B
Brydd
Visste inte vart jag skulle lägga den här tråden men mod. får flytta den om den ligger fel.
Jag har sedan barnsben ridit på en specifik klubb.
Aldrig haft egen häst där utan varit ett "en-gång-i-veckan-barn".
Sedan jag blev tonåring har det varit på och av i olika perioder, jag har hela tiden ridit hästar hemma men inte lektioner, startat igen i perioder.
Sen flyttade jag i några år, kom tillbaka.
Köpte en häst 06, och började följa med en kompis till klubben igen.
Allt var dock totalt förändrat, alla smörade järnet för en del kvinnor i styrelsen, inte minst ridläraren, och deras döttrar.
Mentaliteten var "gör som vi säger annars blir du utskälld och utfryst".
För min del som inte hade min häst uppstallad där utan kom två-tre ggr i mån så var det väl inte hela världen, en massa sura blickar och liknande men vi hade som inte så mycket med varandra att göra.
'
Döttarna till de berörda kvinnorna är dock självgoda ungar, och jag kan inte titta på vad som helst. När den 9åriga tjejen vars ponny vägrade hoppa till slut efter att inte fått ridas ute på över 8 månader, bara fått galoppera runt runt och hoppa hela tiden medan ungen skriker och viftar med pisken, då kom hennes mamma ut med ett par långa sporrar och vände dem uppochned!
Klubbens stjärnor...
Jag fick såklart ett dåligt rykte på en gång som lade mig i saker jag inte hade med att göra då jag påpekade att hästen behövde omväxling och inte stryk.
Jag nämnde även för en del berörda att andra klubbar pratade om att vår klubb bara hade snobbungar som svor och folk och skrek att de skulle "flytta på sig för helvete" på framridningen osv, tusen andra saker, det kanske borde läggas fokus på?
Baaara avundsjuka fick jag till svar.
Sen hade vi diskussioner (stalljour..) om foder i stallgången när det finns foderkammare? Hästar rymde, foder åts, 1 kg foderjäst bland annat. Tusen liknande saker. Nej, det var så och skulle vara så.
När jag flyttade för 2 år sen blev jag osams med min kompis också över att hon utnyttjade mig konstant och snackade skit bakom min rygg, så jag bröt kontakten och hon gaddade ihop sig med kvinnorna i fråga och spred på dyngan med saker jag inte ens visste att jag tänkt själv.
I den vevan hade vi väntat i nästan ett år på en jäkla klubbjacka, jag hade tjatat och tjatat om hur länge man skulle behöva vänta? Jag slutade i mars. I November fick jag ett mail om att jackorna kommit, kom och betala!
Vid det laget var jag sur, mailade att jag hade ju faktiskt slutat för länge sen och tyckte att de kunde kommit med någon information om förseningar istället för att inte svara när man upprepade ggr frågat!
och så skrev jag (klantigt, jag vet) på min facebook att jag var irriterad över en jäkla klubbjacka som kom ett år senare när man slutat och vars tryck man inte vill använda bland folk då man får skämmas för deras rykte!
Använde inget namn på klubb men det gjorde de så duktigt själv då en av de omtalade kvinnorna skrek rakt ut att jag minsann svikit klubben genom att inte tala om för klubben vilka rykten som gick så de kunnat bättra på prestigen, så nu var det alltså mitt fel att ryktena var ute för jag var minsann illojal.
Say whoot?? Jag svarade att jag hade visst talat med vissa i styrelsen men ingen var ju beredd att lyssna! Ni vägrar lyssna på idéer om förbättringar, om åtgärder för skadliga saker i stallet, på alla som tycker annorlunda. Jag sa också att ni tappade ca tio elever (vilket är mycket för den lilla klubben) i samma veva, också där för att ni vägrade lyssna och särbehandlar styrelsens barn!
Nej, de var inte ridintresserade längre nu vägrar jag prata mer med dig, fick jag till svar. Nehepp, skit i det tänkte jag.
Nu (jag har flyttat tillbaka till orten) kan man inte möta dem i samhället utan skitsura miner. De byter positioner i styrelsen men bara med varandra, så ingen bättring lär ske. Andra vänner, (ridinstruktörer/equiterapeuter/veterinärassistent/osv) har gjort sig osams de med genom att påtala saker som måste åtgärdas. "Det är ingen som vill ha er här, fattar ni inte det?" fick de som svar till slut.
Jag är inte välkommen i klubben, det behöver man inte direkt skriva mig på näsan för att jag ska fatta, men det finns bara ett ridhus på 8 mils radie så det är lite surt..
