Syskon eller ej

[Gul13]

Kan barn leva utan syskon? Är syskon något "alla ska ha" liksom?

Vår flicka är 15 månader. Graviditeten var ... ja ingen mardröm kanske men ganska jobbig och orolig ... men förlossningen var en mardrömmarnas mardröm som höll på att kosta mig livet och min make förståndet. Vår flicka är född i v 34+0 med allt vad det innebär av sjukhusvistelser och har nu problem med tillväxten. Vi har legat på sjukhuset ett antal gånger med oro och nervositet och hon har ett litet hjärtfel som ska ... om det inte rättar till sig av sig själv ... opereras i 3 års åldern.
Jag är 38 och min man är 41 och frågan från alla infinner sig naturligtvis nu: "När är det dags för nästa?"

Jag vet faktiskt inte om mina nerver fixar ett barn till? En förlossning till med snitt och förmodligen kommer den oxå för tidigt. "Kortvuxna mammor brukar inte gå tiden ut" konstaterade min gyn-läkare.
Men frågan är om man gör barnet en otjänst att inte skaffa syskon.
Vad tycker ni?

 

[Nowis]

Sv: Syskon eller ej

Eftersom jag själv är ensambarn har jag alltid saknat syskon, speciellt i vuxen ålder, så för mig var det självklart att jag ville ha 2. Min man däremot har nästan för många syskon, kontakten dem emellan var ingetvidare förrän nu på senare år, det jag vill säga är... gör det som känns bäst för er, även om man skaffar många barn är det inte säkert att de får ut särskilt mycket av varandra ändå, det absolut viktigaste för ett barn är att föräldrarna orkar med!

Försök att strunta i omgivningens åsikter (det är lätt att säga, svårt att göra) och lev ert liv som ni vill!

 

[indian-charlie]

Sv: Syskon eller ej

Jag födde min son i v 34+1 för 16 år sedan, det var iofs inga komplikationer och han var/är frisk.
Har fött två barn till och dom är födda i v 37+2 och 37+4.
Enligt läkarna så bär jag inte barn full tid, (jag är 165 cm) har aldrig hört kommentaren att korta människor inte skulle bära kortare.
En anhörig är 150 cm och hon har fött 4 friska pojkar under 1955-1965 och en vän som är 155 cm har fött fem barn under åren 1975-1993 också utan några större komplikationer (en föddes med klumpfot).

Jag kan tänka mig att det är jobbigt när det blir komplikationer, du/ni får väl ta en ordentlig diskussion med läkare om vad ni kan få för stöttning och hjälp under graviditeten, hur man kan kolla upp Er extra noga.
Vill ni ha ett barn till så finns det vad jag vet iallafall bra stöd att få.

En tanke; Jag är ensambarn och jag saknar idag väldigt mycket att inte ha några syskon.

Lycka till oavsett hur ni gör och hoppas att allt går bra med er flicka.

 

[maiagull]

Sv: Syskon eller ej

Jag känner det lite som du, vi har ännu inte fått vårt första och redan frågar folk när det är dags för nästa. När jag då svarar att det inte är säkert att det blir nåt mer så blir dom flesta alldeles till sig. Barn måste ju ha syskon.
Men vi är inte heller så unga och har fått kämpa för detta barn, och jag känner mig väldigt nöjd och glad med att ha lyckats få till ett iallafall.
Jag vägrar skämmas för att jag bara vill ha ett. Det viktiga är väl att ge barnet en bra plattform med andra i familjen, kusiner och mostrar i vårt fall. Som det kan falla tillbaks på om/när vi inte finns där. Som sagt finns det barn med många syskon som inte har någon kontakt alls med varann.

 

[paradiset]

Sv: Syskon eller ej

jag är 172 cm o tycks inte bära min fullt ut då jag födde mina i 37+5 o 37+4 men de är så friska så! Men det där är lite ärftligt, min mamma födde inga efter bf och mig tex 10 dagar före.

