Sverige idag

Status
Stängd för vidare inlägg.
I relation till att vi betalar världens högsta skatter, precis som jag skrev.

Jo, tycker man från politikerhåll att vi ska ha detta skattetryck som vi har så ska man också kunna hålla sin del av samhällskontraktet och erbjuda service (sjukvård, polis, skola etc etc)på lika hög nivå. Som det ser ut idag så håller vi skattebetalare vår del av kontraktet medans samhället inte levererar sin del tillbaka.

Det är ju alldeles uppenbart att många av dem med störst tillgångar gör allt annat än håller samhällskontraktet. Har du helt missat det?
 
Nej jag är inte mer rädd nu, kriminaliteten är mest för kriminelt inblandade och samhället förlorar massor på att försörja alla idioter med fängelse.
Men jag tycker det alltid våldtäktsmän härjat. Kommer även ihåg alla blottare från nittiotalet, jag blev själv inlurad i en källare för en gubbe skulle runka för mig. Min vän blev inlurad i en hiss av samma gubbefan, hennes polska mamma torkadd upp sperman. Tycker tjejer står på sig mer nu !!
 
Och jag är inte rädd att gå ensam. Var rädd förr ett tag men desto mindre jag läser på nätet och desto mer jag är ute irl desto mindre rädd blev jag.

Igår kväll tog jag en lång promenad genom stan och områdena runt om mellan 22-00 , visserligen med två stora hundar, men är inte rädd, folk går hem från restauranger,väntar på bussar, cyklar från jobbet. Såg inte en ända skummis som vanligt:)
 
En allmän reflektion kring ämnet är väl att vi har en så stor tillgänglighet till nyheter, och en enorm upprepning i olika media, att man lätt får uppfattningen att kriminalitet ökar, våldsbrott ökar, sexualbrott ökar.

Man ser helt enkelt mer av det som händer.

Attityder har stor betydelse; det hade inte gett upphov till feta tidningsrubriker att en kvinna blivit slagen av sin man, medan det var tillåtet för män att fysiskt bestraffa sin hustru.

Vi ska komma ihåg att de som publicerar olika nyheter har en egen agenda.
Ibland kan det vara att väcka opinion (vissa media vinklar kraftigt och/eller väljer att rapportera sådant som utförts av vissa förövare; vissa media rapporterar sådant som hänt vissa grupper av offer), ibland inte konstigare än att en tidning vill sälja lösnummer.
Ibland är det en privatperson som vill påvisa hur orättvist behandlad man känner sig och så går man till tidningen och berättar en historia (som subjektivt är sann men som ibland grundar sig på missförstånd eller felaktiga förväntningar som kommit på skam) och tidningar som har på agendan att sälja lösnummer publicerar - ibland ganska okritiskt.
 
Ni som inte oroar er för ökande kriminalitet. Är det "inte förstöra Sverigebilden" ni hänger fast vid eller är det faktaresistens?

Jag är som de flesta, jag baserar min värld på den jag lever i. Jag rider fortfarande igenom Alby, lika lugnt och stillsamt som för 30 år sen. Förorterna har aldrig varit lugna men de har aldrig heller drabbat gemene man i nån större utsträckning.

Det kvinnan råkade ut för var fruktansvärt men risker finns om man umgås med langare. Den har inte uppkommit nu.

På Stureplan sköts det för 25 (?) år sen, där känns det betydligt lugnare nu för tiden.

Att jag inte är rasist är för att jag sett med mina egna ögon att ursprung inte har ett jävla skit med saken att göra. Däremot könet och patriarkatet, matchostilen är inte till gagn för kvinnor.
 
Mer faktakoll helt enkelt. Kriminaliteten har helt enkelt inte ökat på något katastrofalt sätt, om man tittar på faktiska omständigheter.
Det beror alldeles på hur en ser på saker och ting, som tex att statistik inte säger sanning om annat än det en frågar efter. Förs tex inte statistik över somliga saker så finns det ju inte. Tex förs inte statistik över de nu i tråden nämda fenomenet gruppvåldtäkter där det finns två eller fler förövare. Den typen av statistik finns helt enkelt inte i sverige.

