Stöd!

[C_L]

En tråd om Stöd.

I ridning.

Var tar Ni stöd?

Var ger Ni stöd?

Varför?

Skritt, trav, Galopp..

Eller vilka rörelser som helst..

Tex.Skritt till halt på rakt spår.

Hur ser ert stöd till hästen ut och var hämtar Ni ert stöd?

 

[via]

Sv: Stöd!

Mitt stöd består av sittbenen i sadeln.
Mitt stöd till hästen är mentalt, när saker och ting går som planerat.

 

[C_L]

Sv: Stöd!

Mitt stöd består av sittbenen i sadeln.
Mitt stöd till hästen är mentalt, när saker och ting går som planerat.

Coolt

Dit vill jag också komma

 

[jacko]

Sv: Stöd!

I den optimala världen tar jag halva kontakten och hästen tar halva. Ungefär som när man sträcker fram sin hand till en annan person för att hälsa. Jag försöker att rida så pass mkt bakifrån (Från baksidan av min kropp in i framsidan) att hästen sträcker fram sin hand. Men jag erkänner, min teknik är inte riktigt perfekt. Ofta klampar jag in och hämtar hans hand så att säga.

Min häst är byggd så att han inte behöver så mycket "stöd", han är ganska lätt i fronten av sig själv och det händer inte i denna världen att han "lägger sig på". (Vågar man ens skriva ordet stöd på detta forumet?! )

Jag försöker också ha en fin kontakt med hästen via mina sittben och via mina under- eller överskänklar. Underskänklarna är jag inte jätteduktig på att hantera (tycker jag själv), men de är bra att ha om hästen inte fyller på jämnt bakifrån och går genom kroppen. Då lägger jag till dem försiktigt tills jag känner att hästen matar på genom kroppen, och då tar jag bort dem igen.

Något mentalt stöd är jag nog inte för min häst. Snarare är han ett för mig.

 

[tuaphua]

Sv: Stöd!

Oj, vad svårt att sätta ord på! Jag är en sån som rider mycket på känsla. Men ska försöka fundera ut vad jag gör.

Var jag tar och ger stöd beror helt på vilken häst och vad som görs.

Tyvärr kan jag försöka ta stöd med skrev och skänklar och fötter om jag inte är stark nog att sitta på någon häst. Eller om jag är för låst där jag har mina problemområden och är tillfälligt sämre. Förut drog jag mer i tygeln då och tog stöd där. Men det har jag lyckats lösa mycket av.
På unghästen då han får utbrott(sadeltvång+unghäst=dåligt) kan jag ibland fortfarande ta stöd i tyglarna. Det är ajaj! Men svårt att låta bli när man inte vill åka av och blir spänd.

Jag försöker att ta stöd främst i sitsen om jag rider dressyr och sitter ner. Stöd är så relativt för mig. Jag vill nog inte ha stöd i bemärkelsen rullator/5:e ben i hästens mun. Men jag vill ha ett sug och en kontakt. I början av utbildningen och på vissa hästar är det mer än andra. På de hästar som inte vill ha kontakt kan jag sträva efter en acceptans av kontakt lik ett stöd. Jag håller med Jacko om att vi ska ta kontakt/stöd båda två i tygeln. Och kontakt/stöd för sits och skänkel måste också finnas där på sitt sätt. Att hästen är framme för hjälperna helt enkelt. Är den inte det har kontakten och stödet där försvunnit.

Att stödja hästarna försöker jag göra med sits och ben och mitt lugn främst. Någon enstaka med min energi i upplyftande syfte. Men de flesta jag rider är högenergiska saker som behöver ner i energi.

Mitt stöd hämtar jag i muskelkorsetten runt bålen framför allt. Och i ben och rumpa. Samt ett mentalt lugn och en nöjdhet. Jag har lätt för att bli kontrollfreak och därmed missnöjd. Så jag jobbar på att vara mer nöjd och släppa igenom småmissar. Då blir jag ett bättre stöd och en bättre partner för hästen.

