Stor viktnedgången = identitetskris?

[athena_arabians]

Jag identitetskrisade utav bara fan när jag gick ner i vikt. Kände inte igen mina egna händer, kände inte igen min spegelbild, hade ingen koll på min kropp i rummet (visst liksom inte var jag började och slutade) och blev fruktansvärt obekväm med att folk började bemöta mig annorlunda. Hade jag haft en relation då hade den nog fått sig en sjujävla utmaning...

(Men sånt här pratar man ju inte om när det handlar om viktnedgång, det bara ju baaaara guld och gröna skogar... )

Jag känner igen dig i allt (jag började ju med ordentlig övervikt innan det slog över åt andra hållet). Det var verkligen jättejobbigt. Jag var också singel när jag gick ner och det är jag glad för.

 

[Kattennizze]

Jag förstår dig när det gäller viktnedgången, jag hade gått upp mycket i vikt av olika orsaker men sen gick jag ned 30 kg och det är inte precis som @Tassetass skriver så klokt, enkelt. Inte alls. jag förstår dig, och ditt dilemma. Sen tycker jag din man verkar ganska trist, han vill inte fundera på nåt och ta dagen som den kommer typ, medan du vill diskutera och reflektera över saker och ting, jag hade aldrig orkat med nån som inte kunde matcha mig liksom. Det känns inte som ni är på samma plats direkt.

 

[Gry]

Har också haft en stor viktnedgång, vilket var omvälvande på många sätt. Tackar min lyckliga stjärna för den.

Lever också i en relation med en underbar vän, men där vi fått kämpa för att hålla liv i glöden i omgångar. Jag försökte sitta still i båten trots flirt som nog kunde slutat med skilda vägar. Vem vet hur det hade blivit? Men jag älskar min man, han är verkligen fantastisk i allt. Tyvärr mer min allra bästa vän/bror/livspartner än spännande sexpartner. Men så ändrade vi på det Vi pratade helt enkelt. Det gick åt några flaskor vin för att våga prata om ens innersta önskningar om att vara sexuellt depraverad och frigjord men det landade bra. Och vi fick igång nått alldeles fantastiskt efter alla år tillsammans.

Jag visste vad jag längtade efter. Hade nog varit värre om jag bara längtat efter ngt nytt, skitsamma vad. Och jag kände mig trygg att prata om det m min man. Hyfsat ialf. Hade en livskris och insåg att livet faktiskt tar slut. Att sexet man längtat efter men pga uppväxt/normer/kasst självförtroende inte vågat ha, faktiskt inte kommer av sig själv. Jobbigt nog . Så då fick jag ta tag i det själv. Så nu lever jag ett hyfsat depraverat liv med min man Så mitt råd är: prata! Och smsa såna där sms man skulle dö om ngn såg! Ha sexet du drömmer om med en man du känner dig trygg med i nya situationer.

Jag sörjer verkligen den stackars hämmade tjejen jag var förr. Så otroligt sorgligt att man levt så länge och inget vågat

 

[norrsol]

Jag identitetskrisade utav bara fan när jag gick ner i vikt. Kände inte igen mina egna händer, kände inte igen min spegelbild, hade ingen koll på min kropp i rummet (visst liksom inte var jag började och slutade) och blev fruktansvärt obekväm med att folk började bemöta mig annorlunda. Hade jag haft en relation då hade den nog fått sig en sjujävla utmaning...

(Men sånt här pratar man ju inte om när det handlar om viktnedgång, det bara ju baaaara guld och gröna skogar... )

Mycket riktigt, de är en ny spegelbild man ska vänja sig vid. Från att ha haft stora storlekar på kläder, till att ha samma stl som min 16 åring. En nygammal värld som öppnar sig.

Karlar som vänder sig om o ler, öppnar dörrar, kommer snabbt o hjälper en om dom ser att man behöver hjälp av något slag. Vissa dagar känner man sig lite som en "movie star" om ni fattar vad jag menar.
Knepig situation & jag har inte landat i detta än precis.

 

[norrsol]

Jag förstår dig när det gäller viktnedgången, jag hade gått upp mycket i vikt av olika orsaker men sen gick jag ned 30 kg och det är inte precis som @Tassetass skriver så klokt, enkelt. Inte alls. jag förstår dig, och ditt dilemma. Sen tycker jag din man verkar ganska trist, han vill inte fundera på nåt och ta dagen som den kommer typ, medan du vill diskutera och reflektera över saker och ting, jag hade aldrig orkat med nån som inte kunde matcha mig liksom. Det känns inte som ni är på samma plats direkt.