"Gruppvåldtäkter är mycket ovanliga. Men exakt hur siffrorna ser ut vet vi inte, varken när det gäller dagens situation eller de senaste årens. År 2008 publicerade Brottsförebyggande rådet (Brå) rapporten Våldtäkt mot personer 15 år och äldre, som avsåg 1995–2006. Enligt den har anmälningarna av ”våldtäkter med fler gärningspersoner” ökat kraftigt sedan 1990-talet. År 1995 skattade Brå att det hade anmälts 116 fall. År 2006 anmäldes 553 fall – en fyrfaldig ökning på drygt tio år. Ökningen, som framför allt skedde under 2000-talet, kan ha att göra med att ”våldtäkt med fler gärningspersoner” från och med 2004 rubriceras som ”grovt brott”, vilket medför att fler oklara fall hamnar i denna kategori.

[...]

Studien slutar med år 2006. Vad vet man om omfattningen av gruppvåldtäkter efter 2006?

– Ingenting. Det har inte gjorts någon uppföljning än så länge, säger Klara Hradilova-Selin.

Inte heller i Nationella trygghetsundersökningen (en enkätstudie av utsatthet för brott) som genomförs varje år kan man belysa denna fråga. Datamaterialet är för litet för att det ska vara möjligt att göra meningsfulla jämförelser över tid.


[...]

Av Brå:s rapporter Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007 och Brottsutvecklingen i Sverige 2008–2011 framgår det att bland polisanmälningarna som avser våldtäkt (och som har ökat från knappt 800 om året vid mitten av 1970-talet till över 6 000 om året år 2011) har andelen våldtäkter med fler än två gärningspersoner ökat: från knappt 10 procent till 17 procent. Men i Nationella trygghetsundersökningen uppger de som varit utsatta för våldtäkter i sex procent av fallen att flera gärningsmän varit inblandade.

[...]

Av de misstänkta på 1990-talet var 10 procent inte folkbokförda i Sverige och 32 procent utrikes födda. Av de resterande 58 procenten svenskar hade en fjärdedel invandrarbakgrund, vilket enligt Brå tyder på en överrepresentation av invandrare. Vid gruppvåldtäkter med tre eller fler gärningsmän är andelen utrikes födda ännu högre: 39 procent.

[...]

Förövarna karakteriseras ofta av stereotypt överdrivna, manliga dominansbeteenden och antisocialt tänkande. Det menar Niklas Långström, forskningsledare vid kriminalvården och professor i psykiatri vid Karolinska institutet.

Han framhåller att det många gånger finns en ledarperson som kan ha ett sexuellt motiv till våldtäkten. Gemensamt för de flesta förövare i gänget är dessutom en vrede mot kvinnor – och att de innan, under och efter en gruppvåldtäkt kan leva ut sin ”manlighet”, dominera, förnedra eller hävda sig inför varandra för att stärka gruppsammanhållningen. Gruppen avhumaniserar offret och gör kvinnan till bara ett kön, som ”förtjänar” att kränkas och utnyttjas genom sexuellt våld. Tillsammans upplever gärningsmännen ofta att de har rätt att göra på detta sätt och tystar sina egna och andra gruppmedlemmars eventuella invändningar.
Niklas Långström poängterar att mindre drivande personer kan vara ångerfulla och slitas mellan empati för offret och den möjligen stärkta sammanhållningen i gruppen. Samtidigt är det inte ovanligt att de, för att skydda sig själva mot insikten att de har begått ett avskyvärt brott, skyller på offret: ”Hon hade haft frivilligt sex tidigare med två män samtidigt”, ”sa inte emot”, ”försökte inte fly”, och så vidare.

Män som begår våldtäkt i grupp fälls mycket sällan. Vittnen saknas i regel och vid grova brott är beviskraven höga.


[...]

