Sv: Stor skillnad på valp och vuxen hund?
Visst är det skillnad, på gott och ont och det varierar över tiden.
Första valptiden mellan 2 och 4 månader var fullkomligt ljuvlig - utomhus.
Valpen tultade efter var man gick, höll ögonkontakt hela tiden, och kom rusande så fort man ropade.
Men inomhus fick man ta bort alla mattor, plocka undan alla farliga saker inom valpens räckvidd och sova på en madrass på golvet för att valpen skulle känna sig trygg. Och så förstås springa ut minst varannan timme, och planera allt man gjorde så att valpen inte skulle behöva vara ensam någon längre tid.
Sedan kom den första slynåldern, när räckvidden och initiativkraften ökade. Dags att plocka undan alla skor och lösa prylar, att inte ställa ifrån sig maten på bordet medan man gjorde något annat, och att säkra blomkrukorna på fönsterbänken.
Men mattorna kom tillbaka på golvet och vi flyttade upp i sängen. Och det gick att åka och handla utan att oroa sig för att valpen skulle få spader.
Utomhus fick man börja hålla mera koll, för att valpen inte skulle jaga kattor, stöta upp fåglar och kaniner, och rusa fram för att pussa eller välta alla vi mötte.
Den tiden har du fortfarande framför dig.
Sedan kom en lugn period mellan 7 och 11 månader, när man faktiskt trodde att allting började fungera som man ville.
Ända till nästa slynålder började, och man insåg hur tunn polityren faktiskt var.
Den tiden har du också framför dig.
Nu är min jycke 18 månader och allting börjar fungera igen. Det går att ha henne lös utan problem i de flesta situationer, jag kan lämna henne ensam i flera timmar, skorna behöver inte längre förvaras inom lyckta dörrar, och hon har t.o.m slutat stjäla pennor och suddgummin från borden.
Men skogspromenaderna blir allt längre, och man börjar inse att ens vänner och familj faktiskt inte älskar den blöta, leriga och jätteglada hunden lika mycket som man själv... Min syster började inte gilla min förra hund, förrän hon var så gammal och trött att hon knappt orkade röra sig i högre tempo än skritt.
Vad menar du med "friare"? Har man hund är man egentligen aldrig riktigt fri, man har tagit på sig ansvaret för ett liv.
Men utan hund skulle ju livet vara så mycket tråkigare.