Lindon
Trådstartare
Hur hanterar ni stress? Klarar ni av stress? Jag märker att jag inte längre kan hantera stress. Det går överstyr. Blir arg, pulsen går upp i max, får svårt att andas. Idag är en sån dag. Är hemma med barnet, en ledig dag men ångesten sitter i halsen. Försöker meditera men t.om det är svårt.
Är en sån person som alltid gjort tusen saker samtidigt, aldrig suttit stilla. Fick höstdepression för x antal år sen och äter escitalopram 10 mg sen dess. Då var jag ganska på botten,levde med konstant ökad oro över mina hästar t.ex. Gått i terapi i perioder då det varit värre,oftast på hösten.
Var hemma med min son i 3 år (lätt bästa året i mitt liv) och studerade ännu ett år för att byta bransch, från stressigt vårdjobb till kontorsjobb. Nu märker jag med mig själv att jag håller på att halka in i stressen igen, bara av att ha jobbat i snart ett år. Har två jobb varav det ena är ett familjeföretag som jag sköter allt administrativt i. Det gör att min chef (min styvfar) förväntar sig att jag är tillgänglig 24/7. Nu har jag inte själv satt ner foten då man är den duktiga som jämt ställer upp och släpper allt jag har i mina händer för att kolla nån grej som behöver kollas...
Nu känner jag att det börjar vara nog. Har ibland lust att bosätta mig i en koja mitt i skogen med min familj och hund utan internet,jobb och sociala medier. Utan att vilja märker jag att coronahysterin skapar en liten gnagande oro fast jag inte vill.
Vad gör man? Yoga brukar jag göra, förutom då jag är som mest stressad och "inte hinner" - då man egentligen behöver den som mest. Meditera borde jag få in som daglig vana. Sover gör jag, massor. Motionera fick jag upp lusten till igen innan viruset stängde gymmet. Gå ut med hunden blir bara kaos nu och ingen avslappning med stressad hund som drar... han läser av mig och reagerar själv med stress då jag har mina sämre perioder, vilket såklart gör att jag får jäkligt dåligt samvete. För att inte tala om min stackars man och son som får dras med mina utbrott... funderar på att söka terapihjälp igen då det värsta lagt sig med coronan.. andra tankar? Att gå in i väggen känns inte längre som en lång bit bort
Är en sån person som alltid gjort tusen saker samtidigt, aldrig suttit stilla. Fick höstdepression för x antal år sen och äter escitalopram 10 mg sen dess. Då var jag ganska på botten,levde med konstant ökad oro över mina hästar t.ex. Gått i terapi i perioder då det varit värre,oftast på hösten.
Var hemma med min son i 3 år (lätt bästa året i mitt liv) och studerade ännu ett år för att byta bransch, från stressigt vårdjobb till kontorsjobb. Nu märker jag med mig själv att jag håller på att halka in i stressen igen, bara av att ha jobbat i snart ett år. Har två jobb varav det ena är ett familjeföretag som jag sköter allt administrativt i. Det gör att min chef (min styvfar) förväntar sig att jag är tillgänglig 24/7. Nu har jag inte själv satt ner foten då man är den duktiga som jämt ställer upp och släpper allt jag har i mina händer för att kolla nån grej som behöver kollas...
Nu känner jag att det börjar vara nog. Har ibland lust att bosätta mig i en koja mitt i skogen med min familj och hund utan internet,jobb och sociala medier. Utan att vilja märker jag att coronahysterin skapar en liten gnagande oro fast jag inte vill.
Vad gör man? Yoga brukar jag göra, förutom då jag är som mest stressad och "inte hinner" - då man egentligen behöver den som mest. Meditera borde jag få in som daglig vana. Sover gör jag, massor. Motionera fick jag upp lusten till igen innan viruset stängde gymmet. Gå ut med hunden blir bara kaos nu och ingen avslappning med stressad hund som drar... han läser av mig och reagerar själv med stress då jag har mina sämre perioder, vilket såklart gör att jag får jäkligt dåligt samvete. För att inte tala om min stackars man och son som får dras med mina utbrott... funderar på att söka terapihjälp igen då det värsta lagt sig med coronan.. andra tankar? Att gå in i väggen känns inte längre som en lång bit bort