Vi har också en 3,5 åring.
"Krokodilen" har bott bakom matbordet sedan han började prata. Spökena kom i somras. Drakar kommer och går. Det har även funnits en flicka som heter Ella men hon kommer inte så ofta.
Vi har hanterat alla låtsasgrejer på största allvar. Ser han dom så finns dom! Vi har sagt typ "Åh kommer det spöken och hälsar på? Är det ett snällt spöke eller ett elakt spöke?" Snälla spöken säger vi välkommen till och vad roligt att du ville hälsa på. Elaka spöken säger vi "stopp spöket! Du får gå härifrån om du inte är snäll". Vi har även berättat att vi vuxna har svårt att se spöken och därför svårt att säga till dom men vi hjälper gärna till om vi kan.
Krokodilen var väldigt elak i början men har blivit snällare eftersom. Ett tag fick krokodilen köttbullar och korv och mandariner. En annan period skyllde sonen sina hyss på krokodilen och då fick krokodilen en utskällning.
Jag googlade ganska intensivt när sonens låtas"kompisar" kom och fick då tips på att man skulle ta barnet på största allvar. Det är helt normalt och något som de flesta barn går igenom. Läste på någon sida att man kunde börja oroa sig om barnet hade fler än 9 namngivna "kompisar"
Mvh Miks