Stress med valpen

[Dopy]

....

 

[Sofie.S]

Har en husky på lite mer en ett år. För någon månad sedan skaffade vi en kompis till honom för att han inte skulle vara ensam. Verkar dock ha gett lite bakslag då han verkar ledsen hela tiden. Börjat få rädslor som vi tror är framkallade av valpen exempelvis så är han rädd för trappuppgången och tvärnitar så fort vi kommer innanför första dörren. Idag började han jucka på valpen tog såklart bort honom men vet ej vad jag ska göra. Det är mina första egna hundar så har ej jätte mycket erfarenhet. Dock var jag mer eller mindre matte åt en huskytik innan. Har ni några tips på hur jag får honom lugn eller vad detta kan bero på. Vet verkligen inte hur jag ska göra.

Låter som att det kanske blev för mycket med två hundar på en gång?
Om jag vore du skulle fundera ett varv extra om att ha två hundar. Kanske skulle bli mer kvalitet med bara en av dem? Tänker att då kan du lägga allt fokus på en individ.

Det är en krävande hundras du har skaffat. Hunden behöver motion, oavsett om höfterna är röntgade eller inte. Som tidigare nämnt, ut och löpträna med hunden!

 

[WildWilma]

Kan inte dra med honom innan röntgen då det finns stor risk för stora fel på höfterna. Han har nästan alla fel i boken för en husky och vill inte riskera något. Min killes syster har även husky som drar och hon har sagt till mig att röntga först sen att dem ska träna tillsammans.

Vad ska du göra om han får C- eller D på höfterna? Aldrig låta honom dra någonsin? Det låter som ett fruktansvärt liv för en huskey. Du har allt att vinna och inget att förlora på att låta honom göra det han är född att göra. Självklart börjar man försiktigt och ökar stegvis som med all träning. Och är han 1 år är det väl bara att boka in röntgen på första bästa lediga tid?

Jag har joggat med mina hundar från att de har varit 5-6 månader gamla utan några som helst problem, de drar ibland bitvis under joggandet som sker ett par tre km bara dvs. kortare än promenaderna är i den åldern. De är av aktiv ras men ej draghundar. Jag tänker att det är bättre med ett kort aktivt liv med bra mental hälsa än ett långt tråkigt liv med en massa problembeteenden och kanske rädslor, om det nu skulle visa sig att hundarna har lite sämre leder som kanske slites lite snabbare pga. hård träning. Dessutom är det viktigt att hos arbetande hundar belasta skelett, leder och ligament så länge hunden växter, annars finns stor risk att den inte håller för något när den väl börjar tränas som vuxen oavsett resultat på röntgen. Valpar/unghundar behöver precis som människobarn använda sina kroppar för att stärka dem.

 

[Huggorm]

Det finns ganska mycket "skrämselpropaganda" på nätet om hur farligt allting är för en hund, bland annat om motion det första året. Jag var själv orolig i början, men hunden vet nog själv bäst och säger ifrån om det blir för mycket. Fast den gränsen har jag bara sett nås i långvarig lek med annan hund.

 

[Sezziyanen]

Nu vet jag inte vad för "dåliga höfter" ni oroar er för. Men man kan absolut dra med en hund som har C-höfter, och jag skulle personligen säga att en husky som behöver dra, har den då C-höfter (kanske även D-höfter) så tycker jag den ska få dra ändå. Även om det tom kan förkorta livslängden något för hunden. Den är avlad för _exakt det_, ska man verkligen hålla den från det då med alla problem det innebär bara för att man tänker sig att den kanske lever lite längre? Ett liv som inte blir bra alls?

Nej.

Och hunden är ju nu i iaf över året gammal. Då kan man både röntga & börja dra. Hunden är rädd för cykel? Man kan köra canicross (springa med dragsele på hunden framför), man kan låta den dra en spark eller köra skidor, en pulka - whatever! Lättast är ju att springa om hunden tycker nya grejer är lite läskiga, antagligen tycker den inte dig som ägare bakom är läskig

Jag förstår att ni vill ta hand om er hund, men detta håller ju inte. Låt hunden dra!

 

[Migo]

Det finns ganska mycket "skrämselpropaganda" på nätet om hur farligt allting är för en hund, bland annat om motion det första året. Jag var själv orolig i början, men hunden vet nog själv bäst och säger ifrån om det blir för mycket. Fast den gränsen har jag bara sett nås i långvarig lek med annan hund.

Ja, hundfolk är de enda som fortfarande pratar om att växande individer ska rörelsebegränsas. Inom häst har man för länge sedan kommit fram till att unghästar ska röra sig -massor-, inom humanvården vet vi hur otroligt viktigt det är med fysisk aktivitet för att en växande kropp ska bli stark. Inom hund är 10 min promenad med okopplad unghund något som "provocerar fram" ledsjukdomar (uppfödarforum och "canineopatstudenter" är extra deprimerande att lyssna på på detta område).

Jag är noga med att inte göra långvarig ensidig belastning (tex massor av cykling i ett och samma tempo på helt plant, hårt underlag), lyssna på hunden om den visar sig trött eller ovillig men utöver det får alla mina (högaktiva!) valpar/unhundar röra sig fritt så mycket de vill. I flock med andra hundar, i brötig terräng, upp och ner för entretrappen, simma i sjön, springa i snön osv osv osv.

Nyligen flyttade det hit en då 8 månader gammal unghund som beskrevs som problematisk på i princip alla sätt. Utfall mot hundar, resursförsvar, drog när han kom lös, vilade inte inne, slet i kopplet, vaktade bilen, "svår att nå", jagade fåren, rörde sig stelt och passaktigt, osv. Nu har han bott här i 2 månader, sprungit lös med de andra sen dag tre. Han har slutat med alla tendenser till utfall, vaktar inte grejer, går bra i koppel, jobbar fint med fåren, sover inne, har lagt på sig kilovis med muskler och slutat gå passgång. Han vill inget hellre än hänga med oss och skulle inte komma på tanken att dra.

Att ge honom utlopp för alla hans behov av rörelse och naturliga upptäckarlust (jösses vad han har grävt upp trädgården!) gjorde att övriga "problem" försvann på några dagar.

Jag var orolig över att öka belastningen så snabbt, så jag röntgade höfterna och bogarna på honom efter ett par veckor här, trots att han är alldeles för ung för en avläsning. Allt ser kanonfint ut, så vi kör på för fullt.