Sv: Stora barn i stallet *långt*
Ginne skrev:
Har haft problem med ett bonusbarn som haft flera ställen att gå till (farmor, faster) och berätta sina egna versioner och där få stöd för allt möjligt. Detta gjorde att det barnet inte valde sanningen i första hand när det gick att få fler fördelar av att ljuga...
Precis såhär tror jag att det är med min bonusdotter. Att ljuga fyller två funktioner - slippa ta ansvar för något man gjort (undvika jobbet att ställa allt tillrätta) eller skapa uppmärksamhet (hittar på rövarhistorier).
Ang stallförbudet fick jag t ex höra idag av hennes kompis mamma, att jag gett henne stallförbud en vecka pga att hon kom en kvart försent. Bara. Såklart hon inte vräker ur sig hela historien om den är till hennes nackdel, men oj vilken elak bitch-styvmor jag är ibland :smirk: .
Det hon omedvetet säger till dig är kanske "visa mig var du står". Är hon inte van vid regler och att behöva följa dem så är det inte konstigt att hon testar gränserna.
Detta tror jag också
. I mina trötta stunder måste jag dock påminna mig om VARFÖR jag är tvungen att ta dessa konflikter - varför inte hennes föräldrar kan ta dem istället. Varför JAG reagerar så starkt på detta, men inte hennes mamma t ex.
Men jag gillar verkligen bonusdottern, och jag vill att hon ska kunna räkna med mig. Och för första gången i mitt liv vill jag kunna vara präktigt förutsägbar - hon ska veta precis vad som händer om hon gör det ena eller det andra. Pålitlig och förutsägbar är mitt nya personlighets-mål
.
Många samtal, förklaringar varför reglerna är viktiga (för hästarnas skull) hjälp från omgivningen (inte att de måsta vara barnvakt, utan att de säger till dig om de ser nåt, t.ex. så hon märker att du får reda på sanningen även om inte hon levererar den). Kan det vara en väg att gå?
Jag tror folket i stallet kommer vara uppmärksamma på vad hon gör, eftersom det råder en irritation bland några över att hon t ex gett deras hästar kraftfoder (inte bara en gång). Förståeligt.
Men som sagt, vi börjar om nästa vecka, och så får hon vara med mig i stallet ett tag. Jag släpper henne inte själv i stallet nu, eftersom jag då känner mig som en av "de där mammorna som inte har koll på sina barn".
Snuffsan skrev:
Jag har ju en dotter på 11 som har 3 egna ponnysar, och som sköter det mesta i stallet helt ensam. Skillnaden är att hon växt upp med hästar och andra djur. Det har inte din flicka gjort. Det är mycket enklare att förstå allvaret med skötsel och säkerhet om man har det från början. Att glömma ett täcke är inte som att glömma bädda sängen, men det är det kanske för en som inte är van?
Nä så är det väl. När jag var tolv hade jag ju bott i stallet i fyra år redan - bonusdottern började rida (på ridskola) i höstas. Så det är inte riktigt rättvist av mig att jämföra hennes resonemang med mig själv i den åldern kanske.
Ett sidospår: Men visst är det en intressant problematik man ger sig in i, när man ska "gradera ansvar" och förklara hur man prioriterar för en tolvåring? För en vuxen är det självklart med prioriteringar, ofta till någon annans fördel (förenklat: mat till barnen o hö till hästen kommer före en bärs på krogen
). Men förklarar man detta för en tolvåring, dvs att glömma ett täcke på hästen är väldigt dumt, medan bädda sängen är inte så förskräckligt - så hör hon "jag behöver inte bädda sängen någonsin". He he.
Evergreen: Hon red utan hjälm med en av fjortonåringarna, men annars har hon ställt till med mycket elände själv eller tillsammans med sin jämnåriga kompis som följt med ner till stallet ibland.