Alice
I mars 2009 hämtade vi två stycken kullsyskon, tjejer. Dom var 12 veckor gamla och vi älskade dom från första stund. De är utekatter men sover inne på natten och kastrerade båda två. I skrivandets stund är dom alltså snart 2 år gamla. För att förenkla det hela kallar vi systrarna A och B.
När dom kom hem till oss var syster A den "drivande", den som var framåt och låg främst i utvecklingen. Hon kunde innan syster B hoppa upp i knäet på oss nrä vi satt på barstolarna i köket. Det dröjde någon månad innan syster B lyckades ta sig upp på barstolarna öht. Det var syster A som var först med att fånga möss/sorkar.
Syster A var den första att lämna tomten och det tog några månader innan syster B vågade ge sig iväg längre bort. Nu är det nästan tvärt om. Syster A dyker oftast upp ett par gånger på dagarna och kan vara social med oss i trädgården om vi är ute, medan syster B går ut på morgonen och inte kommer hem förrän till kvällen.
Syster A jagade oftast syster B när dom busade, även om de självklart böts om ibland. Syster A har alltid varit först med det mesta i utvecklingen. Nu märker vi ingen större skillnad på dom i just det. Men de har alltid haft två vitt skilda personligheter. Det första halvåret/året sov syster A i knäet på husse i soffan och syster B låg på ryggstödet på soffan eller fåtöljen. Sen vände det och syster B blev en riktigt knä-kisse, på husse! I samma veva började syster A sova på övervåningen när vi satt och tittade på tv, men det hände att båda låg i soffan och även matte fick ynnesten att ha en kisse i knäet. Båda katterna har alltid varit husses katter och husse är nr 1 i alla lägen!
Syster A har dessutom "bossat runt" med syster B som vi upplevt det. Har vi sagt att de ska vara inne (vi vill ha dom inne på natten) för dagen och syster A blivit frustrerad så har hon tagit ut det på syster B och syster B har "bara tagit emot" som vi har upplevt det. Syster A har alltid verkat vara den starka och den som varit mer "på" när det gäller busandet och syster B har försökt dra sig undan om hon inte velat busa. Ibland har vi upplevt det som att syster B nästan tyckt att syster A varit lite jobbig, men att hon inte "vågat" säga ifrån.
För några månader sen började de morra lite åt varann om de kom för nära varann eller om den ena tittade på den andra.
Då upplevde vi att det var jämt lopp, dvs båda morrade lika mycket och alltid i olika situationer. De kunde fortfarande dela matskål som det gjorde ända sen dag 1 här hemma. Men sedan några veckor tillbaka har vi börjat ha två matskålar för att båda ska kunna äta samtidigt eftersom de tydligt inte velat äta samtidigt längre. De senaste 2 veckorna har vi märkt att den enda som morrar och fräser är syster B åt syster A. Sitter syster B på golvet och syster A kommer gående morrar hon direkt och kommer syster A närmare så fräser hon, men gör inget mer. Syster A backar oftast, inte alltid, men vi har även sett att syster B morrat och samtidigt backat för/tagit en omväg runt syster A.
I helgen var båda ute och hemma på tomten när vi var ute en sväng. Plötsligt får syster A för sig att hon ska jaga syster B. Syster B springer upp i ett träd med A efter sig. Syster B morrar och fräser åt A och vad vi uppfattade (svårt att se pga lövverket) så fick sig syster A en "vinge" av B. Det har aldrig, aldrig hänt förr!!!
Igår kväll fick inte syster A äta samtidigt som syster B trots att hon fick en egen matskål. Syster B morrade när syster A visade sig i köket.
Försöker syster B ta över eller gillar hon helt enkelt inte sin syster??? Det känns som att syster B vill att syster A ska ta sitt pick och pack och sticka!
Vi hoppas att detta är en övergående fas dock har vi upplevt att det blivit lite värre de senaste veckorna. Var ska detta sluta? Med att dom slåss? Det var ju detta vi ville slippa när vi letade kattungar av samma kull!Syster B har alltid varit lite "konstig". I vintras när det var sjukt mycket snö morrade hon åt snön! Det måste ha varit åt snön för vi hade skottat uppfarten och snökanten var ca 2 dm hög där det var oskottat. Syster B gick fram till snökanten, morrade, vände och gick tillbaka och satte sig på trappen igen. Uppenbarligen på dåligt humör!
På samma sätt morrade hon när det kom en häst och vagn körandes ute på vägen (ca 50-75 m från huset) i våras. Syster B satt på altanen och hörde att det kom en häst (hon såg dom inte pga ett plank). Hon visade att det var läskigt och sen morrade hon samtidigt som hon smet in under altanen.
Vi får inte ta syster B på svansen, för då jamar hon surt och blänger på oss. Du får klappa henne över ryggen och fortsätta upp på svansen, men om hon ligger i soffan och du råkar nudda svansen blir hon sur och jamar irriterat. Så har hon varit från början och givetvis accepterar vi det!
På kvällarna när kissarna kommer in för natten vill ofta syster B busa, men INTE med syster A. Hon busar en stund för sig själv eller om vi busar lite med henne och sen lägger hon sig i gästrummet eller i husses knä i soffan för att sova. Syster A äter och går upp på övervåningen och lägger sig för att sova. Hon har inte buset kvar som sin syster verkar ha.
Nu svamlade jag iväg lite, men jag ville också ge lite bakgrund så kanske någon har någon idé om varför det blivit så här. Det enda som har förändrats är att jag blev gravid i maj och detta började väl någon gång i somras. Det kan ju vara så att syster B är påverkad av min graviditet och därför beter sig annorlunda mot sin syster, men det verkar långsökt. Å andra sidan har katter påverkats av konstigare saker än så... Det som talar emot att det skulle vara graviditeten är att de alltid, ända från början har varit husses kissar. De har i undantagsfall gosat med matte, men de går alltid till husse först! När de var små kunde båda två somna på husses bröst i sängen eller soffan. Matte fick ibland ha en kisse vid fötterna i sängen.
Numera sover enbart A i sängen (hos husse!) och B sover antingen på bottenvåningen eller i hyllan i klädkammaren.
Jag förstår om detta blev lite rörig och väl långt. Beklagar detta! Vi hoppas innerligt att det inte blir värre än så här för vi älskar våra kissar över allt annat, men som det är just nu är det bara jobbigt när båda är inne och B morrar och fräser åt A så fort dom är i samma rum typ...
Jag hoppas innerligt att det finns någon där ute som har varit med om samma sak och kan dela med sig av sina erfarenheter! //Alice