 

[us_lover]

Sv: Syskon eller ej

Jag och min man (38 och 43 år) har bestämt oss för att inte skaffa fler barn utan är nöjda med vår 4-åriga dotter. Min graviditet och förlossning var inte komplicerad, men vi tycker att ett barn räcker för oss.

Hon opererades vid 10 månaders ålder pga en fettknuta som satt fast i ryggmärgen. Om den inte hade upptäckts och fått sitta kvar hade hon blivit lam från midjan och ner så småningom. Pga denna operation har vi varit på sjukhuset på otaliga kontroller både innan och efter. Dels för att kontrollera att hon tömmer blåsan ordentligt dels för att kontrollera hennes gång.

Jag tycker det beror mycket på hur man själv gör om man gör barnet en otjänst eller inte. Vi bor själva rätt lantligt, har inga grannar med barn runtomkring. Istället har hon alltid haft djur runt sig. Hundar, katter, höns, en gris och nu även två shettisar. Dessutom har vi valt att inte få in henne på dagis förrän efter sommaren, utan själva tagit hand om henne.

Det första året följde hon med mig på jobbet (egen företagare), sedan har jag och min man hjälpts åt med att ta hand om henne under dagarna. Det sista året har det mest blivit jag som jobbat och han som tagit hand om dottern. De brukar åka iväg till Skånes Djurpark titt som tätt (hon älskar att strosa omkring och titta på djuren). Är det något som behöver uträttas så följer hon glatt med om det gäller att köra till banken, glasmästaren, billackeraren eller ica.

Hon har dessutom nästan varje vecka tillbringat två dagar hos sin farmor som samtidigt passat kusinerna så de fått leka med varandra.

Själv är jag 163 cm lång (kort?) och gick exakt 40v! Min mamma som är 155cm fick mig en vecka för tidigt, min bror en vecka försent och min syster en vecka för tidigt, så om det stämmer med att kortvuxna inte skulle gå tiden ut vete sjutton.

 

[kamomillo]

Sv: Syskon eller ej

Kan barn leva utan syskon? Är syskon något "alla ska ha" liksom?

Jag har inga syskon, och har aldrig saknat det heller... Min man har inte heller syskon, och har inte heller lidit någon nöd för det
Givetvis har vi "bara ett barn"

(även om vi har ett bonusbarn också )

Jag tycker inte att du ska känna någon press att skaffa fler barn!

* Jenny *

 

[Kexchoklad]

Sv: Syskon eller ej

Brukar aldrig skriva här, men jag kan säga detta:
Är själv ensambarn, och har aldrig saknat syskon, inte heller nu när jag är "vuxen" (23).

 

[tgd]

Sv: Syskon eller ej

Jag har tre syskon, pappan till mitt barn likaså. Nu i vuxen ålder har jag en nära relation till alla mina syskon med deras familjer (delar bl.a. stall med min syster o vår brorsdotter) och jag värderar dem högt. Men det har kommit från si så där 30 års ålder. Pappan har också nära relation till sina syskon.

Min son, 5 år, är ensambarn. Pappan lämnade mig och jag har bestämt att jag inte vill ha barn med olika pappor så det blir inga syskon till sonen. Pappan har valt att leva ensam och vill inte ha familj så där blir nog inga syskon till sonen heller. Det kanske blir tråkigt för sonen i livet att vara ensambarn, bl.a. så får han ju då också större ansvar för sina föräldrar och har ingen att dela det med (fixa morsdagsblommor och sånt ) men å andra sidan har han nu under sin uppväxt engegerade föräldrar som båda verkligen ger tid och uppmärksamhet och orkar med barnet. Många syskon umgås inte speciellt mycket varken som barn eller i vuxen ålder. Och att ha barn för att omgivningen förväntar sig det måste väl ändå vara en av de sämsta orsakerna?

