golit
Trådstartare
eller Folkpartiet, nu i större ask, som det brukar heta i reklamen när man inte kan komma på något nytt..
så golit återanvänder också
Lars Leijonborgs språktest
STOCKHOLM. Vi vara nog många som trodde att Lars Leijonborgs och Folkpartiets förslag i valrörelsen om språktester bara var ett hugskott i debatten, ett desperat försök att slå igenom i mediabruset och stanna kvar som partiledare. Men när vi träffar folkpartiledaren hemma i lägenheten finner vi till vår förvåning en passionerad språktestare.
"Man kan nog säga att det faller sig naturligt i ett parti som folkpartiet. Språktester är en del av vår själ. Ska man vara helt ärlig så är inte folkpartiet så mycket mer än en fraktion av lärarnas riksförbund", säger Lars.
Lasses eget intresse fångades vid unga år och som så många andra folkpartistiska värderingar så sögs den in med modersmjölken i missionsförbundets vapenhus.
"Redan mitt första joller uppskattades av pastor Nicklasson och jag var inte mer än nio månader då en av församlingens äldste tolkade Johannes 3:16 åt mig. Dessvärre finns det ingen inspelning bevarad så man vet inte om min debut var på Jesu tungomål arameiska eller den klassiska grekiska som testamentet senare skrevs ner på. Per Ahlmark hävdar visserligen att allt annat än hebreiska, även om det inte var så utbrett som talspråk på Jesu tid, skulle vara ett svek mot den Israeliska staten. Men det är väl till och med färre som lyssnar till honom än som läser hans träiga poesi", flinar Lars.
Hos Leijonborg finns det annars en gedigen samling som visar både på bredd och på sofistikerad smak. Givetvis hittar vi latinet och folkpartiledaren drar glatt och utan uppmaning de hundra vanligaste böjningarna av est och bränner av ett par vokativa substantiv av bara farten.
"Egentligen är jag svagare för grekiskan", säger Lars, "men ska man gå på djupet där så bör man ändå sätta 320 av de 360 möjliga verbböjningarna och det är sällan jag har tid med det numera. Istället har jag på senare tid allt mer börjat intressera mig för polska. Det finns de som menar att det bara är konsonanter, men vågar man ta till sig hela rondören hittar man bland annat sex kasus. Ablativen ligger lätt i gommen och med några lätta tungvrickningar kan du sätta det mesta i både pluralis och konditionalis."
Genomslaget i valrörelsen har dock fått folkpartiledaren att våga ta ut svängarna lite. Till hans senaste favoriter hör både en liten sydmoldavisk dialekt som det mycket mer utbredda tyska.
"Jag hittade dialekten i en liten bortglömd by vid Djenster, nästan helt förstörd av den sovjetryska ockupationen. Det planekonomiska inflytande med mängder av onödiga och oböjliga lånord för att uppfylla målen om minst 25000 ord i ordlistan var en hård nöt att knäcka, men med en smula omvårdnad och hårda utresningar har vi kommit tillrätta med det mesta."
Lars lägger i romansk stil ett par adjektiv i slutet av en mening, smackar förnöjt och fortsätter, "Tyska däremot är en helt annan grej och jag har väl inte varit så passionerat förtjust i achlauten innan vi satt en sen kväll hemma hos Jan Björlund", säger Leijonborg lätt forcerat.
"Det visade sig att han hämtat större delen av folkpartiets och därmed Stockholms skolpolitik ur 2:a preussiska grenadjärbataljonens reglemente."
"Ja, partistyrelsen har möte nästa vecka, sen måste vi naturligtvis ta upp det på stämman och jag ska inte sticka under stol med att det finns en viss fabless för franska bland i synnerhet de kvinnliga medlemmarna, men mitt grundtips blir ändå att i folkpartiets Sverige blir det tyska. Testat och klart."
Leijonborg listar:
Som extra bonus för våra läsare har vi bett folkpartiledaren att testa några mindre europeiska språk.
1) Rätromanska: Runt, mjukt, helt enkelt klassiskt, med en anstrykning av alpernas sydsluttningar.
2) Walesiska: Hade kunnat vara en vinnare om bara inte rättstavningsprogrammet slagit ut resten av datorns funktioner.
3) Albanska: Användbart, fungerar lika bra i Tirana som Tidaholm.
4) Sydsamiska: Tyvärr, har inte framtiden för sig.