Återkommer med mer analyser om rörelser. Har knappt ridit på forever känner jag nu.

 

[Lusidor]

Sv: Stöd!

Kl

I den bästa av stunder är det nog sittben i sadeln och flow utan stöd.
Men så tar vi resterande tid.. hrm..
Då ger jag det stöd som behövs, i form av stramare sits, tryck av överskänkel, underskänkel, ökat tryck i en tygel, en tygel mot halsen etc. Stöd på den sida/åt den riktning vi håller på att tappa balansen tills avsedd effekt uppnåtts och balansen är återfunnen.
Tror jag iaf! Har inte stöd om det inte behövs! Men ofta behövs det, i olika grad! Men aldrig konstant, som rutin.

 

[axel]

Sv: Stöd!

Helt omöjligt att svara på.

då o där det behövs- för stunden.
Stöttar den- min partner.

 

[Susan]

Sv: Stöd!

Jag skrev ett inlägg igår som försvann

I ridning tar jag själv stöd i mitt magstöd, på olika sätt i de olika gångarterna det behövs extra i svävmomenten

Jag ger hästen stöd ungeför på samma sätt som jag lutar min panna mot köksskåpen när jag diskar ( vet inte om det bara är jag som gör så och att jag gör så för att jag är lång och diskhon långt ned) men i alla fall - jag vilar min panna där så jag får bättre balans och frigörelse och kan diska på som en dåre istället för att spänna mig för att inte ramla framåt. Det är inte mycket vikt, mer psykologiskt kanske.
På samma sätt som hästen när man skor, känner sig stöttat av närheten till en vägg. En unghäst kan tom behöva en människas hand på bäckenet som stöd för att våga lyfta det andra bak och stå på tre ben och slappna av

Men stöd i fel tygel kan vara ett hinder tex att man bryter av galoppen på innertygeln

Så ridning säger jag luta dig lite på ytter , om jag skall svara på alla dina frågor så får jag skriva en ridlära, rekomenderar istället Hebermans den är väldigt specifik



Sedan finns det många felvarianter på att ge hästen stöd, oftast för att ryttaren inte har balans och/eller sitt magstöd, och tar stöd i tygeln, men också för att hästen behöver mer stöd en ryttare kan ge utan eget magstöd och så sågar ryttaren till och där försvann det korrekta sökandet till handen.....

Mary Wanless kallar ovanstående "bear down" och är något som alla idrottare måste göra, särkskilt bra för ryttare för det sänker tyngdpunkten

 

[svea]

Sv: Stöd!

Jag tycker att stöd är ett konstigt ord att använda när det handlar om ridning. Jag vill inte att hästen ska luta sig mot något stöd. Jag tror inte heller att jag kan erbjuda något stöd när jag sitter på hästen. När jag står på marken kan jag möjligen stödja hästen, eller rättare sagt delar av den. Jag kan hålla upp huvudet (en stund) eller lyfta dess svans. Då har jag fast mark under fötterna.

Det som de flesta i tråden egentligen verkar mena är kontakt, och det har jag däremot gärna. Jag vill att tygeln i stort sett alltid ska vara sträckt, så att hästen och jag har en snabb och stadig kommunikation. Och mina skänklar ligger an större delen av tiden av samma anledning.

Däremot så vill jag ju att hästen ska reagera på något vis så fort jag ökar trycket i tygeln eller med skänkeln. Inte ha "mer" kontakt.

 

[giovanna]

Sv: Stöd!

Ha, ha kul att höra att höra att någon mer än jag lutar pannan mot köksskåpen när jag diskar, trodde att det var jag som var knäpp
Men det var en väldigt bra liknelse också att ge hästen de stödet

 

[Piraja]

Sv: Stöd!

Jisses...*tänker*


...inget jag funderat på direkt...



Men, mitt stöd är mentalt...har jag inte min mentala stabilitet är jag inte ett bra stöd för hästen heller.
Stämmer allt så är det lite "go with the flow"...hästen flyter iväg bara genom min tanke. Stämmer det inte (mitt mentala) så är hästen mer i behov av kontaktstöd vid olika moment.

Äh...måste nog fundera vidare under nästa ridpass

 

[bigganl]

Sv: Stöd!

I den optimala världen tar jag halva kontakten och hästen tar halva. Ungefär som när man sträcker fram sin hand till en annan person för att hälsa.

En tränare brukar ha liknelsen när hästen söker ryttarens kontakt att det är som när man tar ett barn i handen och går en promenad. Lätt och mjukt. Det är rätt lika beskrivet. Tycker det är en ganska bra liknelse.

 

[bigganl]

Sv: Stöd!

Stöd kan nog uppfattas lite olika, men om jag tänker stöd som i stöttning från ryttaren tycker jag det sitter framförallt i min mellandel. Mag och ryggstöd (muskelkorsetten) så att jag blir stabil och följsam. När jag är stabil i balans med hästen understöder jag hästen som bäst. Stöd i handen vill jag inte ha, utan kontakt/förbindelse, men jag tror inte det var vad du tänkte på heller (eller missuppfattar jag?) Man stöttar hästen på olika sätt med sin kropp beroende på vad som behövs just där och då, men inget konstant "stöd".

 

[flashlight]

Sv: Stöd!

Jag försöker att rida så pass mkt bakifrån (Från baksidan av min kropp in i framsidan) att hästen sträcker fram sin hand

Så himla bra beskrivning Jag som har svårt med bålstabiliteten tycker jag, fick en aha-upplevelse av den där liknelsen och det var som att något föll på plats Sista gångerna har jag tänkt så när jag känner att det blir svårt och det får mej tillbaka s a s, jag hittar bålstabiliteten igen! Fantastiskt! Tack! Det gör (tycker jag) också att handen också autotmatiskt tänker framåt som en bonus.

Ang stöd så är just det ovan "stödet" för mej, att behålla min positition och stabilitet utan att bli hindrande. Samt att ha en mjuk kontakt i handen, inte att hästen lägger sej i handen på någon eller båda sidorna. Har jag en stabil position kan jag lätt påminna genom en kram i tygeln om hästen vill tendera att lägga sej mer på ena sidan, = balanserar upp igen. När det är bra, vissa dagar kan det kräva lite mer och går inte lika lätt, dvs övningar för att få loss bogarna tex. Det är ju också en form av stöd för att få hästen mer i balans.


Stöd kan man väl också kalla de hjälper som gör det möjligt för hästen att utföra det man vill, sittben, att man följer med i rörelser, med sitt överliv och höfter , skänkel, hand, osv vid rätt tid. Inte motverkar med sin egen sits eller inverkar otajmat. Vilket fö låter lätt men är en av de största svårigheterna i ridning.

 

[C_L]

Sv: Stöd!

Stöd kan nog uppfattas lite olika, men om jag tänker stöd som i stöttning från ryttaren tycker jag det sitter framförallt i min mellandel. Mag och ryggstöd (muskelkorsetten) så att jag blir stabil och följsam. När jag är stabil i balans med hästen understöder jag hästen som bäst. Stöd i handen vill jag inte ha, utan kontakt/förbindelse, men jag tror inte det var vad du tänkte på heller (eller missuppfattar jag?) Man stöttar hästen på olika sätt med sin kropp beroende på vad som behövs just där och då, men inget konstant "stöd".

Du har uppfattat mig helt korrekt

 

[jacko]

Sv: Stöd!

Ja, den liknelsen funkar jättebra för mig också. När man tänker på att rida sin baksida framåt (ej juckande menar jag, men det förstod ni säkert!) inaktiveras dessutom "dragandets system" (med biceps, höftböjare osv) - som ju onekligen motverkar den goda ridningen.

 

[flashlight]

Sv: Stöd!

