Svårt val

[Minsans]

Jag har hamnat i en lite jobbig situation och vill gärna höra vad andra skulle göra i min sits. Jag har två hästar men måste på grund av ekonomiska svårigheter göra mig av med (minst) en häst. Grejen är att de inte är speciellt lätt sålda.

Den ena hästen är en 6 åring (ej halvblod). Han är inte så mycket riden och inte utbildad då han har varit skadad i olika skador nästan hela tiden sen han var 3. Nu är han frisk förklarad från sin senaste skada och ska börja sättas igång så får man se vad han håller för sen. Han är verkligen min dröm häst och passar perfekt för det jag vill göra, alltså att rida i skogen och träna trickträning.
Han skulle säkert gå att sälja om några månader när han är igång, om han inte skadar sig igen då.

Den andra hästen är ett 23 årigt halvblod. Henne har jag haft i 11 år så det skulle kännas väldigt tungt att göra sig av med henne. Hon är inte säljbar. Hon är ju gammal, har PPID och medicinen kostar väldigt mycket varje månad. Hon har lite atros och har även haft fång i år. Hon är frisk förklarad från fången av veterinären men jag tycker inte hon verkar helt bra, hon verkar gå bra och vara pigg i hagen men man får släpa med henne om man ska gå ut på promenad.

Hade ni i min situation valt att sälja den unga hästen när han är rehabiterad, eller tagit bort den gamla hästen trots att hon inte är jätte sjuk? Får så dåligt samvete av att ens tänka tanken, kan man ens göra så?

 

[Magnum]

Krasst,

jag hade tagit bort den gamla.

 

[Magnum]

Krasst,

jag hade tagit bort den gamla.

Och ja, det är ok att göra så.

Dessutom,
Att du som känner henne tycker att något inte stämmer 100 även fast vet friskförklarat, ja då är det ju antagligen så.

 

[Raderad medlem 120709]

Jag hade också valt att behålla den yngre. Den gamla är ju redan bevisat skröplig även om hon just nu är okej, så det lär inte precis bli bättre. Speciellt inte om du redan misstänker att något inte står rätt till oavsett vad vet säger. Det är inte fel att ta bort en sån häst om man inte kan ha den kvar, det är att vara en ansvarig djurägare.

 

[Efwa]

Jag brukar tänka så här; att om djuret har en sjukdom där man vet att utgången aldrig blir bättre (annat än tillfälligt) och egentligen bara kan gå neråt, så tar jag bort det.
Hellre ta bort lite för tidigt än lite för sent. Att vänta på att djuret ska komma till ett läge där det mår så dåligt att det är det enda Som går att göra, gagnar ingen. Det blir ju bara en väntan på att nedförsbacken ska ta slut.
Nu pratar jag inte om akuta grejer, för det kan hända när som helst och vem som helst.

Att sedan lita på vad man själv känner har visat sig, av erfarenhet, ofta vara rätt.
Jag har räddat många djur på att bara känna att allt inte står rätt till eller så har känslan (trots veterinärers försäkran om att de är friska) visat sig vara något jäkligt diffust som senare resulterar i avlivning.

Att vänta och ha ångest och ständig rädsla för att något ska hända är inte heller något som gagnar ens välmående.

Jag hade tagit bort 23-åringen och behållt den unga.

 

[Ramona]

Jag hade valt att ta bort den gamla hästen utan dåligt samvete.

 

[Fibusen]

Måste du göra dig av med en häst så hade jag inte tvekat på att låta 23-åringen somna in. Hon är äldre, PPDI, och har dessutom nyligen haft fång. Och krasst sett om det är pga ekonomin så kostar hon ju mer iom dyra mediciner, snart kanske tänderna börjar ta stryk, fången kommer tillbaka...

Jag som har haft en gammal fånghäst kommer aldrig gå igenom det igen. Den ständiga oron, nojan, böket med att hitta rätt foder, känna efter värme/puls dagligen, hur känns hon när jag rider, hur rör hon sig... Detta var endå en häst som haft fång för några år sen, och var då frisk från den. Men endå, en gång fång...


Jag har sagt det nu att åker ponnyn på fång så vet jag inte ens om jag kommer välja att försöka få ordning på det. Jag tror faktist att jag skulle låta han få somna in då, han slipper lida, och jag slipper den brutala ständiga oron.

 

[Freazer]

Ta bort den äldre hästen och sälj den andra när den är frisk om du behöver det.

 

[Pudlan]

Jag har hamnat i en lite jobbig situation och vill gärna höra vad andra skulle göra i min sits. Jag har två hästar men måste på grund av ekonomiska svårigheter göra mig av med (minst) en häst. Grejen är att de inte är speciellt lätt sålda.

