Sv: Stöd!
Såhär ser min bistra verklighet ut
Var tar Ni stöd?
I travökningarna tar jag stöd av hästen. När han suger på framåt så har jag en jämn kontakt i tygeln och det blir enklare att sitta ned.. det blir skrämmande tydligt vad lite eget stöd jag har i sitsen i ökningarna för är det tomt fram så blir det pannkaka
jag försöker hitta lite stöd i stigbyglarna också.. hahaha.. är jättebra på att spänna benen och tappa dem.. så NED med dem!!
Jag försöker hitta stöd i bålen, att tillåta mig att sjunka ned i sadeln (foglossning som har ställt till en massa som sitter i skallen) sittbenen.. att vara den där vippgubben som balanserar i sadeln.
Jag tar också mentalt stöd av häst och tränare. Tränaren för att hon är så himlans bra och peppande och jobbar långsiktigt. Min häst för att han visar att jag faktiskt kan och att han gillar klantenn stundvis
Var ger Ni stöd?
Jag gav Thobias väldigt mycket stöd i början när hans galopp var stor, flack och obalanserad. Då red jag (givetvis inte min egen idé) med mycket stöd i handen för att hjälpa honom att balansera upp tills han fick mer styrka. Det är en svår balansgång att ha egen balans i kroppen och "lämna" hästen för att hitta sin egen balans och veta när jag ska stötta honom så jag har litat blint på mina tränare. Man kan ju inte bara balansera upp den menar jag.. den måste också få hitta det själv.
Nu i galoppen tillåter han mig (eller hur det nu är) att sjunka ned i sadeln och bara sitta. Han är så balanserad och bärig så det är med ett lyckligt leende jag galopperar på min häst.
traven är värre.. det är JÄTTESVÅRT för mig att rida fram nosen, iom att jag har svårt att få tag i baken
Jag ger mentalt stöd åt min häst genom att undvika att rida när jag är i obalans då han behöver en ledare. Jag försöker växa in i rollen som ledare av ekipaget men det går sådär Men när han litar på mig och jag har självförtroende så blir det väldigt, väldigt bra.
Kanske har jag bara tur, för även fast jag inte är perfekt, jag tappar balansen, kommer före, kommer efter, sitter snett och rider inte alls som man ska enligt alla läror.. så verkar min häst tycka om mig ändå och vi kravlar oss framåt sakta, men faktiskt rätt säkert
Varför?
Se ovan
Skritt, trav, Galopp..
Traven är svårast...
Såhär ser min bistra verklighet ut
Var tar Ni stöd?
I travökningarna tar jag stöd av hästen. När han suger på framåt så har jag en jämn kontakt i tygeln och det blir enklare att sitta ned.. det blir skrämmande tydligt vad lite eget stöd jag har i sitsen i ökningarna för är det tomt fram så blir det pannkaka
jag försöker hitta lite stöd i stigbyglarna också.. hahaha.. är jättebra på att spänna benen och tappa dem.. så NED med dem!!
Jag försöker hitta stöd i bålen, att tillåta mig att sjunka ned i sadeln (foglossning som har ställt till en massa som sitter i skallen) sittbenen.. att vara den där vippgubben som balanserar i sadeln.
Jag tar också mentalt stöd av häst och tränare. Tränaren för att hon är så himlans bra och peppande och jobbar långsiktigt. Min häst för att han visar att jag faktiskt kan och att han gillar klantenn stundvis
Var ger Ni stöd?
Jag gav Thobias väldigt mycket stöd i början när hans galopp var stor, flack och obalanserad. Då red jag (givetvis inte min egen idé) med mycket stöd i handen för att hjälpa honom att balansera upp tills han fick mer styrka. Det är en svår balansgång att ha egen balans i kroppen och "lämna" hästen för att hitta sin egen balans och veta när jag ska stötta honom så jag har litat blint på mina tränare. Man kan ju inte bara balansera upp den menar jag.. den måste också få hitta det själv.
Nu i galoppen tillåter han mig (eller hur det nu är) att sjunka ned i sadeln och bara sitta. Han är så balanserad och bärig så det är med ett lyckligt leende jag galopperar på min häst.
traven är värre.. det är JÄTTESVÅRT för mig att rida fram nosen, iom att jag har svårt att få tag i baken
Jag ger mentalt stöd åt min häst genom att undvika att rida när jag är i obalans då han behöver en ledare. Jag försöker växa in i rollen som ledare av ekipaget men det går sådär Men när han litar på mig och jag har självförtroende så blir det väldigt, väldigt bra.
Kanske har jag bara tur, för även fast jag inte är perfekt, jag tappar balansen, kommer före, kommer efter, sitter snett och rider inte alls som man ska enligt alla läror.. så verkar min häst tycka om mig ändå och vi kravlar oss framåt sakta, men faktiskt rätt säkert
Varför?
Se ovan
Skritt, trav, Galopp..
Traven är svårast...