F
Fredrik_
Jag har väl sammanlagt ridit regelbundet för ca 8 olika tränare. Merparten av dem har haft inställningen att deras jobb är att göra sig själva överflödiga.
Inte i meningen att man till slut inte behöver rida för någon, utan att eleven skall bli mer och mer självständig.
I början när jag red i min ungdom kände jag mig ofta radiostyrd på lektionerna och när jag sedan ensam skulle upprepa så funkade det inte lika bra
Hur var det nu man kom dit - till det bra?
För mig fungerade det bättre att byta system till ett mer konkret, så att det blev en rödare tråd.
Så att jag blev mer medveten om VAD jag ville uppnå, och hur jag skulle ta mig dit. Sedan går det inte alltid som på räls, men jag har en plan med varje pass, och ett hum om vad jag behöver för att ta mig dit.
Sedan på träning så kan tränaren se och påpeka mina omedvetna fel som står i vägen för att prestationen skall bli bättre. Men de fel jag är medveten om kan jag ju förbättra hemma.
När jag tränar så ber jag om hjälp med mitt största ridproblem för att bli mer medveten, och få en plan hur jag skall hantera det bättre hemma.
Märker att det är svårt det här evis... Men det jag undrar över - är varför lägger så många hela ansvaret på tränaren?
Är det för att vi har så olika fokus på vem i ekipaget som egentligen behöver utbildas????
Hemma ensam utan tränare, så är ju ryttaren hästens tränare, och då behövs väl att ryttaren tar ansvar för resultatet. Och då måste man ju vara lite medveten om hur och varför
Jag ser ryttare och tränare som ett team, som tränar hästen. Tränaren skall utbilda ryttaren så den kan träna hästen.
Detta är ju inte applicerbart när hästen är mer utbildad än ryttaren, men förr eller senare kommer man ju ifatt sin häst - om man inte har råd att köpa färdiga hästar.
Om man jämför med att cykla - så lära sig cykla kan man göra med sitt kinestetiska sinne ( kroppslig intelligens, i motsats till bla. intellektuell intelligens). Men cykeln behöver ju heller inte vidaretubildas...
Åka häst kan man ju lära sig omedvetet, men när det kommer till att utbilda hästen upplever i alla fall jag att det behövs något mer....
Jag blir så förvånad över denna inställning i ridsporten - att det sköter tränaren
Ibland känns det som inte ryttaren behöver vara delaktig i det medvetna ansvaret för hästen vidareutbidlning - Det sköter ju tränaren...
Det kanske funkar i de stora stallen utomlands där tränaren ofta är i ridhuset. men här i Svedala, så tillbringar vi rätt många timmar ensamma med hästen, och varje pass säger ju något till hästen.
Varje gång vi misslyckas - så säger vi ju något till hästen.
( är det bara jag som HATAR att misslyckas)
Dessutom är alla hästar individer, och varje häst är unik, inför varje moment så gäller det ju att hitta den lösning som passar just den hästen. Och det är inte säkert att man kan få hjälp med precis allt av just den tränare man rider för nu....
( tack fio )
Era tankar runt detta????
Inte i meningen att man till slut inte behöver rida för någon, utan att eleven skall bli mer och mer självständig.
I början när jag red i min ungdom kände jag mig ofta radiostyrd på lektionerna och när jag sedan ensam skulle upprepa så funkade det inte lika bra
Hur var det nu man kom dit - till det bra?
För mig fungerade det bättre att byta system till ett mer konkret, så att det blev en rödare tråd.
Så att jag blev mer medveten om VAD jag ville uppnå, och hur jag skulle ta mig dit. Sedan går det inte alltid som på räls, men jag har en plan med varje pass, och ett hum om vad jag behöver för att ta mig dit.
Sedan på träning så kan tränaren se och påpeka mina omedvetna fel som står i vägen för att prestationen skall bli bättre. Men de fel jag är medveten om kan jag ju förbättra hemma.
När jag tränar så ber jag om hjälp med mitt största ridproblem för att bli mer medveten, och få en plan hur jag skall hantera det bättre hemma.
Märker att det är svårt det här evis... Men det jag undrar över - är varför lägger så många hela ansvaret på tränaren?
Är det för att vi har så olika fokus på vem i ekipaget som egentligen behöver utbildas????
Hemma ensam utan tränare, så är ju ryttaren hästens tränare, och då behövs väl att ryttaren tar ansvar för resultatet. Och då måste man ju vara lite medveten om hur och varför
Jag ser ryttare och tränare som ett team, som tränar hästen. Tränaren skall utbilda ryttaren så den kan träna hästen.
Detta är ju inte applicerbart när hästen är mer utbildad än ryttaren, men förr eller senare kommer man ju ifatt sin häst - om man inte har råd att köpa färdiga hästar.
Om man jämför med att cykla - så lära sig cykla kan man göra med sitt kinestetiska sinne ( kroppslig intelligens, i motsats till bla. intellektuell intelligens). Men cykeln behöver ju heller inte vidaretubildas...
Åka häst kan man ju lära sig omedvetet, men när det kommer till att utbilda hästen upplever i alla fall jag att det behövs något mer....
Jag blir så förvånad över denna inställning i ridsporten - att det sköter tränaren
Ibland känns det som inte ryttaren behöver vara delaktig i det medvetna ansvaret för hästen vidareutbidlning - Det sköter ju tränaren...
Det kanske funkar i de stora stallen utomlands där tränaren ofta är i ridhuset. men här i Svedala, så tillbringar vi rätt många timmar ensamma med hästen, och varje pass säger ju något till hästen.
Varje gång vi misslyckas - så säger vi ju något till hästen.
( är det bara jag som HATAR att misslyckas)
Dessutom är alla hästar individer, och varje häst är unik, inför varje moment så gäller det ju att hitta den lösning som passar just den hästen. Och det är inte säkert att man kan få hjälp med precis allt av just den tränare man rider för nu....
( tack fio )
Era tankar runt detta????