5) Danska: Ja, jösses.
så golit återanvänder också
Lars Leijonborgs språktest
STOCKHOLM. Vi vara nog många som trodde att Lars Leijonborgs och Folkpartiets förslag i valrörelsen om språktester bara var ett hugskott i debatten, ett desperat försök att slå igenom i mediabruset och stanna kvar som partiledare. Men när vi träffar folkpartiledaren hemma i lägenheten finner vi till vår förvåning en passionerad språktestare.
"Man kan nog säga att det faller sig naturligt i ett parti som folkpartiet. Språktester är en del av vår själ. Ska man vara helt ärlig så är inte folkpartiet så mycket mer än en fraktion av lärarnas riksförbund", säger Lars.
Lasses eget intresse fångades vid unga år och som så många andra folkpartistiska värderingar så sögs den in med modersmjölken i missionsförbundets vapenhus.
"Redan mitt första joller uppskattades av pastor Nicklasson och jag var inte mer än nio månader då en av församlingens äldste tolkade Johannes 3:16 åt mig. Dessvärre finns det ingen inspelning bevarad så man vet inte om min debut var på Jesu tungomål arameiska eller den klassiska grekiska som testamentet senare skrevs ner på. Per Ahlmark hävdar visserligen att allt annat än hebreiska, även om det inte var så utbrett som talspråk på Jesu tid, skulle vara ett svek mot den Israeliska staten. Men det är väl till och med färre som lyssnar till honom än som läser hans träiga poesi", flinar Lars.
Hos Leijonborg finns det annars en gedigen samling som visar både på bredd och på sofistikerad smak. Givetvis hittar vi latinet och folkpartiledaren drar glatt och utan uppmaning de hundra vanligaste böjningarna av est och bränner av ett par vokativa substantiv av bara farten.
"Egentligen är jag svagare för grekiskan", säger Lars, "men ska man gå på djupet där så bör man ändå sätta 320 av de 360 möjliga verbböjningarna och det är sällan jag har tid med det numera. Istället har jag på senare tid allt mer börjat intressera mig för polska. Det finns de som menar att det bara är konsonanter, men vågar man ta till sig hela rondören hittar man bland annat sex kasus. Ablativen ligger lätt i gommen och med några lätta tungvrickningar kan du sätta det mesta i både pluralis och konditionalis."
Genomslaget i valrörelsen har dock fått folkpartiledaren att våga ta ut svängarna lite. Till hans senaste favoriter hör både en liten sydmoldavisk dialekt som det mycket mer utbredda tyska.
"Jag hittade dialekten i en liten bortglömd by vid Djenster, nästan helt förstörd av den sovjetryska ockupationen. Det planekonomiska inflytande med mängder av onödiga och oböjliga lånord för att uppfylla målen om minst 25000 ord i ordlistan var en hård nöt att knäcka, men med en smula omvårdnad och hårda utresningar har vi kommit tillrätta med det mesta."
Lars lägger i romansk stil ett par adjektiv i slutet av en mening, smackar förnöjt och fortsätter, "Tyska däremot är en helt annan grej och jag har väl inte varit så passionerat förtjust i achlauten innan vi satt en sen kväll hemma hos Jan Björlund", säger Leijonborg lätt forcerat.
"Det visade sig att han hämtat större delen av folkpartiets och därmed Stockholms skolpolitik ur 2:a preussiska grenadjärbataljonens reglemente."
"Ja, partistyrelsen har möte nästa vecka, sen måste vi naturligtvis ta upp det på stämman och jag ska inte sticka under stol med att det finns en viss fabless för franska bland i synnerhet de kvinnliga medlemmarna, men mitt grundtips blir ändå att i folkpartiets Sverige blir det tyska. Testat och klart."
Leijonborg listar:
Som extra bonus för våra läsare har vi bett folkpartiledaren att testa några mindre europeiska språk.
1) Rätromanska: Runt, mjukt, helt enkelt klassiskt, med en anstrykning av alpernas sydsluttningar.
2) Walesiska: Hade kunnat vara en vinnare om bara inte rättstavningsprogrammet slagit ut resten av datorns funktioner.
3) Albanska: Användbart, fungerar lika bra i Tirana som Tidaholm.
4) Sydsamiska: Tyvärr, har inte framtiden för sig.
5) Danska: Ja, jösses.
