Sportjournalisten Lasse Granqvist: ”Jag har ingen som tar hand om mig när jag är 90”

I 35 år har han bidragit med kunskap, inlevelse och heta känslor vid landskamper och slutspelsmatcher. Sveriges mest snabbpratade – men också omtyckte – sportjournalist Lasse Granqvist har jobbat stenhårt i flera decennier. Men nu har han påbörjat en nedtrappning och funderar över vad han ska göra med resten av sitt liv.

 

[Mia_R]

Nja, många är det väl inte? Jag skulle säga att det vanliga är väl inte att barn blir omhändertagna och/eller bryter kontakten. Men visst kan det hända, i de fall jag känner till pga långvarigt knepig relation.

Inte? Det är flera här på buke som brutit med någon av föräldrarna och nog är det många ungar som omhändertas.

 

[Shaggy]

Nja, många är det väl inte? Jag skulle säga att det vanliga är väl inte att barn blir omhändertagna och/eller bryter kontakten. Men visst kan det hända, i de fall jag känner till pga långvarigt knepig relation.

Det är rätt vanligt att äldre människor sitter ensamma medan barnen lever sitt liv långt ifrån dem. Det även om man inte brutit med varandra.

 

[MJLee]

Jag har funderat lite över det här. Jag lever den absoluta merparten av mitt liv online och så länge jag har en dator, internet och kan läsa/skriva är jag säker på att jag inte kommer att sakna att jag inte har barn/so.

Har dessutom ett antal syskonbarn så av dem så kanske en av dem tar på sig kontakten. Annars blir det som det blir. Jag har aldrig varit rädd för ensamhet (självvald) så är inte rädd för den när jag blir äldre.

 

[Shaggy]

Jag har funderat lite över det här. Jag lever den absoluta merparten av mitt liv online och så länge jag har en dator, internet och kan läsa/skriva är jag säker på att jag inte kommer att sakna att jag inte har barn/so.

Har dessutom ett antal syskonbarn så av dem så kanske en av dem tar på sig kontakten. Annars blir det som det blir. Jag har aldrig varit rädd för ensamhet (självvald) så är inte rädd för den när jag blir äldre.

Jag kan relatera helt till det du skriver även om en stor del av mitt social liv även sker per telefon några timmar åt gången.

 

[Mabuse]

Det är rätt vanligt att äldre människor sitter ensamma medan barnen lever sitt liv långt ifrån dem. Det även om man inte brutit med varandra.

Fast man kan ju fortfarande ha kontakt. Eller så är det för de jag känner i alla fall, man håller kontakten med sina föräldrar även om man så flyttar till ett annat land.

 

[Snowball]

Fast ta hand om menas tror jag med att faktiskt fysiskt hjälpa sina föräldrar med handling städning skjuts till läkare med mera regelbundet sådant som blir svårt när man börjar bli skröplig på allvar
Vet inte exakt upplägget men mamma och hennes syskon turades om att veckohandla åt mormor och morfar samt att min moster bor i samma by och var där så gott som dagligen
När morfar dog hade mormor hemtjänst ett tag innan hon fick plats på ett äldreboende men eftersom mormor var blind var moster där ofta och mamma åkte dit en gång i veckan
Det var ett ståhej innan mormor fick plats på ett äldreboende för mormor var duktig på att dölja sin demens till en början för demens sköterskan hon skärpte sig när det kom "främmat" och "oh jag klarar mig så bra"
Och ja det förväntades att mamma och moster skulle hjälpa till, inte morbror so much

DET är min största fasa att drabbas av demens

 

[Pilot]

Det jag tycker är mest skrämmande att bli gammal är inte att vara ensam utan barn, utan att välfärdssystemet fallerar och alltför många äldre faller mellan stolarna.

Eller att omständigheterna vill sig illa och man blir "fattigpensionär" som lever på existensminimum.

 

[Rosett]

Jag tror de flesta som skaffar barn älskar dem, oavsett varför de skaffar dem, även de som är direkt olämpliga vars barn senare omhändertas.

Det krävs mycket för att ett barn ska omhändertas av myndigheterna, t.ex. våld inom familjen (som kan bevisas). Använder man olagligt våld mot sitt barn så kan man ju inte älska barnet.
Men såklart finns det många föräldrar som älskar sina barn och inte skadar dem medvetet men inte har förmåga att ta hand om dem på ett bra sätt.

 

[escodobe]

Det krävs mycket för att ett barn ska omhändertas av myndigheterna, t.ex. våld inom familjen (som kan bevisas). Använder man olagligt våld mot sitt barn så kan man ju inte älska barnet.
Men såklart finns det många föräldrar som älskar sina barn och inte skadar dem medvetet men inte har förmåga att ta hand om dem på ett bra sätt.

Jo, folk skadar sina barn även om de älskar dom.

 

[Mia_R]

Det krävs mycket för att ett barn ska omhändertas av myndigheterna, t.ex. våld inom familjen (som kan bevisas). Använder man olagligt våld mot sitt barn så kan man ju inte älska barnet.
Men såklart finns det många föräldrar som älskar sina barn och inte skadar dem medvetet men inte har förmåga att ta hand om dem på ett bra sätt.

Behöver inte vara våld, det kan vara missbruk eller att man av andra anledningar inte är kapabel att ta hand om sitt barn, det betyder inte att det inte är älskat. Även en person som tappar humöret och slår kan älska ungen,även om den egna självkontrollen brister.

 

[_Taggis_]

Jag är nog rent krasst mest rädd för att ens bli 90 år, jag ser inget som helst värde i ett långt liv. Krämpor, sorger och bekymmer har jag tillräckligt av trots att jag rent statistiskt sett inte ens är halvvägs. Jag hoppas verkligen inte att jag följer trenden i min släkt och blir 90-100 år.

 

[SiZo]

De flesta hamnar väl i något skede i ett läge där föräldrarna behöver hjälp som gamla. Dvs de flesta gamla behöver hjälp i något skede, och har man barn så ligger de närmast till hands. Men det är ju bara en liten del av en livslång relation.

Ligger verkligen barnen närmast till hands?
Barnen har väl ett eget liv?

Inte specifikt till dig nedan, utan generell tanke om folk som tycker att man ska skaffa barn för att kunna bli omhändertagen när man blir gammal.

Och om man är så pass gammal att man behöver hjälp dagligen så är det att kräva extremt mycket av sina barn tänker jag. Man får nog vara glad om de hälsar på mer än en gång i månaden. Framförallt om man inte bor nästgårds.

Sen tänker jag också att om man verkligen älskar sina barn så vill man väl ändå att de har så pass kompletta liv att de inte har tid att hjälpa till med saker stup i kvarten? Eller vill man verkligen att barnen ska ha så fattiga liv att de har tid att hälsa på >1 gång i veckan?

 

[Mabuse]

Ligger verkligen barnen närmast till hands?
Barnen har väl ett eget liv?

Inte specifikt till dig nedan, utan generell tanke om folk som tycker att man ska skaffa barn för att kunna bli omhändertagen när man blir gammal.

Och om man är så pass gammal att man behöver hjälp dagligen så är det att kräva extremt mycket av sina barn tänker jag. Man får nog vara glad om de hälsar på mer än en gång i månaden. Framförallt om man inte bor nästgårds.

Sen tänker jag också att om man verkligen älskar sina barn så vill man väl ändå att de har så pass kompletta liv att de inte har tid att hjälpa till med saker stup i kvarten? Eller vill man verkligen att barnen ska ha så fattiga liv att de har tid att hälsa på >1 gång i veckan?

Hälsa på en gång i veckan kanske är svårt att hinna om man bor en bit bort har jobb och familj, men mycket praktiskt går ju att lösa på distans.

Det handlar nog inte om att man vill att barnen ska ha fattiga liv, utan att man behöver hjälp med olika saker. Bankärenden, hemtjänst, transporter, snöskottning, vad det nu är. Hamnar man på sjukhus så behöver nån rådda med det, och så vidare. Om man har anhöriga så är det vanligt att man får hjälp av dem, det kan ju t ex vara att hålla kontakt med hemtjänsten, prata med läkare, osv.

Absolut, barnen har ett eget liv, men det är absolut inte ovanligt att barn hjälper föräldrarna när de blir gamla. Ingen garanti, men de flesta jag känner är inställda på att det förmodligen kommer en tid när föräldrarna kommer behöva hjälp. Och bor man långt ifrån oroar man sig lite för hur man ska fixa det.

 

[Rosett]

Behöver inte vara våld, det kan vara missbruk eller att man av andra anledningar inte är kapabel att ta hand om sitt barn, det betyder inte att det inte är älskat. Även en person som tappar humöret och slår kan älska ungen,även om den egna självkontrollen brister.

Varför svarar du samma sak som jag skrivit? Det var ju det jag menade när jag skrev:

”Men såklart finns det många föräldrar som älskar sina barn och inte skadar dem medvetet men inte har förmåga att ta hand om dem på ett bra sätt.”

 

[Rosett]

Jo, folk skadar sina barn även om de älskar dom.

Finns säkert olika ”nivåer”.

Eller så tror föräldrarna (och andra) att de älskar sina barn fast de inte gör det.

 

[Mia_R]

Varför svarar du samma sak som jag skrivit? Det var ju det jag menade när jag skrev:

”Men såklart finns det många föräldrar som älskar sina barn och inte skadar dem medvetet men inte har förmåga att ta hand om dem på ett bra sätt.”

Tror du pappan som slog ihjäl sin son i Norrbotten inte var medveten om vad han gjorde? Eller det utökade självmordet när kvinnan som hoppade över bord förra året tog sin son med sig? 7-åringen som nyss blev ihjälslagen i Södertälje? Nog kan de ha älskat dem och ändå orsakat lidande och död.

Varför ska jag anta att du menar samma sak när du inte skriver samma sak?