Vad kan man egentligen göra i ett sånt läge?
För klubbens skull alltså?
Jag har sedan barnsben ridit på en specifik klubb.
Aldrig haft egen häst där utan varit ett "en-gång-i-veckan-barn".
Sedan jag blev tonåring har det varit på och av i olika perioder, jag har hela tiden ridit hästar hemma men inte lektioner, startat igen i perioder.
Sen flyttade jag i några år, kom tillbaka.
Köpte en häst 06, och började följa med en kompis till klubben igen.
Allt var dock totalt förändrat, alla smörade järnet för en del kvinnor i styrelsen, inte minst ridläraren, och deras döttrar.
Mentaliteten var "gör som vi säger annars blir du utskälld och utfryst".
För min del som inte hade min häst uppstallad där utan kom två-tre ggr i mån så var det väl inte hela världen, en massa sura blickar och liknande men vi hade som inte så mycket med varandra att göra.
'
Döttarna till de berörda kvinnorna är dock självgoda ungar, och jag kan inte titta på vad som helst. När den 9åriga tjejen vars ponny vägrade hoppa till slut efter att inte fått ridas ute på över 8 månader, bara fått galoppera runt runt och hoppa hela tiden medan ungen skriker och viftar med pisken, då kom hennes mamma ut med ett par långa sporrar och vände dem uppochned!
Klubbens stjärnor...
Jag fick såklart ett dåligt rykte på en gång som lade mig i saker jag inte hade med att göra då jag påpekade att hästen behövde omväxling och inte stryk.
Jag nämnde även för en del berörda att andra klubbar pratade om att vår klubb bara hade snobbungar som svor och folk och skrek att de skulle "flytta på sig för helvete" på framridningen osv, tusen andra saker, det kanske borde läggas fokus på?
Baaara avundsjuka fick jag till svar.
Sen hade vi diskussioner (stalljour..) om foder i stallgången när det finns foderkammare? Hästar rymde, foder åts, 1 kg foderjäst bland annat. Tusen liknande saker. Nej, det var så och skulle vara så.
När jag flyttade för 2 år sen blev jag osams med min kompis också över att hon utnyttjade mig konstant och snackade skit bakom min rygg, så jag bröt kontakten och hon gaddade ihop sig med kvinnorna i fråga och spred på dyngan med saker jag inte ens visste att jag tänkt själv.
I den vevan hade vi väntat i nästan ett år på en jäkla klubbjacka, jag hade tjatat och tjatat om hur länge man skulle behöva vänta? Jag slutade i mars. I November fick jag ett mail om att jackorna kommit, kom och betala!
Vid det laget var jag sur, mailade att jag hade ju faktiskt slutat för länge sen och tyckte att de kunde kommit med någon information om förseningar istället för att inte svara när man upprepade ggr frågat!
och så skrev jag (klantigt, jag vet) på min facebook att jag var irriterad över en jäkla klubbjacka som kom ett år senare när man slutat och vars tryck man inte vill använda bland folk då man får skämmas för deras rykte!
Använde inget namn på klubb men det gjorde de så duktigt själv då en av de omtalade kvinnorna skrek rakt ut att jag minsann svikit klubben genom att inte tala om för klubben vilka rykten som gick så de kunnat bättra på prestigen, så nu var det alltså mitt fel att ryktena var ute för jag var minsann illojal.
Say whoot?? Jag svarade att jag hade visst talat med vissa i styrelsen men ingen var ju beredd att lyssna! Ni vägrar lyssna på idéer om förbättringar, om åtgärder för skadliga saker i stallet, på alla som tycker annorlunda. Jag sa också att ni tappade ca tio elever (vilket är mycket för den lilla klubben) i samma veva, också där för att ni vägrade lyssna och särbehandlar styrelsens barn!
Nej, de var inte ridintresserade längre nu vägrar jag prata mer med dig, fick jag till svar. Nehepp, skit i det tänkte jag.
Nu (jag har flyttat tillbaka till orten) kan man inte möta dem i samhället utan skitsura miner. De byter positioner i styrelsen men bara med varandra, så ingen bättring lär ske. Andra vänner, (ridinstruktörer/equiterapeuter/veterinärassistent/osv) har gjort sig osams de med genom att påtala saker som måste åtgärdas. "Det är ingen som vill ha er här, fattar ni inte det?" fick de som svar till slut.
Jag är inte välkommen i klubben, det behöver man inte direkt skriva mig på näsan för att jag ska fatta, men det finns bara ett ridhus på 8 mils radie så det är lite surt..
Vad kan man egentligen göra i ett sånt läge?
För klubbens skull alltså?