Fader okänd är acceptabelt om man faktiskt är någorlunda säker på att fadern är av samma ras annars är det helt meningslöst om bevarandet av bondkatter innebär att parningar sker mellan blandrasfäder och bondkattshonor. Att kattungar i samma kull dessutom kan ha olika genetiska fäder innebär att man måste vara extra noga med att se till att en/rätt hankatt är far till hela kullen, eg, varje unge måste gentestas individuellt. Även när djuren går fritt som idag på Lojsta Hed så är uppfödarna noga med att det är en hingst som går där varje år för att säkerställa det genetiska materialet och veta vem hingsten är. Man kan inte jämföra en avel som började med ett tiotal djur och de tiotusentals bondkatter som finns i Sverige idag. Var det bara ett 20-30 djur kvar av bondkattsrasen kan jag se hur metoden möjligtvis skulle behövas. Min ras, burmor, är tyvärr mycket inavlade av olika skäl, det sker därför utparningar tex thailändska gatukatter har importerats till Sverige för att vidga det genetiska materialet. Far okänd. Men, den okända fadern paras under kontrollerade former med honkatter, man ser till att han inte får för många avkommor och att honkatterna genetiskt är så långt ifrån varandra man kan.
Idag tvivlar jag på att det finns en genetiskt 'ren' bondkatt. Isof för att kunna rasbestämma den är det extra viktigt med ett avelsregister och att aveln sker under kontrollerade former, vilket är omöjligt så länge man har okänd fader som kan vara i princip vad som helst.
Jag har svårt att se skillnaden mellan huskatt och bondkatt för att vara ärlig, eftersom det mest verkar vara att en bor på landet och en i staden/villområden. Av samma kull så köps några av stadsmänniskor och andra bor kvar på landet. Genetiskt är de därför identiska. Husisar finns det gott om så att 'bondkatten' är utrotningshotad är en sanning med extremt stark modifikation.