Den ena hästen är en 6 åring (ej halvblod). Han är inte så mycket riden och inte utbildad då han har varit skadad i olika skador nästan hela tiden sen han var 3. Nu är han frisk förklarad från sin senaste skada och ska börja sättas igång så får man se vad han håller för sen. Han är verkligen min dröm häst och passar perfekt för det jag vill göra, alltså att rida i skogen och träna trickträning.
Han skulle säkert gå att sälja om några månader när han är igång, om han inte skadar sig igen då.

Den andra hästen är ett 23 årigt halvblod. Henne har jag haft i 11 år så det skulle kännas väldigt tungt att göra sig av med henne. Hon är inte säljbar. Hon är ju gammal, har PPID och medicinen kostar väldigt mycket varje månad. Hon har lite atros och har även haft fång i år. Hon är frisk förklarad från fången av veterinären men jag tycker inte hon verkar helt bra, hon verkar gå bra och vara pigg i hagen men man får släpa med henne om man ska gå ut på promenad.

Hade ni i min situation valt att sälja den unga hästen när han är rehabiterad, eller tagit bort den gamla hästen trots att hon inte är jätte sjuk? Får så dåligt samvete av att ens tänka tanken, kan man ens göra så?

Jag tycker att du bör ta bort den äldre hästen.
PPiID tar på kroppen trotts medicinering sa min veterinär när min gamla kändes trött och inte som vanligt, och har den haft fång kommer det troligt igen och hästen är äldre dam.
Har haft ppid häst och fång häst.

 

[Ridinglady]

Håller med övriga: låt den gamla somna in och behåll den yngre. När du vet att den är ok kan du sälja den då om du inte har råd att ha den kvar.

 

[prinsessfeminist]

Till ts.

Hur smärtsamt det än är, tacka tacka för den tid ni haft ihop, den äldre hästen och du.

För mig hade det varit det enda rimliga alternativet. ❤

 

[Minsans]

Tack så mycket för era svar!

Jag är väll egentligen inne på samma spår som ni, men känns väldigt svårt. Tror jag känner mig självisk också då jag ju känner att det kommer vara mycket roligare för mig att ha kvar den yngre hästen än den gamla, och känner mig elak som tycker det känns jobbigt att ta hand om den gamla nu när hon börjat få en del ålders problem.
Kan tillägga också att jag det senaste året har lidit väldigt mycket av stress och ångest, och det har inte direkt blivit bättre av den ständiga oron över fången och den kan ju alltid komma tillbaka även om hon skulle bli bra nu.

 

[quarterranchen]

Jag hade tagit bort den gamla, utan minsta dåligt samvete. Tråkigt är det alltid, men en gammal häst med sjukdomar och som inte verkar helt bra, är bättre att vara tacksam över tiden ni fått och ta bort lite för tidigt än för sent.

 

[Happimess]

Jag har hamnat i en lite jobbig situation och vill gärna höra vad andra skulle göra i min sits. Jag har två hästar men måste på grund av ekonomiska svårigheter göra mig av med (minst) en häst. Grejen är att de inte är speciellt lätt sålda.

Den ena hästen är en 6 åring (ej halvblod). Han är inte så mycket riden och inte utbildad då han har varit skadad i olika skador nästan hela tiden sen han var 3. Nu är han frisk förklarad från sin senaste skada och ska börja sättas igång så får man se vad han håller för sen. Han är verkligen min dröm häst och passar perfekt för det jag vill göra, alltså att rida i skogen och träna trickträning.
Han skulle säkert gå att sälja om några månader när han är igång, om han inte skadar sig igen då.

Den andra hästen är ett 23 årigt halvblod. Henne har jag haft i 11 år så det skulle kännas väldigt tungt att göra sig av med henne. Hon är inte säljbar. Hon är ju gammal, har PPID och medicinen kostar väldigt mycket varje månad. Hon har lite atros och har även haft fång i år. Hon är frisk förklarad från fången av veterinären men jag tycker inte hon verkar helt bra, hon verkar gå bra och vara pigg i hagen men man får släpa med henne om man ska gå ut på promenad.

Hade ni i min situation valt att sälja den unga hästen när han är rehabiterad, eller tagit bort den gamla hästen trots att hon inte är jätte sjuk? Får så dåligt samvete av att ens tänka tanken, kan man ens göra så?