Nej precis, det är det som är så bra, det ger "följdreaktioner" och jag förstår inte att inte alla tränare har det som grundinstruktion, så genialt för att få flera vinster, bla bättre bålstabilitet.
Det ger mera att rida med i rörelsen framåt, (och då kommer handen att tänka framåt och höften öppnas osv.)

Ja, som sagt undrar varför inte varenda tränare säger det till sina elever, mycket bättre än mycket annat jag hört som velat åstadkomma samma sak....

 

[Susan]

Sv: Stöd!

De Kunffy skriver att man ska rida sätet mot handen - inte handen mot sätet
Bra bild för mig också

 

[IngelaH]

Sv: Stöd!

Nu är det mitt i natten och jag ska förmodligen inte svamla, utan gå o lägga mig. Men jag känner att jag ändå måste försöka förmedla den känslan jag har, med min dam och som ändå gör att jag funkar med henne ibland... Även om jag skulle behöva mer hjälp nånstans ifrån, att få det att fungera bättre...

Tänk er Bhbandet under brösten och ned till naveln, ryggen där har jag myrkrypningar jämt som ett brinnande, hettande och därmed ett neurologiskt smärtande fält, som jag ändå försöker låtsas att det inte finns. samt framsidan, mer som pirrande myrkrypningar och periodvis känns det som om ett stuprör tryckts ner över midjan och dragits åt med sardinburksskruv. Ja, där har ni då min bestående ryggmärgsskada... lätt förklarat. Förutom pirrande myrkrypningar i underarmar, underben, händer, fingrar, fötter och tår.

När jag då rider, försöker jag ändå "sjunka ner", få långa ben, smälta ner i sadeln och bara vara där. Har jag gel-seat, så finns det två "hål" när jag sitter av, efter sittbenen, även om jag inte känner av dem. Oftast är tyvärr den ena gropen djupare än den andra.

Men Tima lyssnar ändå på mitt säte och mina skänklar, jag försöker vara lätt, lätt i handen och ha piano/sytråd i stället för tygel när jag rider på tränsbett, pga att om jag försöker ta mer stöd surnar hon till totalt, kör upp huvudet och sänker ryggen och blir damcykel.

Har jag stång, rider jag med "bananslack" på tygeln, "pekar" med tummen, "svänger själv kontorsstolen" och tar hästen med mig i de riktningar jag vill.

På ridbana och i ridhus, fungerar det OFTAST om det är få störningsmoment, men GÄRNA publik runt oss "Vill ni se en stjärna se på mig", nynnar Fatima för det mesta på. Ute i skogen, är det mest krampaktig ridning då damen tittar och lyssnar på allt annat utom mig, vilket gör att jag totalt tappar fokus.

Så mitt stöd, jaaa... det är nog mjuk hand <--> säte och inramning, men inte skänkeltryck (då det också ger damcykelhäst, med periskop).

Så... nej... Fatima är ingen "tur att Fatima är så snäll häst, att till och med Ingela kan rida henne". Utan hon är Fatima, en häst som ändå på sitt sätt försöker ge Ingela självförtroende att hon klarar av mer än hon tror, även om det ibland... och inte alltför sällan blir mer än vad Ingela klarar av.

Jag tror att de jag har ridit för, vet vad jag menar.

God natt vänner. Nog svamlat för i natt. Jag är trött och för närvarande lite ledsen, för att jag har en pissmärr som inte vill ett skvatt, förutom att ställa till sattyg http://www.youtube.com/watch?v=bsX_AzMbNFU. Men nästa vecka är hon min igen. Det vet jag.

 

[malinsky]

Sv: Stöd!

De Kunffy skriver att man ska rida sätet mot handen - inte handen mot sätet
Bra bild för mig också

jag försöker mig på samma bild, men det är svårt
Speciellt som att det blir så tydligt på min häst när jag inte har honom helt med mig bakifrån och har riktigt sug.. näsan dippar som ett brev på posten..