Sportjournalisten Lasse Granqvist: ”Jag har ingen som tar hand om mig när jag är 90”

I 35 år har han bidragit med kunskap, inlevelse och heta känslor vid landskamper och slutspelsmatcher. Sveriges mest snabbpratade – men också omtyckte – sportjournalist Lasse Granqvist har jobbat stenhårt i flera decennier. Men nu har han påbörjat en nedtrappning och funderar över vad han ska göra med resten av sitt liv.
 
Jag tänkte detsamma - sedan tänkte jag läsa igenom artikeln för att se vad som egentligen åsyftades men den var så ointressant att jag inte orkade. 😅 Jag vet inte vem karln är.
Karln är hyfsat känd sport journalist men att sätta den rubriken var rätt märkligt
Det nämns långt ner i artikeln lite i förbifarten att han pga jobbet aldrig haft tid att skaffa familj typ men han säger också att det är som det är bara
Fattar verkligen inte varför de valde den rubriken
 
Ibland gör rubriksättare konstiga val och gör rubriker av något annat än vad artikeln i huvudsak handlar om.

Sen angående att bli ensam/ inte skaffa barn så verkar det där vara något som vissa är väldigt rädda för. De jag mött som är det har själva sagt att det är den huvudsakliga anledningen att skaffa barn dvs för att inte bli ensam. Det är den typ av personer som har har märkt verkar ha svårast att förstå att andra inte vill ha barn.
 
Ibland gör rubriksättare konstiga val och gör rubriker av något annat än vad artikeln i huvudsak handlar om.

Sen angående att bli ensam/ inte skaffa barn så verkar det där vara något som vissa är väldigt rädda för. De jag mött som är det har själva sagt att det är den huvudsakliga anledningen att skaffa barn dvs för att inte bli ensam. Det är den typ av personer som har har märkt verkar ha svårast att förstå att andra inte vill ha barn.
Jag är absolut rädd för att bli ensam som äldre, har aldrig haft vänner osv. Men det är absolut inte så stor rädsla att jag skulle skaffa barn.
 
Ibland gör rubriksättare konstiga val och gör rubriker av något annat än vad artikeln i huvudsak handlar om.

Sen angående att bli ensam/ inte skaffa barn så verkar det där vara något som vissa är väldigt rädda för. De jag mött som är det har själva sagt att det är den huvudsakliga anledningen att skaffa barn dvs för att inte bli ensam. Det är den typ av personer som har har märkt verkar ha svårast att förstå att andra inte vill ha barn.
Jag är lite rädd för det. Men samtidigt har jag tänkt att det inte vore rättvist mot mina eventuella barn att jag skaffar dem "bara" för att slippa bli ensam. Skaffar jag barn så ska det ju vara för att jag vill ha dem.
 
Sen ska man inte heller glömma att många barn och föräldrar bryter kontakten eller att ungarna blir omhändertagna av olika anledningar, alla är inte lämpliga att bli föräldrar även om de gärna vill ha barn.
Man kan dessutom tänka sig att det är statistiskt vanligare med kassa relationer och brutna kontakter i de familjer där föräldrarna har skaffat barn för att inte bli ensamma som vuxna (dvs för att barnen ska ta hand om dem) än i familjer där man skaffar barn för att man längtar efter att ha barn…
 
Man kan dessutom tänka sig att det är statistiskt vanligare med kassa relationer och brutna kontakter i de familjer där föräldrarna har skaffat barn för att inte bli ensamma som vuxna (dvs för att barnen ska ta hand om dem) än i familjer där man skaffar barn för att man längtar efter att ha barn…
Nja, jag tror det finns gott om dem i bägge lägrena. Bara för att man längtar efter ett barn blir man inte en bra förälder, lika lite som man blir en bra djurägare bara för att man längtar efter ett djur.
 
Nja, jag tror det finns gott om dem i bägge lägrena. Bara för att man längtar efter ett barn blir man inte en bra förälder, lika lite som man blir en bra djurägare bara för att man längtar efter ett djur.
Självklart finns de i båda lägren! Utan tvekan. Menar mest att om man skaffar barn i syfte att de ska ta hand om en så är det nog större risk rent relativt att man inte är en så lämplig förälder än om man skaffar barn av kärlek.
 
Självklart finns de i båda lägren! Utan tvekan. Menar mest att om man skaffar barn i syfte att de ska ta hand om en så är det nog större risk rent relativt att man inte är en så lämplig förälder än om man skaffar barn av kärlek.
Jag tror de flesta som skaffar barn älskar dem, oavsett varför de skaffar dem, även de som är direkt olämpliga vars barn senare omhändertas.
 
Sen ska man inte heller glömma att många barn och föräldrar bryter kontakten eller att ungarna blir omhändertagna av olika anledningar, alla är inte lämpliga att bli föräldrar även om de gärna vill ha barn.
Nja, många är det väl inte? Jag skulle säga att det vanliga är väl inte att barn blir omhändertagna och/eller bryter kontakten. Men visst kan det hända, i de fall jag känner till pga långvarigt knepig relation.
 
Man kan dessutom tänka sig att det är statistiskt vanligare med kassa relationer och brutna kontakter i de familjer där föräldrarna har skaffat barn för att inte bli ensamma som vuxna (dvs för att barnen ska ta hand om dem) än i familjer där man skaffar barn för att man längtar efter att ha barn…
De flesta hamnar väl i något skede i ett läge där föräldrarna behöver hjälp som gamla. Dvs de flesta gamla behöver hjälp i något skede, och har man barn så ligger de närmast till hands. Men det är ju bara en liten del av en livslång relation.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp