Stävja ångest

[Fiorano]

Tusen tack för alla tankar och att ni berättat hur ni har gjort! Det hjälper väldigt mycket bara att veta att en inte är ensam om det här problemet. När jag får lättare ångest, typ lite vanlig PMS-ångest kan jag enkelt tänka "det är bara en känsla-det går över". Men när det kommer i samband med illamåendet tappar jag det helt och är helt övertygad om att jag aldrig nånsin kommer att må bra igen. Då önskar jag bara att fått ha en tablett som jag blev lugn av,och att jag kan somna och sen vakna och må bra.

 

[Amanda_F]

Jag har ofta ångest i olika nivåer, på helgerna brukar det sluta med att jag ligger hemma och stirrar i taket och då brukar jag skylla på att jG är trött. Annars har jag olika mantran och KBT som jag jobbar med. Är det PTS-ångest som sätter sig i kroppen kan jag rekommendera REM-baserad terapi och nuförtiden använder jag TRE-/waving för att hantera stressnivåerna innan de tar över kropp och knopp. Det var jobbigt att tom erkänna att det var ångest och det är lite jobbigt att ens skriva om det, men numera ser jag det som en del av mig. Som gärna får vara där, men inte ta plats. Försöker jag tvinga bort det helt tar det över i stället. Så jag accepterar, hanterar och försöker göra något annat som inte relaterar.

 

[mutant]

. Är det PTS-ångest som sätter sig i kroppen kan jag rekommendera REM-baserad terapi och nuförtiden använder jag TRE-/waving för att hantera stressnivåerna innan de tar över kropp och knopp.

Vad är det?

 

[Amanda_F]

Vad är det?

PTS är post-traumatisk-stress
REM-terapi kanske heter kanske EMDR oftare? Kolla upp det. Det bygger på ögonrörelser och kbt.
TRE är skakrörelser, dvs samma sätt som djur hanterar stress på, de skakar för att det inte ska sätta sig. Tension and Trauma Release Therapy har jag lärt att det kallas. Min KBT-terapeut tipsade mig om det och sen jag började för ett år sen har jag sluppit stresseksem och är mycket lugnare i kroppen. Togs tydligen fram för flyktingar har jag läst.

 

[Soffan74]

Jag har ångest och depression.
Äter mediciner för båda, vilka funkar halvdant.
Har även IBS, som blir sämre när jag får ångestattacker

 

[lizan]

Jag har ofta ångest i olika nivåer, på helgerna brukar det sluta med att jag ligger hemma och stirrar i taket och då brukar jag skylla på att jG är trött. Annars har jag olika mantran och KBT som jag jobbar med. Är det PTS-ångest som sätter sig i kroppen kan jag rekommendera REM-baserad terapi och nuförtiden använder jag TRE-/waving för att hantera stressnivåerna innan de tar över kropp och knopp. Det var jobbigt att tom erkänna att det var ångest och det är lite jobbigt att ens skriva om det, men numera ser jag det som en del av mig. Som gärna får vara där, men inte ta plats. Försöker jag tvinga bort det helt tar det över i stället. Så jag accepterar, hanterar och försöker göra något annat som inte relaterar.

Tack för tips!

 

[Masqueradee]

Jag brukar tänka att jag har tre olika ångest.

- Den första triggas igång av rädsla, framförallt flyg- och klaustrofobi. Det låter kanske inte som att det är något som jag bör störa mig av allt för mycket, men flyger tur och retur ungefär varannan vecka i jobbet. Denna ångest och rädsla hanterar jag hyfsat bra med den beprövade ”andas i fyrkant”, där jag andas in/upp 3 sekunder, håller andan åt höger i 3 sekunder, ut/ned i 3, håll andan i 3 osv.

- ångest pga jobb, liv eller bara en krypande känsla överlag som kan slå över i panikattacker hanterar jag med Atarax 25mg. 1-2 tabletter framförallt när det är dags att sova. Kan jag inte sova ordentligt blir jag mer orolig, så det kan hända att jag tar periodvis bara för att få sova.

- ångest pga misstänkt PMDS, ska få tummen ur och ta mig till MVC/gyn för att få stäv på det. Behandlar nu själv med Atarax, men tar även tabletter pga störning i sköldkörtelns produktion, vilket jag för några månader sedan lärde mig även kan påverka måendet psykiskt!

 

[Asko]

Jag har också problem med magen som är starkt kopplat till det psykiska måendet, och har haft det så ända sedan jag var ca sex år. Men jag klarade mig någorlunda fram till sena tonåren då jag började undvika de obehagliga sakerna och därmed förvärrade det psykiska måendet (vilket i sin tur förvärrade magens problem), nu fick jag ångest också. Jag gick till psykolog osv men min träning (typ KBT) är väldigt långsam och trög pga mig. Jag var tveksam till medicin precis som du, men som värst så fick jag atarax för att klara de nödvändiga sakerna (så att jag kunde sova förbi dem) så efter det tog jag ändå steget och fick en medicin (lugnande/ångestdämpande) av en psykiatriker. Jag minns fortfarande den första gången jag åkte en längre bit (från sommarstugan och hem) efter att jag hade börjat med medicinen, vilken skillnad! Jag kunde prata och t.o.m vara lite glad Det är så mycket lättare att komma över de där första tankarna som kan påbörja ångesten, vilket gör att magen inte sätter igång lika lätt. Och de dagar som magen är lite konstig så vågar jag ändå åka till jobbet.

Jag blir istället nästan lite nervös att jag kanske måste sluta med medicinen någon gång men jag har ju funderat på att undersöka magen ordentligt.

 

[Nepenthe]

Tänker att det finns rätt många här som har/haft problem med ångest i olika former. Jag har ganska mycket problem med min mage, vilket ger illamående vilket i sin tur triggar ångesten. När jag börjar må illa blir jag först rädd för att kräkas, vilket ger ett lätt ångestpåslag, som gör att jag mår mer illa, som då ger mig nära nog dödsångest och jag tror jag ska dö plågsamt i cancer varpå jag skakar, svettas och gråter. För stunden mår jag ganska bra och när jag skriver detta känner jag mig bara helt rubbad, men mitt i ångestcirkeln finns ingen rationalitet. När jag mår bra fysiskt kan jag hantera detta betydligt bättre, det är just när jag mår fysiskt dåligt som jag snabbt ramlar ner i ett mörker av misslyckande och annalkande död.

Så hur gör ni för att försöka stävja ångest? Något sätt ni tänker på? Medicin? Ska till läkare för magen på onsdag och tänkte förstås ta upp detta också. Har verkligen dragit mig för ångestdämpande medicin men det har varit för många nätter nu som jag haft mina ångestattacker och jag börjar tröttna på att jag inte riktigt fungerar som människa.

Snälla, tips någon?

Har gjort en personlighets "utvärdering" eller vafan det heter. Där fick jag bland annat reda på att mina bästa beslut gör jag när min logiska sida styr.
Därför när saker rullar på, sura uppstötningar, stress då drar jag mig undan (introvert) och tänker över allt. Är det logiska tankar?
Kommer jag dö eller hästen? Ja, men nu? Nä kanske inte, men det kanske vi gör. Kan jag göra mer åt det? Nej, vi har det bra som det är. Jag kan inte göra mer.
Detta är ett exempel på min inre dialog

Ibland kommer jag fram till att det kanske går att göra nått åt. Jag kanske inte pallar med allt jag har igång, då måste jag skära ner.

Sen kommer det till detta med tid... jag kanske blir beroende av den för att få saker som gör mig stressad att försvinna.
Då kan en plan lugna mig, bocka av dagar/veckor.
Även en långsiktig, "klarar jag av igen om hästen bryter benet?"
Om svaret är nej så kanske jag inte ska ha häst.

Hoppas du förstår lite hur jag tänker