Spindelväv i murran...

[cassiopeja]

Efter stresskrasch och allmän hormonell obalans så hamnade jag i en död sexlust. Rent teoretiskt ville jag ha sex men kroppen var ett stycke dött kött, reagerade inte alls. Det var fruktansvärt. Jag skämdes över det och hade ingen aning om ifall det fanns nån hjälp att få nånstans. Dåvarande partner ville fortfarande ha sex och jag saknade sexet och ville att lusten skulle komma igång igen och hade läst nånstans att man ska planera in sex och "bara göra det ändå" för att försöka få det att vakna upp igen. Vilket resulterade i att jag ovanpå noll sexlust även fick vestibulitsymptom (all beröring av mitt underliv dvs även torka mig på toa kändes som att nån körde upp brinnande knivar där nere) eftersom vi gnuggade på utan att jag var våt - PLUS urinvägsinfektioner efter varje försök till sex. Smärtan gjorde att jag tillslut inte klarade av att ha sex överhuvudtaget och dessutom gick inte bara kroppen utan även psyket i baklås. Så fort nånting kom i närheten av mitt underliv eller anspelade på sex fick jag panik och blev nästan rabiat.
Jag visste inte vad jag skulle göra åt det eller vad man skulle söka hjälp nånstans och åren gick, och det var mer än förhållandet klarade av så det tog slut.

Efter att ha jobbat med att motverka stress och ta bort självkritik och lägga om hela mitt liv för att försöka bli frisk från stressymptomen och den hormonella obalansen så kurerade sig min kropp tillslut, och jag höll på att börja gråta av lycka när jag kände en liten antydan till att lusten började vakna igen. Nu är jag ensamstående och har lust tillsammans med mig själv, och är verkligen galet tacksam över att det funkar igen!! Om det nånsin kommer att fungera tillsammans med nån annan människa igen har jag dock ingen aning om.

 

[iNHALE]

Vill du för din egen skull, eller vill du för hans skull? Er relations skull?

Allas skull. Jag vet att jag mår bättre när jag har ett fungerande sexliv och relationen mår också bättre av att vi kan vara intima med varandra på ett sätt som båda uppskattar.

 

[Tassa]

Jag har varit typ i samma situation. När jag drabbades av utmattning försvann sexlusten totalt. Men den har börjat komma tillbaka i väldigt långsam takt. När jag mådde som sämst sa min man att om jag är sugen på sex är det bara att säga till, men han ville att initiativet skulle komma från mig för att inte lägga till mer stress på mig. Jag tyckte att det var väldigt skönt. Många gånger var jag nöjd med att bara tillfredsställa honom utan att ha vanligt samlag. Nu är väl inte lusten som den har varit, men vi passar på när den infinner sig.

Men jag tror att det är viktigt att du på något sätt jobbar med din stress, oavsett var stressen kommer ifrån påverkar den kroppen extremt mycket. Så jag tror att sexet blir svårt att lösa om du inte börjar med stressen.

 

[skiesabove]

Jag har varit typ i samma situation. När jag drabbades av utmattning försvann sexlusten totalt. Men den har börjat komma tillbaka i väldigt långsam takt. När jag mådde som sämst sa min man att om jag är sugen på sex är det bara att säga till, men han ville att initiativet skulle komma från mig för att inte lägga till mer stress på mig. Jag tyckte att det var väldigt skönt. Många gånger var jag nöjd med att bara tillfredsställa honom utan att ha vanligt samlag. Nu är väl inte lusten som den har varit, men vi passar på när den infinner sig.

Men jag tror att det är viktigt att du på något sätt jobbar med din stress, oavsett var stressen kommer ifrån påverkar den kroppen extremt mycket. Så jag tror att sexet blir svårt att lösa om du inte börjar med stressen.

Klok man

 

[Cattis_E]

Nu ska jag svamla ihop något svar.
Var svårt att veta hur mycket jag ville lämna ut om oss också. Men jag har svårt att skriva detta i allmänna ordalag tror jag, så ni får väl hålla till godo.

Han blir frustrerad för att vi har sex typ en gång om året och jag känner mig som en dålig partner för att jag alltid säger nej när han inviterar.

Har han uttryckligen sagt att det är ett stort problem, eller läser du in själv att det är stor frustration varje gång?
Vi har pratat och pratat om det här i perioder. Och jag har märkt att jag vrider det i tankarna till att vara värre för honom än vad det faktiskt verkar vara när jag avvisar.
Därmed inte sagt att det för den skull är lätt för partnern att bli avvisad.

Det har gått så långt nu att jag får en klump i magen så fort jag börjar misstänka att han försöker uppvakta mig i ett sexuellt syfte. Det är inte för att jag inte vill ligga med just honom för det vill jag utan det är snarare att jag hamnar i en ond spiral där jag vet att det inte kommer funka rent fysiskt eftersom jag helt enkelt inte är kåt varpå vi får lägga ned hela projektet. Han blir besviken och så står man där återigen och känner sig otillräcklig och värdelös vilket dödar sexlusten ännu mer.

Ja, den känslan är vidrig och ja den kan verkligen ställa till det.
Vi har inte helt löst det, men kommit en bit. Och samma här, det startar med stress i livet för mig.
Jag tror jag funderar mina tankar som frågor, enbart för att den första ställde en kompis mig, och den hjälpte lite åt rätt håll just då.

1. Hur är det med vardaglig uppmärksamhet på varandra. Sådant enkelt som sitter ni ned och äter middag tillsammans varje dag, eller så ofta som det är möjligt?

2. Gör ni något som ni brukat tycka var kul och avslappnande förr tillsammans? Om inte, finns det något ni kan återuppta? Beroende på vad det är, och om det lett till mer förr är det bra att reda ut innan att detta INTE förväntningarna nu. Utan bara just göra det för att ni tyckt om det.

3. Finns det något ställe/sätt där du kan tycka det är trevligt att han tar på dig? Som känns lite jobbigt (som ett krav på att mer ska ske) men ändå skönt
Alltså inte på eller nära murran. Inte i början. Det är ju för rakt på.
Kan ni "öva" med att han gör bara just det, inte mer och du försöker "vänja om" tankarna till att det är trevligt och inte låta tankarna om "sex-krav" som du gissningsvis nästan dränks av då ta över?

Men som du säger dialog, dialog, gemensamt angreppssätt osv.
Har känts helt otroligt korkat att man ska behöva öva på att bli tagen av den jag älskar på vissa sätt. Men det har hjälpt en del. Lusten har blivit bättre, även i stressiga perioder.
Men i mål, det är vi verkligen inte inte ännu.

Tänk om man kunde vara mer synkade med sexdrift genom hela livet .

 

[Cattis_E]

Svårt med sexlust, efter att jag fick barn försvann den. Min partner har varit stöttande, men ändå tydlig med att han önskade mer. Och så har vi haft det i nästan 10 år.

Sen kom lusten tillbaka med buller och bång förra våren, det var nästan väl mycket ett tag.
Jag har försökt analysera vad som ändrats, och den allra största delen är ju att jag mår mycket bättre psykiskt. Depression, utmattning, stress och mer stress är lustdödande.

Jag är fortfarande inte som jag var "förr i tiden" men jag mår mycket bättre.

Vad skönt att höra!
Här vill han också (betydligt) mer än jag. Och det blir tydligt att han önskar mer även om han är och har varit väldigt stöttande.

Jag hoppas att saker kan stabilisera sig snart så jag har tid att läka mentalt (och han också egentligen även om det inte påverkar just hans sexlust).

 

[iNHALE]

Har han uttryckligen sagt att det är ett stort problem, eller läser du in själv att det är stor frustration varje gång?
Vi har pratat och pratat om det här i perioder. Och jag har märkt att jag vrider det i tankarna till att vara värre för honom än vad det faktiskt verkar vara när jag avvisar.
Därmed inte sagt att det för den skull är lätt för partnern att bli avvisad.

När vi pratar om det så uttrycker han att det är jobbigt, både själva avsaknaden av sex och intim närhet och även själva avvisandet. Han har ofta frågat om det är pga honom som min sexlust försvunnit, om jag inte älskar honom längre osv och han frågade ofta innan vad han gör för fel och om jag vill testa något nytt.

Ja, den känslan är vidrig och ja den kan verkligen ställa till det.
Vi har inte helt löst det, men kommit en bit. Och samma här, det startar med stress i livet för mig.
Jag tror jag funderar mina tankar som frågor, enbart för att den första ställde en kompis mig, och den hjälpte lite åt rätt håll just då.

1. Hur är det med vardaglig uppmärksamhet på varandra. Sådant enkelt som sitter ni ned och äter middag tillsammans varje dag, eller så ofta som det är möjligt?

2. Gör ni något som ni brukat tycka var kul och avslappnande förr tillsammans? Om inte, finns det något ni kan återuppta? Beroende på vad det är, och om det lett till mer förr är det bra att reda ut innan att detta INTE förväntningarna nu. Utan bara just göra det för att ni tyckt om det.

3. Finns det något ställe/sätt där du kan tycka det är trevligt att han tar på dig? Som känns lite jobbigt (som ett krav på att mer ska ske) men ändå skönt
Alltså inte på eller nära murran. Inte i början. Det är ju för rakt på.
Kan ni "öva" med att han gör bara just det, inte mer och du försöker "vänja om" tankarna till att det är trevligt och inte låta tankarna om "sex-krav" som du gissningsvis nästan dränks av då ta över?

1. Tyvärr är vi dåliga på det här båda två. Det är i stort sett bara på helgerna vi äter middag tillsammans pga ojämna arbetstider på vardagarna. Kvällarna efter jobb spenderas ofta tillsammans i soffan men tyvärr så stjäl mobilerna ganska mycket tid. Han kollar på film/serier/stream näst intill konstant och jag scrollar mycket på sociala medier, så tyvärr är det ju så att vi är fysiskt nära varandra men var och en är väldigt inne i sitt eget. Här är vi lika goda kålsupare båda två och det är något vi måste jobba med.

2. Nä vi har inget speciellt på det sättet som vi brukade göra innan men inte gör nu. Det skulle väl möjligen vara att vi brukade ligga och glo på film mer tillsammans förr men numera har jag svårt att bara ligga och titta på en film eftersom jag snabbt blir rastlös.

3. Ja det finns det nog, det är en bra idé som jag ska ta med mig och testa, tack.

 

[MiniLi]

När vi pratar om det så uttrycker han att det är jobbigt, både själva avsaknaden av sex och intim närhet och även själva avvisandet. Han har ofta frågat om det är pga honom som min sexlust försvunnit, om jag inte älskar honom längre osv och han frågade ofta innan vad han gör för fel och om jag vill testa något nytt.

Personligen så hade jag haft extremt svårt att hitta lust med en partner som upplever det såhär. Jag tänker att man behöver en partner som fattar att lust kan variera av många anledningar, som inte tar det personligt och som bara säger ”det är lugnt”. Även om han inte ställer krav på dig så blir det ju så indirekt, och det finns ingen större lustdödare..

 

[Cattis_E]

När vi pratar om det så uttrycker han att det är jobbigt, både själva avsaknaden av sex och intim närhet och även själva avvisandet. Han har ofta frågat om det är pga honom som min sexlust försvunnit, om jag inte älskar honom längre osv och han frågade ofta innan vad han gör för fel och om jag vill testa något nytt.



1. Tyvärr är vi dåliga på det här båda två. Det är i stort sett bara på helgerna vi äter middag tillsammans pga ojämna arbetstider på vardagarna. Kvällarna efter jobb spenderas ofta tillsammans i soffan men tyvärr så stjäl mobilerna ganska mycket tid. Han kollar på film/serier/stream näst intill konstant och jag scrollar mycket på sociala medier, så tyvärr är det ju så att vi är fysiskt nära varandra men var och en är väldigt inne i sitt eget. Här är vi lika goda kålsupare båda två och det är något vi måste jobba med.

Sådär är vi med. Inte enbart med mobiler. Och sitter dessutom en del på varsitt håll. Just med mobil är nog jag värst.
Jag har börjat försöka lägga undan mobilen en del.

Försök äta tillsammans så fort det går. Det har om inte annat hjälpt förhållandet i stort.
Jag har stått på mig lite där en del dagar när han velat slinka iväg när vi båda är hemma. Och själv ätit mer vid köksbordet. Även om det känts "lite onödigt" just den dagen.
För oss har det lätt blivit att minst en äter vid tv/dator . Börjar man analysera det kändes det i alla fall för mig dumt att man fått vana att göra så om båda var hemma.

 

[Badger]

2. Nä vi har inget speciellt på det sättet som vi brukade göra innan men inte gör nu. Det skulle väl möjligen vara att vi brukade ligga och glo på film mer tillsammans förr men numera har jag svårt att bara ligga och titta på en film eftersom jag snabbt blir rastlös.

När jag inte kan vila i någonting jag tidigare uppskattat pga mobilen så har jag betraktat det som en orsak att ta bort mobilen ett tag och tvinga mig att göra det jag tyckt om istället. Att scrolla på mobilen är för mig hela tiden en viss nivå av stress om än på låg nivå. Medan att tex läsa är väldigt avslappnande. Det verkar ju som att folk tror att skärmscrollande är dåligt för fokusförmåga osv, det är ju typ omöjligt att "läsa ut" internet så man blir ju stressad av allt man missar om inte annat.

Så om ni tidigare tyckte om att se film tillsammans och klarade av att se en hel film, men nu inte klarar det längre utan att bli rastlösa så skulle nog jag (om det varit mig det hände) betraktat det som en ständig låggradig stress driven av mobilen och försökt lägga ned den och lära mig se på film igen. Kanske genom att börja med en lättare och mer fängslande film för att sedan sträva mot mer av den typen man förut tyckte om men som nu är för svåra (så har jag gjort med böcker). För att återkomma till ursprungsfrågan så är väl ständig låggradig stress kanske inte gynnande för sexlivet?

 

[iNHALE]

När jag inte kan vila i någonting jag tidigare uppskattat pga mobilen så har jag betraktat det som en orsak att ta bort mobilen ett tag och tvinga mig att göra det jag tyckt om istället. Att scrolla på mobilen är för mig hela tiden en viss nivå av stress om än på låg nivå. Medan att tex läsa är väldigt avslappnande. Det verkar ju som att folk tror att skärmscrollande är dåligt för fokusförmåga osv, det är ju typ omöjligt att "läsa ut" internet så man blir ju stressad av allt man missar om inte annat.

Så om ni tidigare tyckte om att se film tillsammans och klarade av att se en hel film, men nu inte klarar det längre utan att bli rastlösa så skulle nog jag (om det varit mig det hände) betraktat det som en ständig låggradig stress driven av mobilen och försökt lägga ned den och lära mig se på film igen. Kanske genom att börja med en lättare och mer fängslande film för att sedan sträva mot mer av den typen man förut tyckte om men som nu är för svåra (så har jag gjort med böcker). För att återkomma till ursprungsfrågan så är väl ständig låggradig stress kanske inte gynnande för sexlivet?

Tack för dina synpunkter. Det är uteslutande jag som har problem att släppa mobilen, att titta på film/serier är det sambon gör mest men jag har svårt att se en hel film utan att plocka fram telefonen efter en stund vilket såklart inte är så jäkla trevligt för någon av oss. sambon har också uttryckt att han gärna skulle vilja att jag la bort telefonen mer vilket jag förstår.

 

[Badger]

Tack för dina synpunkter. Det är uteslutande jag som har problem att släppa mobilen, att titta på film/serier är det sambon gör mest men jag har svårt att se en hel film utan att plocka fram telefonen efter en stund vilket såklart inte är så jäkla trevligt för någon av oss. sambon har också uttryckt att han gärna skulle vilja att jag la bort telefonen mer vilket jag förstår.

Jo jag har ju också det problemet med film och ibland bok. Man bara måste liksom plocka upp den, men det har gått att minska betydligt.

 

[skiesabove]

Tack för dina synpunkter. Det är uteslutande jag som har problem att släppa mobilen, att titta på film/serier är det sambon gör mest men jag har svårt att se en hel film utan att plocka fram telefonen efter en stund vilket såklart inte är så jäkla trevligt för någon av oss. sambon har också uttryckt att han gärna skulle vilja att jag la bort telefonen mer vilket jag förstår.

Om du får välja serie då?

Jag tycker det är befängt att kräva att ens partner ska hålla uppmärksamhet på något dom inte är särskilt intresserade av.

Mitt ex tvingade mig att se på Marvelfilmer och blev sur om jag pillade på mobilen. Men dom är ju svintråkiga...

Sen vägrade han att se på det jag föreslog som jag hade kunnat hålla uppmärksamheten på. Inte särskilt trevligt.

Jag tänker att du kan väl fundera på vad du vill göra tillsammans med honom? Vilka aktiviteter som du skulle bli glad av och inte behöva pilla på mobilen under?

 

[MiniLi]

Tack för dina synpunkter. Det är uteslutande jag som har problem att släppa mobilen, att titta på film/serier är det sambon gör mest men jag har svårt att se en hel film utan att plocka fram telefonen efter en stund vilket såklart inte är så jäkla trevligt för någon av oss. sambon har också uttryckt att han gärna skulle vilja att jag la bort telefonen mer vilket jag förstår.

Akta så att du inte går i den klassiska fällan där du gör en himla massa förändringar när grundproblemet ligger någon annan stans.
Vill du inte se på film så måste du inte. Lösningen kan lika gärna vara att han ska stänga av tvn så att vi kan göra något annat ihop. Typ bara prata.

(Jag har svårt att se hur det är med mobilen skulle vara relaterat till din lust)

 

[iNHALE]

Om du får välja serie då?

Jag tycker det är befängt att kräva att ens partner ska hålla uppmärksamhet på något dom inte är särskilt intresserade av.

Mitt ex tvingade mig att se på Marvelfilmer och blev sur om jag pillade på mobilen. Men dom är ju svintråkiga...

Sen vägrade han att se på det jag föreslog som jag hade kunnat hålla uppmärksamheten på. Inte särskilt trevligt.

Jag tänker att du kan väl fundera på vad du vill göra tillsammans med honom? Vilka aktiviteter som du skulle bli glad av och inte behöva pilla på mobilen under?

Nja grejen är den att jag gillar film och serier, det är bara det att min hjärna har svårt att bara sitta och titta rakt upp och ned. Även när vi tittar på min favoritfilm kryper det i hela kroppen om jag inte knappar på mobilen samtidigt.

 

[skiesabove]

Nja grejen är den att jag gillar film och serier, det är bara det att min hjärna har svårt att bara sitta och titta rakt upp och ned. Även när vi tittar på min favoritfilm kryper det i hela kroppen om jag inte knappar på mobilen samtidigt.

Mmm, men vad kan ni göra för trevligt tillsammans som du kan hålla fokus under ?

Jag gillar promenader/vandring och trädgårdsprojekt.

 

[iNHALE]

Mmm, men vad kan ni göra för trevligt tillsammans som du kan hålla fokus under ?

Jag gillar promenader/vandring och trädgårdsprojekt.

Vi har ffa foto som gemensamt intresse och hundarna, så det är väl i princip det vi aktivt gör tillsammans med någon slags regelbundenhet.

 

[Pilot]

Nja grejen är den att jag gillar film och serier, det är bara det att min hjärna har svårt att bara sitta och titta rakt upp och ned. Även när vi tittar på min favoritfilm kryper det i hela kroppen om jag inte knappar på mobilen samtidigt.

Grejen med mobilen är ju att det är svårt att både titta på film och scrolla samtidigt. Det är skillnad på sticka och titta på film, och att scrolla och titta på film, det förstnämnda så är man med på ett annat sätt.
Nu behöver du inte sticka, men rita/pussel eller något annat om du tappar intresset. Just telefonen har en tendens att ta all fokus.
(Jag menar inte iheller att du ska titta på saker du inte vill se.)


Om ni har pratat om din sexlust och att han känner att det kanske beror på honom, om ni väl har haft den diskussionen att det inte är han, då någonstans hade jag bett honom acceptera det. Det låter fel och det är klart han ska ha bekräftelse på att det inte är "hans fel" men nånstans där går också gränsen för att inte du ska ta på dig hans "dåliga" självkänsla. Fan vad svårt det är ibland att uttrycka sig i skrift, men någonstans får han hantera den själv istället för att det ska bli mer press på dig.
Däremot kan ni kanske testa andra sätt att bekräfta varandra just nu (även om det inte är sex) eller det gör ni kanske redan?
Jag tänker kramar, myser, skriver lappar, ger en kort massage, går och fikar osv.

 

[Vira]

Jag tänker att du jobbar i väldig motvind om du har en typ av antidepressiv medicin som hämmar sexlusten. Det finns flera olika alternativ som för många kan vara värt att testa att byta till. Om det vore jag så skulle jag börja där (förutsatt att det var ett alternativ utifrån mående osv), för att ha bästa möjliga förutsättningar därefter

 

[Trasten]

Jag tänker att du jobbar i väldig motvind om du har en typ av antidepressiv medicin som hämmar sexlusten. Det finns flera olika alternativ som för många kan vara värt att testa att byta till. Om det vore jag så skulle jag börja där (förutsatt att det var ett alternativ utifrån mående osv), för att ha bästa möjliga förutsättningar därefter

Håller med om detta. Känner flera som själva sagt att antidepp gjort väldigt stor skillnad på sexlusten!
@iNHALE är det möjligt att prova utan antidepp en period för att få veta skillnaden?