Sv: Superveterinärerna
Gör inte du skillnad på djur och människor?
Jag älskar djur, men i och med att du kan köpa ett djur utan att det är något konstigt (till skillnad från om du skulle köpa en människa), har man i princip medgett att människan står över djuren.
Att avliva ett svårt skadat djur räknas som humant, delvis för att vi omöjligt kan veta hur djuret upplever smärtan. Man kan inte, trots att många påstår det, se hur ont någon annan har vare sig människa eller djur. Empati föds man inte med, man lär sig det. Och man kan mycket väl lära "fel".
De hittade en massa katter utanför ett bostadsområde idag. Var de kom ifrån är oviktigt. Katterna var skabbiga, rent ut sagt. De avlivades, allihop. För vem skulle betala för deras vård? Vem skulle ta hand om dem?
Det pågår en liknande debatt om människor utan papper. Kan du inte bevisa vem du är och dina motiv har du inte rätt till sjukvård gratis.
Jag kanske är en ond människa, men jag tycker det är orätt att in i det längst hänga kvar vid någon som har ont. Speciellt något så oskyddat som ett djur, för hur kan du veta att djuret inte har ont? Man kan se det, är ett vanligt argument, men KAN man verkligen det? Och dessutom, vad för liv kan man erbjuda efteråt?
Jag har samma syn på människor. Jag är för dödshjälp, jag är emot att folk ligger som grönsaker på ett sjukhus utan att kunna ta sig för något, inte ens kunna andas utan en maskin!
Så ja, hade jag blivit så skadad att mina chanser till ett normalt liv, utan respirator, rullstol, förmåga att kalra sig själv, hade varit minimala.. ja, då hade jag hellre kastat in handduken. Även om det kanske gör ont att dö, kan man i alla fall göra det snabbt.
Försvarstal i förväg:
Jag föraktar inte människor som lever som grönsaker, har fysiska elelr psykiska handikapp eller något annat. Jag tycker inte heller att det är renodlat FEL att försöka rädda ett djur. Vad gäller djur tycker jag det är själviskt, och vad gäller människor beundrar jag dem många gånger för deras styrka.
Men jag tror felet med "husdjurshållning" är att vi inte ser ett djur, utan en familjemedlem. Då skriver vi över en massa mänskliga egenskaper på våra djur, och tror oss veta vad de vill. Vi kan bara gissa, och ofta gissar vi antagligen fel. Det är inte så lätt att kontrollera, eftersom vi inte kan tala med djur på deras språk. Vad alla djurviskare än må hävda.