 

[Gul13]

Sv: Syskon eller ej

Tack för era intressanta synpunkter.
Till saken hör att jag är 140, extremt kort så det är kanske "vi" som inte går tiden ut enligt min gyn-läkare. Jag frågade inte närmare vad hon menade.

Det känns lite som en press faktiskt att skaffa syskon. Min släkt bor 60 mil härifrån och min makes släkt bor här. Och jag förstår alla synpunkter från er som saknar syskon. Det är just det; Det kan ju faktiskt hända oss någonting, båda två samtidigt och då står hon där alldeles ensam även om hon har faster och farbror och två kusiner här och moster och fyra kusiner där jag kommer ifrån. Lever vi tills vi blir gamla och hamnar på hemmet så har hon allt ansvar ensam.
Men samtidigt: Orkar jag mentalt med oron med ett barn till? Jag menar min dotter ... jösses hon har redan haft cancer och brutit benet och haft öroninflammation och urinvägsinfektion och magsår och njurfel och ... I min lilla fantasivärld menar jag. Egentligen är hon pinfrisk och inte påverkad ens av hjärtfelet.
Är det någon som undrar vad maken tycker så tycker han som jag. Han vet inte heller.

 

[Bullfia]

Sv: Syskon eller ej

Bara för att man har syskon behöver man ju inte dra jämt med dem. Ibland kan ju t ex kusiner vara mer som syskon. Är själv uppvuxen med syskon och är glad för det, men samtidigt om jag varit ensambarn kanske man fått mer tid/uppmärksamhet.

Har själv ett barn och känner att jag är nöjd med det. Har inte många år kvar bestämma mig heller om jag vill ha fler. Har väl ibland tänkt tanken att 'två barn ska man ha'...alla andra har 2 barn. Men jag tycker det är jobbigt med ett...Blir jag gladare av att springa runt jaga 2 barn...

Dessutom tror jag det är vanligare idag med bara ett barn. Många väljer skaffa barn sent och sen blir det inte fler.

Dessutom, har man syskon kanske man hellre umgås med dem än med kompisar utifrån, och det är ju inte heller riktigt bra.

Usch vad rörig jag är...

 

[lingonben]

Sv: Syskon eller ej

Visst kan man leva utan syskon. Jag gör det Gå på er egen känsla, och ska ni skaffa fler barn så gör det för att ni vill ha det barnet. Inte för att omgivningen tjatar, inte av oro för det första barnets välbefinnande. Fast det är jobbigt att bortse från pressen, jag vet. Lycka till!

 

[Nowis]

Sv: Syskon eller ej

Ja, det är ju det där med den ständiga oron som är nackdelen med föräldraskapet, men hon är ju fortfarande väldigt liten än, jag har åtminstone blivit mer härdad ju äldre barnen blir, men samtidigt så exponeras de ju även för fler ev faror ju äldre de blir...

Man måste (för sin egen skull) komma till insikt om att barnen inte kan leva i en skyddad bubbla, man kan inte skydda dem från alla ev olyckor, då får de inget bra liv. Vi kan tyvärr inte ha kontroll över allt, och olyckor och sjukdomar kommer de att råka ut för o en del barn går det illa för. Det enda vi har makt att göra är att ge våra barn bästa möjliga uppväxt utifrån våra egna resurser.

 

[Snurrfian]

Sv: Syskon eller ej

För att inte göra något dumt beslut åt något håll så tror jag att du ska dela upp frågan för dig själv. Syskon/fler barn eller inte och sedan en till förlossning eller inte.
Jag tycker inte att du ska avstå fler barn för att du är rädd för förlossningen, det går att bearbeta och få hjälp med. Men om ni inte vill ha fler barn överhuvudtaget, ja då är det en helt annan sak.

 

[indian-charlie]

Sv: Syskon eller ej

För att inte göra något dumt beslut åt något håll så tror jag att du ska dela upp frågan för dig själv. Syskon/fler barn eller inte och sedan en till förlossning eller inte.
Jag tycker inte att du ska avstå fler barn för att du är rädd för förlossningen, det går att bearbeta och få hjälp med. Men om ni inte vill ha fler barn överhuvudtaget, ja då är det en helt annan sak.

