Jag har verkligen noll tålamod för människor som bara vill prata om sig själva, deras svårigheter i livet och att det är så synd om dem. När jag växte upp var min pappa noga med att poängtera att man behöver inte uppmuntra eller premiera människor som inte kan tänka själva (dvs dumhet) och att man inte alltid behöver vara trevlig mot människor som går över gränser. Det lärde mig i alla fall att ha skinn på näsan och våga säga ifrån när jag, eller andra, blir dåligt behandlade. Med detta vill jag säga att personen i ditt stall har gått över många gränser och det är okej att ganska bryskt säga ifrån en sista gång.
Jag hade nog sagt följande till personen: ”Jag säger detta en gång. Jag lånar inte ut något till dig under några omständigheter. Jag är ingen bank eller din privata sponsor. Jag har heller inget intresse av att höra om din privatekonomi. Behöver du prata av dig om ditt liv får du göra det med någon annan.” Sedan hade jag gått därifrån och använt ljuddämpande hörlurar i stallet eller öronproppar. Fortsätter personen att fråga om att få låna pengar/saker/foder är det helt okej att inte svara och helt enkelt gå iväg när personen pratar.
Tyvärr har även jag råkat ut för kleptomaner i stallet som har hävdat att de ”bara lånat” saker. Det slutade med att jag förvarade alla mina tillhörigheter i mitt skåp - inklusive sadeln
på skåpet monterade jag upp ett hänglås också.