Det räckte med att jag läste typ två meningar i tredje stycket för att jag skulle tänka "ta bort hästen". Du har haft många fina år med henne, men du säger själv att hon inte verkar helt livsglad och hon är dessutom sjuklig. Man FÅR ta bort gamla hästar, det är till och med en "skyldighet" att göra det innan det går för långt. Jag tycker det vore hedervärt att låta henne somna in på "en bra dag", innan det går så långt att det inte finns några bra dagar kvar.

 

[Happimess]

Tack så mycket för era svar! ❤

Jag är väll egentligen inne på samma spår som ni, men känns väldigt svårt. Tror jag känner mig självisk också då jag ju känner att det kommer vara mycket roligare för mig att ha kvar den yngre hästen än den gamla, och känner mig elak som tycker det känns jobbigt att ta hand om den gamla nu när hon börjat få en del ålders problem.
Kan tillägga också att jag det senaste året har lidit väldigt mycket av stress och ångest, och det har inte direkt blivit bättre av den ständiga oron över fången och den kan ju alltid komma tillbaka även om hon skulle bli bra nu.

Men hästliv SKA vara roligt också. Det ska inte bara vara kantat av olycka och kamp. Jag ser det lite som att skulle du behålla den äldre hästen skulle du varken göra det för din egen eller för hennes skull.

 

[WBanna]

Tack så mycket för era svar! ❤

Jag är väll egentligen inne på samma spår som ni, men känns väldigt svårt. Tror jag känner mig självisk också då jag ju känner att det kommer vara mycket roligare för mig att ha kvar den yngre hästen än den gamla, och känner mig elak som tycker det känns jobbigt att ta hand om den gamla nu när hon börjat få en del ålders problem.
Kan tillägga också att jag det senaste året har lidit väldigt mycket av stress och ångest, och det har inte direkt blivit bättre av den ständiga oron över fången och den kan ju alltid komma tillbaka även om hon skulle bli bra nu.

Det kan ju även vara själviskt att låta en gammal sjuk häst leva vidare bara för att man själv tycker det är jobbigt att ta bort den.

Jag menar inte att låta elak och jag förstår verkligen ditt dilemma, vill bara påminna om att man kan se situationen på olika sätt.

 

[Minsans]

Det kan ju även vara själviskt att låta en gammal sjuk häst leva vidare bara för att man själv tycker det är jobbigt att ta bort den.

Jag menar inte att låta elak och jag förstår verkligen ditt dilemma, vill bara påminna om att man kan se situationen på olika sätt.

Ja så är det ju så klart.
Hade ju inte tvekat att ta bort henne om hon hade varit jätte sjuk men det är just för att hon inte är det som det känns fel. Men samtidigt skönt för oss båda om hon slipper bli ännu sämre.

 

[Sasse]

Jag hade också valt att ta bort den äldre hästen, av anledningen som du själv skriver att hon inte känns helt fräsch. Det är bättre imo att ta bort henne innan hon blir jättesjuk, både för hästens och ditt samvetes skull.

Jag har själv gjort valet att avvakta avlivning när min häst fick ”ålderskrämpor”. Trots att det är många år sedan nu är det fortfarande något jag ångrar bittert. Han blev jättedålig tillslut och var tvungen att avlivas akut. Det är det främsta minnet jag har av vår tid ihop, inte alla bra minnen, utan den sista tiden i hans liv när han led. Jag önskar att jag valt annorlunda när jag hade chansen.

 

[Speedway]

Men samtidigt skönt för oss båda om hon slipper bli ännu sämre.

Klokt tänkt även om det är fruktansvärt jobbigt att ta beslutet.

 

[Efwa]

Jag hade en kolikhäst som i långa perioder (t.o.m år) aldrig hade kolik men kunde få ganska tätt i perioder.

När han var 17 år, var i perfekt tävlingskondition så fick han ett skov På några månader. Inte jättetätt mellan men tillräckligt för att kondition och hull skulle gå ner.
Jag bestämde en dag att; nästa gång avlivar jag.

Det var ju ändå något som kunde gett med sig nästa vecka och hålla i flera år men nu var det nog för honom och mig.

Han fick somna in bara två veckor efter att jag bestämt mig, när han fick ett återfall. Det var såklart jättejobbigt, speciellt som anfallet gick över tills veterinären var här.
Men...lättnaden efter, den var obeskrivlig. Att slippa gå till hagen och mata och samtidigt inte veta hur han mådde. Jag hade haft honom sedan han var liten och 17 år av kolikrädsla var äntligen över.

Det var som en stor sten föll från axlarna och tänker att man inte ska ha dåligt samvete för att man känner så. Det betyder bara att man varit alert, tänkt på sin hästs bästa och varit uppmärksam på hur den mår en längre tid. Om man inte kände så tänker jag att jag hade blivit mer orolig.