Bra tänkt

 

[Apollo]

Sv: Syskon eller ej

Jag skaffade inte två barn för att de skulle ha nytta av varandra när de var små utan när de blir vuxna.
Jag är själv ensambarn och har tyckt att det är lite tråkigt utan några syskon nu när jag är äldre.
Tänkte nog inte så mycket på det när jag var yngre.
Min pappa dog när jag var liten och min mamma för några år sen. Det var jobbigt att sköta allt själv runt begravning och annat när mamma dog.
Nu är jag helt själv, har inga andra släktingar.
Jo visst jag har mina barn och min egen familj.
Nä, jag skulle nog skaffa två barn om jag var du.
Tänkte också som så att aldrig en förlossning till efter den första men oj vad man glömmer fort.

 

[Sastra]

Sv: Syskon eller ej

Jag har inga barn men är "ensambarn" (har en halvbror men vi har inte och har aldrig haft särskilt mycket kontakt). Jag har aldrig direkt saknat att ha syskon heller.
Om du och din man vill ha fler barn men inte gå igenom en graviditet/förlossning kanske ni vill fundera på adoption? Om ni är nöjda med att "bara" ha ett barn så försök strunta i vad andra tycker och säger (lättare sagt än gjort kanske), de har inget med ert liv och familj att göra. Som Nowis skrev: Lev ert liv som ni vill. Det enda som är viktigt är ju att ni är nöjda och lyckliga med den situation som NI har valt!

 

[No1]

Sv: Syskon eller ej

Jag har en hel del nära bekanta som är ensambarn, några av dem uppger att det tycker det hade kunnat vara kul med syskon men de flesta av dem säger att de inte alls saknat syskon.

Därutöver känner jag MÅNGA som valt att bara skaffa ett barn för att de helt enkelt tycker att det räcker. I några fall var planen att skaffa två men efter den första ansåg de att de var nöjda .

Som en parentes så tycks det i första hand vara just hästtjejer som väljer att bara skaffa ett barn (alternativt helt avstå barn) enligt min erfarenhet.

 

[Gnist]

Sv: Syskon eller ej

Jag är 162½ cm lång och har tre barn.
*Första kom för 7 veckor för tidigt, förlossningen tog 3 (plågsamma) dygn ( ) var blå och livlös när han föddes, fick ligga i kuvös i tre dagar och är idag en fullt frisk och kry 15-åring.

*Barn två kom 1 vecka för tidigt, lätt förlossning som tog 9 timmar, är idag en frisk och kry 12-åring.

*Barn tre kom också 1 vecka för tidigt, snabb, enkel förlossning. Tog ca 1½ timme från första värken tills hon "ploppade ut". Det var med nöd att vi hann ta oss till BB. Är idag en pigg och alert 4½-åring.

Sade efter första barnet att ALDRIG MER!! Men det blev både en och två till och det har gått bättre och lättare för varje gång

 

[frukanon]

Sv: Syskon eller ej

Jag vet faktiskt inte om mina nerver fixar ett barn till? En förlossning till med snitt och förmodligen kommer den oxå för tidigt. "Kortvuxna mammor brukar inte gå tiden ut" konstaterade min gyn-läkare.
Men frågan är om man gör barnet en otjänst att inte skaffa syskon.
Vad tycker ni?

Hur kort ska man vara för att platsa bland kortvuxna mammor?
Jag är 1.56 mitt första barn föddes v41+5, andra föddes v40+1 då jag blev igångsatt och tredje barnet v 40+2 också igångsättning. Jag har aldrig hört att man inte går tiden ut om man är kort.

Inte vet jag om man gör barnet en otjänst. Jag har många syskon och skulle nog inte vilja vara enda barnet. Men min sambo är ensambarn och han tycker inte att det är något problem