Sv: SVÅRFÅNGAD häst. !
Tack för alla svaren!
Ska testa det där med att stöta bort imorgon. Just nu har vi delat den stoooora beteshagen på mitten i ren desperation. Vi har inte lyckats fånga honom på fyra dagar.
förlåt för långt inlägg, men det är lite bakgrundsinformation. :P
Jag och mamma är de enda som har häst i området, vi har varsin häst. Just nu är betet långt bort så man måste åka bil dit, vilket gör att det enda man hinner är att borsta, rida, borsta innan man ska hem och sova (mamma har börjat jobba så därför måste man åka på kvällen). Vi ska snart ta hem dem igen, och då tänkte jag börja gå ut med honom efter skolan och bara leka.
Han är en väldigt nervös häst, gillar inte människor alls. Han är rädd för nya människor, rädd för barn och fnyser alltid när man har fångat honom. Jag försöker att förstå honom och är endast positiv och glad tillsammans med honom. Vi har haft honom ett år snart. Mamma och jag turas om att rida på honom och han är väldigt pigg och positiv. (tror jag :O )
Jag förstår inte alls varför han är svårfångad. Han tycker om att galoppera fort över ängarna, det tror jag i alla fall. han är så väldigt undergiven, så om man bad han skulle han nog springa tills han dog. Därför vet jag inte riktigt om han älskar att springa, eller om han är så snabb för att han tror att han måste. Men han borde väl tycka det är roligt att bli riden, eftersom man bara behöver trycka minimalt med skänklarna så gasar han på mer än man har bett om? Han borde väl gilla skogsturer (det vi mest rider) eftersom han går med spetsade öron och springer snabbt? Han borde ju tycka att det är roligt att va med oss, eftersom han får mat och få komma ut och får bli borstad och leka lekar. Han är väldigt svår att förstå. Vi har hållt på med ledarskapsövningar och allting, och han flyttar sig för minimalt tryck t.ex. Men ändå så ser han inte mig som ledaren, ändå så vägrar han helt plötsligt att gå in genom stalldörren.
Vi köpte honom ja, för ett år sedan, och jag vet inte mycket om hans liv innan han kom till de föregående (bra) ägarna. Han var sådan hos dem också.
När man har lyckats fånga in honom efter att han har varit extra svår står han nästan och darrar, spänd som en stålfjäder och med stora näsborrar. Fnyser och trampar. Som att han förväntar sig ett straff? Jag brukar ge honom massor av godis, är glad och positiv, berömmer honom och kliar honom på manken.
Vi varierar arbetet så gott det går, rider ut en hel del. Visst, det blir ju ofta samma runda men han kan ju inte tycka det är så fruktansvärt tråkigt väl? Dressyren hatar han, börjar bita sig fast ibland när han inte vill vara med. Har bestämt mig för att "leka dressyr". Öva tempoväxlingar på ängar osv.
Jag tror också att den här hästen inte vill vara med människor. Men ena dagen är han ju jättelätt att fånga och andra dagen omöjlig?
Hoppas att det blir bättre för honom när han får komma hem hit till gården igen, då jag kan lägga all min lediga tid på honom. Det ska ju vara roligt att vara med människor!
och nej, vi är inga kunniga hästmänniskor. Egentligen är han inte alls den hästen vi hade tänkt oss, men hans charm och personlighet. Jag tror att han börjar bli lite bättre också, känns lite lugnare. När vår andra häst är ute på ridtur med mamma är han helt lugn när jag är där men börjar gnägga och oroa sig när jag går, så kanske är jag inte helt dum i huvudet i hans ögon?
Jag älskar verkligen här hästen och jag känner mig fullständigt trygg med honom. Så jag hoppas att vi kommer på en lösning, han och jag. Att båda kan ta från varandra och ge till varandra liksom.