Brottsförebyggande rådet planerar i nuläget inga nya studier av gruppvåldtäkter.

http://fof.se/artikel/dramatisk-okning-av-antalet-anmalda-gruppvaldtakter


-------------------

Jag har flera arbeten, min huvudsakliga syssla är inom vården nattetid och jag arbetar i en team-verksamhet tillsammans med flera yrkesgrupper inom vad vi kallar "blåljus & trauma". Jag ser så mycket skit, jag möter saker som aldrig ser dagsljus, jag har kollegor inom räddningstjänst som under livräddande insatser blir hindrade, hotade, misshandlade, yrkesfordon blir vandaliserade, uppeldade - under yrkesutövning!! Say what - är dessa fenomen något vi alltid haft i sverige? Nej.
En bisysselsättning jag har är att jag arbetar med viss typ av säkerhetsarbete, vilket jag gör tillsammans med andra legitimerade yrkesgrupper som förordnade vakter och polis. Jag får höra om erfarenheter som aldrig ens når media - för det är vardagsupplevelser dessa yrkesgrupper har och inte tillräckligt intressanta att blåsa upp i rubrikform.

Jag är mycket väl medveten om att internet bland annat ger oss en villfarelse om att världen har förvandlats till ett inferno av brott, men jag baserar inte min vardagsoro för att vandra på gatorna i min hemstad i mörker på detta - det gör jag av vad jag ser med egna ögon.

Jag går för övrigt alltid med lurar i öronen, dock inte med musik utan jag har alltid ett samtal med någon om jag känner att jag går igenom känsliga delar av stan eller bara känner mig osäker eller utsatt. Samma sak gör många av mina vänner, även mina barn som befinner sig på olika platser i europa. Med vissa vänner använder jag platsinfo som visar exakt var jag befinner mig, jag kan välja exakt hur länge den infon visas och jag stänger av det när jag känner mig säker.
Skulle något hända mig så kan någon larma, någon kan se var jag befinner mig.
 
För att svara på TS:

Nej, jag är inte mer rädd nu än jag var för 10-12 år sedan. Uppväxt utanför och i en stor tätort. Problemområdena som finns nu fanns även förr, och har varit problemområden långt tillbaka historiskt. Skolorna är inte värre än när jag själv gick. Undviker hörlurar och har ofta nycklarna i handen om jag går själv sent utanför centrum, men det hade jag även 15 år sen. Jag upplever ofta att människors rädsla för "dagens samhälle" är irrationell, av de jag stöter på. Det finns ingen form av eftertanke analysmässigt - t ex att vi nu slukar medier som aldrig förr, och ständigt omges av nyheter och stora rubriker. Att vi ser det oftare betyder inte att det sker oftare. En jävla skillnad. Ofta finns mer eller mindre faktaresistens och bias, man hämtar hellre sin "fakta" från omstridda och ifrågasatta "källor", som man menar "skriver sanningen". Alla har de också gemensamt att det finns en främlingsfientlighet och allmän misstro mot samhället i botten.
 
Att vi ser det oftare betyder inte att det sker oftare. En jävla skillnad. Ofta finns mer eller mindre faktaresistens och bias, man hämtar hellre sin "fakta" från omstridda och ifrågasatta "källor", som man menar "skriver sanningen". Alla har de också gemensamt att det finns en främlingsfientlighet och allmän misstro mot samhället i botten.

Amen!

Vi översköljs av den typen av info från den typen av källor. Tyvärr är det som att om när något upprepats tillräckligt många gånger så blir det sant
 
I den staden jag bor i nu är jag absolut inte räddare än jag var när jag flyttade hit för tio år sen. De områden som var "osäkra" då är fortfarande det och jag har helt enkelt valt att inte bo där. Finns dock ett motionsspår där det hänt en del otrevligheter men jag har aldrig sett eller märkt nåt trots att jag ofta springer själv sent på kvällarna.

I min födelsestad däremot så har det blivit väldigt mycket otryggare än när jag bodde där. När jag var i gymnasieåldern var det inga problem att gå runt ensam på stan eller åka buss på nätterna. Nu langas det knark öppet på en av de centrala gatorna och det verkar som att man helt klart bör undvika stationen under sena nätter/tidig morgon.
 