Jo, lite mer fart i honom kunde jag nog i dagsläget önska. Men som oftast kan man ju inte ändra på någon o kanske inte heller ska försöka ändra på någon heller. Svårt de där.

 

[kryddelydd]

Har under 10 månader gått ner 34 kg i vikt. Självförtroendet har blivit mycket bättre. Märks bl.a på att antalet selfies ökat i fb flöden, jag är gladare, mer framåt, känner mig attraktivare o snyggare. Klart att många stl mindre o ny garderob också gör att de känns roligt. Livet borde väl vara på topp?!

Lyckligt gift med väldens snällaste, händigaste make som gör allt för mig o familjen. MEN! Nu är det som att jag på något sätt gillar bekräftelsen o uppmärksamheten jag får/fått av ANDRA män.

Nu kloka buke! Någon mer som vatit med om detta att viktnedgång o uppmärksamhet gör att de är som att dra ur bottenpluggen o all logik försvinner som att man får en identitetskris på något vis.

Ska man sitta lugnt ner i båten och låta allt landa i sig själv?!

Känns smickrande på ett vis, men konstigt på ett annat vis. Man har ju inte haft samma uppmärksamhet av andra män innan viktnedgången (varit överviktig några år efter 3 barn). Till o med min egen make kan under en helg kommentera flera ggr hur snygg o sexig man är. (Han veckopendlar på jobb).

Någon mer som varit med om detta?! Hur har ni hanterat detta? Hoppas ni förstår vad jag menar.

Efter vad jag förstått, från sjukvårds-sidan, är det vanligt att få något slags (identitets)kris vid kraftig viktnedgång, ja.

Lugn och fin, du hittar dig själv igen.

 

[Squie]

Jag tänker att kanske behöver mannen skaffa nytt jobb. Missförstå mig rätt nu. Jag tänker att han nog inte heller mår helt bra. Borta perioder o kommer hem för att "dö" i soffan. Vad är det för liv? Misstänker att han nog också märker att relationen o förhållandet med frun dalar. Hur kul kan det vara? Genom att han får mer energi så kanske också förhållandet får mer energi?

 

[norrsol]

Jag tänker att kanske behöver mannen skaffa nytt jobb. Missförstå mig rätt nu. Jag tänker att han nog inte heller mår helt bra. Borta perioder o kommer hem för att "dö" i soffan. Vad är det för liv? Misstänker att han nog också märker att relationen o förhållandet med frun dalar. Hur kul kan det vara? Genom att han får mer energi så kanske också förhållandet får mer energi?

Han försöker få jobb på hemmaplan. Det hade helt klart underlättat rent praktiskt & även orken hade säkerligen blivit bättre.

 

[Freazer]

Har under 10 månader gått ner 34 kg i vikt. Självförtroendet har blivit mycket bättre. Märks bl.a på att antalet selfies ökat i fb flöden, jag är gladare, mer framåt, känner mig attraktivare o snyggare. Klart att många stl mindre o ny garderob också gör att de känns roligt. Livet borde väl vara på topp?!

Lyckligt gift med väldens snällaste, händigaste make som gör allt för mig o familjen. MEN! Nu är det som att jag på något sätt gillar bekräftelsen o uppmärksamheten jag får/fått av ANDRA män.

Nu kloka buke! Någon mer som vatit med om detta att viktnedgång o uppmärksamhet gör att de är som att dra ur bottenpluggen o all logik försvinner som att man får en identitetskris på något vis.

Ska man sitta lugnt ner i båten och låta allt landa i sig själv?!

Känns smickrande på ett vis, men konstigt på ett annat vis. Man har ju inte haft samma uppmärksamhet av andra män innan viktnedgången (varit överviktig några år efter 3 barn). Till o med min egen make kan under en helg kommentera flera ggr hur snygg o sexig man är. (Han veckopendlar på jobb).

Någon mer som varit med om detta?! Hur har ni hanterat detta? Hoppas ni förstår vad jag menar.

Har inte varit med om detta själv men har en vän som gick ner 50kg + och blev omvandlad på det sättet att h*n blev mer utåtriktad och fick bättre självförtroende vilket är och var jättekul. Personen blev tyvärr besatt av att lägga ut bilder och få likes, uppmärksamhet/bekräftelse. Fick den inte tillräckligt många så lades samma bilder ut igen och igen. Det resulterade tyvärr i att "folk" tröttnade och då sviktade självförtroendet igen hos personen men ungefär i vid samma tidpunkt började denne i KBT som verkar ha hjälpt denne mycket att landa i sig själv och sitt nya jag.