Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

[doglover]

Hur hade ni reagerat på ifall de var era barn som skulle få barn vid ung ålder?

 

[doglover]

Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Maken till negativa inlägg i den tråden får man ju leta efter!

Jag tror iallafall att det kommer att gå bra för dem, även fastän de är unga.

Jag vet iallafall det att om Loke blir pappa vid unga år, så kommer jag inte dömma honom för det.

Jag och min sambo är unga, vi hade ingen lägenhet och inga jobb men det ordnade sig alldeles utmärkt för oss ändå.
Vi gör allt för att vår son ska ha det bäst, kvittar om vi är unga eller inte.

 

[Zaria]

Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Har inte läst den andra tråden men jag skulle försöka stötta sonen åt rätt håll och försöka finnas där så gott jag kan. Gissar att det gäller tonårsföräldrar,där tror jag det speciellt är jätteviktigt att tonåringen/barnet har förtroende för en.

 

[doglover]

Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Ja, man älskar sitt barn villkorslöst så det är ju klart att man stöttar.

 

[Acses]

Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Jag skulle stötta mig dotter i sitt beslut, men jag tror jag skulle önska att hon valde att "leva lite" själv också, innan hon väljer att skaffa barn.

Känner många som skaffat barn i unga år, och det är ofta jag hör frasen. "Jag ångrar aldrig mitt barn, men hade jag vetat hade jag väntat..."

 

[vindvissla]

Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Jag hade nog blivit lite besviken först, att de inte skyddat sej bättre, men hade h*n bestämt sej för att behålla barnet så hade jag accepterat det. Hade jag kunnat ekonomiskt och barnet hade visat att det försökte tjäna pengar och göra det bästa av situationen så hade jag ställt upp med pengar också.

Jag har en vän vars barn just fått barn, de är visserligen 20 och 22. Båda studerar och ingen av dem har något extrajobb och har inte haft eller försökt få heller. De har suttit i sin lilla studentlya och trott att allt ska lösa sej. Utan buffert eller nånting. Så gick datorn sönder och de fick be hans mamma om pengar. Sen behövde de vagn och fick mer pengar. Nu har hans föräldrar gått i borgen för en lägenhet och de har inga pengar att betala hyran med. ingen av dem har sommarjobb.
Såna ungar vill man bara sparka i röven.

 

[doglover]

Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Jo, sådana vill man ge en spark i arslet.

Men så länge man tar sitt ansvar så ser jag inget fel i det.

Men om man bara sitter på röven och tror att allt ska ordna sig bara sådär poff och tigga som en hund, då borde man ha tänkt lite bättre.

Men jag skulle ju fortfarande stötta mitt barn, men även ge lite pekpinnar och en knuff.

 

[Gnist]

Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Jag skulle absolut ha stöttat barnet oavsett vilket beslut det och dess partner skulle ta.

Allt annat är uteslutet för mig!

 

[Trygg]

Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Det var så lustigt. Efter att ha läst den andra tråden så fick jag senare på kvällen ett telefonsamtal.
Fick reda på att en manlig väns dotter, som är 18 år, ska ha barn.
Vännen blev även han förälder tidigt liksom min bror.

Då vännen är inne i en begynnande 40-årskris så ska vi trycka upp en t-shirt som det står "MORFAR" på.
DET kommer han inte att uppskatta när han svänger sig på dansgolven i sommar!

Därmed är vi inne på en annan viktig aspekt.
Vi som väntar länge med att skaffa barn. Vi kan inte heller räkna med samma stöd från våra föräldrar. Nu är min mamma och pappa helt underbara morföräldrar (utan dem vet jag inte hur jag skulle klara mig! Ni ser, man kan vara över 35 och känna så ändå!) men jag märker också att de inte orkar på samma sätt som de skulle ha gjort för 20 år sedan.
Nu träffar mina barn dem nästan varje dag och de sover över, är med på semestrar osv. men jag märker ändå en väldig skillnad.
Som att båda envisas med att barnens jeans ska sitta uppdragna till armhålorna på dom!

Jag önskar att mina barn kommer skaffa barn tidigare än mig!
Jag vill orka vara aktiv och engagerad i mina barnbarn. Inte en tandlös kärring som sitter helt senil bakom en florgardin..

Så svaret på din frågeställning blir att JAG kommer antagligen bli en hysteriskt jobbig svärmor som svamlar om ljudet av "små tassande fötter" efter att de har fyllt 25!

 

[mik]

Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Först hade man nog blivit besviken på att de inte skyddat sig och kanske tänka på allt de kommer att "missa", med kompisar mm. Sedan beror det ju faktiskt lite på hur ung dottern skulle vara, det är ju skillnad på 15 och 18 år, dessto yngre = större chock. sedan beror det ju lite på hur övriga omständigheter ser ut, med pojkvän mm.
Sedan hade jag absolut stöttat så som det skulle behövas oavstt vilket beslutet ang barnet skulle bli.
Det ända jag absolut skulle sätta mig emot är adoption, då skulle jag hellre adoptera det själv.

 

[jerseyko]

Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Jag skulle stötta Rasmus i allt, jag tror det är tuffare att bli pappa som ung än att bli mamma.

Min kusin fick sitt första barn när han var 16 år, då bröt hans mor kontakten med honom. De fick sitt nästa barn när han var 18 år.

Nu i förra året så ringde de på dörren hemma hos min farbror. Det stod 2 pojkar där 8 och 6 år gamla och frågade efter sin mormor.

Så skulle jag aldrig göra. Det är en stor omställning att få barn och jag tror faktiskt inte det finns någon lämplig ålder. Det är lika mkt fördelar och nackdelar med både och.

Det kan gå åt helvete, och de gör de för mångmiljonärer också!

 

[cirkus]

Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Jag skulle ha stöttat. Oavsett beslut.

Jag har ju just sjuttonåriga döttrar och kan livligt föreställa mig den fd ts situation.

En av mina allra bästa kompisar fick barn när on var 16 eller 17. Idag är hon välutbildad jurist med mycket bra jobb, två ganska stora barn (ffa den hon fick i tonåren). Jag var förvisso inte med på den tiden, men stödet från hennes mamma / farmodern gjorde nog stor skillnad för den blivande familjen. Att vända sig bort från sina barn i det läget finns bara inte. Tvärt om, jag skulle bli än mer angelägen om att de skulle ordna sin framtid.

 

[golit]

golit hade

golit hade haft en åsikt i frågan, argumeterat för sin linje, vilken det skule vara är beroende på omständigheterna.

sen hade han respekterat men inte stöttat alla beslut.


vilket i och för sig inte skiljer sig från andra små och stora saker som att hoppa av gymnasiet, måla alla väggar svarta, tatuera K*K i pannan och andra ogenomtänkta saker barn kan få för sig.

glt

 

[twinstar]

Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Jag tycker det beror på ungdomarna. Det är stor skillnad på 17-åringar och 17-åringar,
men stötta hur de än beslutade skulle jag alltid göra!!!

 

[TinyWiny]

Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Det beror helt på hur de själva tänker, om de har tänkt att jag ska ta hand om barnet åt dem så nej, det gör jag inte för hur gärna jag än velat så hade jag inte orkat.
Fast som någon annan skrev hade de velat adopterat bort barnet så hade jag adopterat det själv. Då hade det fått ordna sig.

Men om de var helt på det klara med vad det innebär att ha barn (så gott man nu kan det innan man har egna barn) så hade jag helhjärtat stöttat dem.

Jag hade lyssnat på vad de ville och låtit dem älta sitt beslut tills de vet vad de ska göra.

Jag hade absolut blivit en sådan där mormor/farmor som hade skämt bort mitt barnbarn med massor av tid och kärlek

Jag hade stöttat dem på samma vis som jag gjort under deras uppväxt, dvs funnits där när de behöver mej.

 

[Sar]

Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Spontant hade jag inte blivit glad men självklart hade jag stöttat mitt barn på alla sätt och barnbarnet hade blivit djupt älskat.

Jag hade själv ett stort behov av en sorglös ungdom där jag bara behövde ta hänsyn till mig själv och ev. partner och var mkt nöjd med att bli mamma vid 30 och då redan ha byggt karriär och ekonomi. Mina referensramar byggs då främst av mina egna erfarenheter medan en annan blivande mormor som själv fick barn tidigt säkert ser på det hela med mindre farhågor eftersom det antagligen fungerat bra för henne att vara en ung mamma.

 

[Roheryn]

Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Nu är det liiite tidigt än att svara på en sån fråga (min dotter fyller 8 i höst....), men jag hade nog till en början inte blivit så glad. Men jag hade inte vänt min dotter ryggen, utan stöttat henne i hennes val. Därmed inte sagt att jag inte skulle haft en åsikt själv, och jag hade nog argumenterat för det jag tyckte. Men som sagt stöttat ändå, även om dottern valde det jag inte skulle valt.

Jag var själv i situationen att jag blev gravid tidigt (fast var klar med gymnasiet), men valde då att göra abort. Jag har aldrig ångrat det beslutet, för mig var det helt rätt. Så jag är säkerligen lite färgad av egna erfarenheter. Min dotter fick jag när jag var 29.

 

[pernilla_s]

Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Sagt grattis och varit glad för deras skull och hjälpt dem klara ut det hela. Jag är ju ganska ung och var 18 när jag blev gravid så jag vet att man klarar det och att livet blir rikare än innan.

 

[mino]

Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

det är svårt att säga, det beror så mycket på hur tonåringen är. Men i allmänhet så tycker jag att man ska kunna försörja sitt barn och ordna med tak över huvudet för det på egen hand. Har man inte de förutsättningarna så ska man inte sätta ett barn till världen oavsett ålder. Mitt intryck är att det curlas fruktansvärt mycket med folk som får barn tidigt, har själv sett det på nära håll. Även om man gör det för en kort period för att tonåringen tex ska kunna gå ut gymnasiet så måste man lägga av med det sen så att de unga föräldrarna börjar styra upp sina liv på egen hand. Det intryck jag har från mitt nära exempel är att de annars fastnar i ett fullständigt beroende av mor och farföräldrar för att få familjelogistiken att gå runt vilket inte ger med sig ens när barnen är tonåringar.

 

[Björk]

Sv: Spinoff på *mitt barn ska ha barn*

Det beror på (som många säger) hur "mogen" jag tycker min son och tjejen är när det sker. Om de är väldigt "naiva" och inte förstår vad det innebär att ha barn så skulle jag försöka informera dem så mycket jag kan om allt ansvar det faktiskt innebär. Typ; om det bara verkar handla om "gulliga barnkläder", "få en bebis som älskar bara oss" mm. Då skulle jag bli lite "skraj" för att de faktiskt får problem att greja hela föräldraskapet.

Jag skulle absolut finnas där som stöd (oavsett vad de väljer att göra), men jag skulle också klargöra att det är DE som blir föräldrar och därmed DERAS ansvar.

Att hoppa in som "ersättningsförälder" (vilket verkar hända ibland) skulle jag INTE göra (och göra väldigt klart för dem innan). Jag tror inte det är helt bra för vare sig dem själva eller deras barn. (Fast å andra sidan; om barnet väl kommit till världen och ungdomarna "löper amok" och bara skiter i ungen så, visst; inte skulle jag kunna låta det gå så långt att barnet blir misskött. Om de helt enkelt inte klarar att axla ansvaret så skulle jag nog känna att det enda alternativet är att jag går in och hjälper dem med den biten.)