För att svara på TS:

Nej, jag är inte mer rädd nu än jag var för 10-12 år sedan. Uppväxt utanför och i en stor tätort. Problemområdena som finns nu fanns även förr, och har varit problemområden långt tillbaka historiskt. Skolorna är inte värre än när jag själv gick. Undviker hörlurar och har ofta nycklarna i handen om jag går själv sent utanför centrum, men det hade jag även 15 år sen. Jag upplever ofta att människors rädsla för "dagens samhälle" är irrationell, av de jag stöter på. Det finns ingen form av eftertanke analysmässigt - t ex att vi nu slukar medier som aldrig förr, och ständigt omges av nyheter och stora rubriker. Att vi ser det oftare betyder inte att det sker oftare. En jävla skillnad. Ofta finns mer eller mindre faktaresistens och bias, man hämtar hellre sin "fakta" från omstridda och ifrågasatta "källor", som man menar "skriver sanningen". Alla har de också gemensamt att det finns en främlingsfientlighet och allmän misstro mot samhället i botten.

Tillägg: systra mi bor i samma tätort, fem minuters promenad från centrum. Hennes ungar (och alla grannars) leker på gården ensamma dagarna i ända, äldsta går till och från skolan själv (är 10) osv. Inga problem och inte otryggt på något vis.
 
Det är ju förstås ren inbillning att mord och våldtäkter ökat och att poliserna inte hinner med att utreda i den takt som brotten inträffar.

Att morden skulle öka är ren inbillning, ja. Antalet fall av dödligt våld ligger rätt stabilt med en viss variation upp eller ner från år till år. Eftersom landets befolkning hela tiden ökar betyder det dock att antalet fall per capita minskat sedan 90-talet, då det låg som högst. 2015 var det anmärkningsvärt många fall av dödligt våld, ändå var det färre per capita än i början på 90-talet. 2016 var antalet fall tillbaka på normalnivå igen.
 
Jag har aldrig varit rädd när jag varit ute sent och gått ensam trots att jag alltid bott i mindre trevliga områden. Jag har dock tänkt tanken att "nu skulle ju något kunna hända eventuellt, och just här ser/hör nog ingen mig om jag kommer mig för att skrika" och funderat över hur det måste vara för de som faktiskt är rädda. Jag kan önska att jag aldrig ens skall behöva tänka tanken dock.
 
En bisysselsättning jag har är att jag arbetar med viss typ av säkerhetsarbete, vilket jag gör tillsammans med andra legitimerade yrkesgrupper som förordnade vakter och polis. Jag får höra om erfarenheter som aldrig ens når media - för det är vardagsupplevelser dessa yrkesgrupper har och inte tillräckligt intressanta att blåsa upp i rubrikform.

Jag är mycket väl medveten om att internet bland annat ger oss en villfarelse om att världen har förvandlats till ett inferno av brott, men jag baserar inte min vardagsoro för att vandra på gatorna i min hemstad i mörker på detta - det gör jag av vad jag ser med egna ögon.
Såvitt jag förstår innebär det att du ser ett kondensat av just elände. På vilket sätt tror du att det påverkar din uppfattning om hur frekvent förekommande sådant elände är, på samhällsnivå?
Skulle något hända mig så kan någon larma, någon kan se var jag befinner mig.
Det är förstås bättre att någon kan larma än att ingen kan larma. Jag ser dock en större poäng i att undvika att bli angripen öht.
 
Att morden skulle öka är ren inbillning, ja. Antalet fall av dödligt våld ligger rätt stabilt med en viss variation upp eller ner från år till år. Eftersom landets befolkning hela tiden ökar betyder det dock att antalet fall per capita minskat sedan 90-talet, då det låg som högst. 2015 var det anmärkningsvärt många fall av dödligt våld, ändå var det färre per capita än i början på 90-talet. 2016 var antalet fall tillbaka på normalnivå igen.
... och det här att antalet våldtäkter ökat kan väl ha mycket att göra med att folk känner att de vågar, kan och vill anmäla i större utsträckning idag än de gjorde för x antal år sedan? Antalet anmälningar har alltså ökat, vilket naturligtvis påverkar statistiken, men det behöver inte nödvändigtvis betyda att antalet våldtäkter som sådant har ökat. @Zoya
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Det kanske låter fruktansvärt, men jag ska förklara hur jag menar. Så håll i hatten för ett väldigt personligt och blottande inlägg... 2 3
Svar
49
· Visningar
5 302
Senast: Squie
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Oseriös avel 2023
  • Retrievertråden
  • Valp 2025

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp