Spin-off: Varför skaffade du barn?

[Mammas]

Känner att rubrikvalet är lite felaktigt, "skaffade" är inte helt rätt, men de ordval som passade bättre skulle leda till en så oerhört lång rubrik, så jag valde detta ändå. Hoppas ingen misstycker.

Jag sitter och läser "Mer eller mindre frivilligt barnlösa" och ser fler asom skriver om varför de valt att inte ha barn, och jag började fundera över varför jag valde att få barn. Då den tråden inte kändes som rätt ställe att diskutera varför väljer jag istället att skapa en egen tråd.

Så: Varför skaffade ni barn? Var det ett medvetet val eller "blev det bara så"? Vilka argument hade ni för och emot? Vad var det som vägde över för er?

 

[Mammas]

Sv: Spin-off: Varför skaffade du barn?

För min egen del handlade det om en plötsligt uppblossande biologisk klocka, den började inte med ett försynt tickande utan det var Big Ben som började dåna i mitt inre från en dag till en annan. Helt plötsligt längtade hela jag efter ett barn, hela mitt sinne och kropp längtade. Jag hade en sådan tur som redan sedan länge levde tillsammans med den man jag ville dela mitt liv med. Frågan är om samma starka längtan kommit om jag inte levt tillsammans med honom? Jag vet inte, kommer antagligen aldrig få veta heller.

 

[Humelibumlan]

Sv: Spin-off: Varför skaffade du barn?

Ungefär som du, det var dax.
Levde i ett långt seriöst förhållande med en bra man och det kändes rätt att skaffa ett barn..

Eftersom jag har läst den tråden du spinner off från, kan jag även säga att jag inte tycker om barn, ingen av mina vänner hade barn och vårt första försökt slutade med ett missfall.

Kortfattat är jag en typisk Mitt barn och andras ungar och jag tycker inte om barn numera heller, även om jag har en större förståelse, så erkänner jag att det enda barn jag tycker om är mitt eget.

 

[Jettan]

Sv: Spin-off: Varför skaffade du barn?

Jag blev oplanerat gravid mitt vid ett sk. "vägskäl" och graviditeten kan vara anledningen, ja är väl mest troligt, till att jag är där jag är nu. Sambon sedan tre år skulle flytta till annan län, jag pluggade och kunde inte flytta, blev gravid och jag ville verkligen inte göra abort. Jag har alltid velat ha barn, så jag blev rätt glad och förväntansfull även om det var oplanerat och mitt upp i en massa annat. Vid ett tillfälle trode jag att jag fått missfall och jag blev jätte upprörd och ledsen... lättnaden var stor när femte preg. testet var positivt

märkligt hur något man inte planerat påverkar en så starkt...

I alla fall var abort aldrig något alternativ och jag ville åtminstonde ge vår blivande familj en ordentlig chans, så jag slutade skolan och flyttade med sambon...

Nu har det gått tre år sedan dess, vi är fortfarande en liten familj på tre, studierna är återupptagna och sambon och jag är förlovade

Några fler barn är inte planerade, men det behöver ju inte bara bli skit för att man inte planerar sin(a) graviditet in i minsta detalj...

 

[Kattennizze]

Sv: Spin-off: Varför skaffade du barn?

Vi försökte få barn i 7 år innan sonen kom, mer eller mindre aktivt. Till slut gjorde vi ett provrörsförsök mest för att jag kände att jag ville försöka allt. Adoption var inget vi var intresserade av, utan vi kände att vi kunde ha ett bra liv utan barn.
Jag har aldrig varit desperat efter barn, utan känt det mest som en bonus i livet. Men sen kom sonen och nu kan jag inte förstå hur jag hade kunnat leva vidare utan barn, det var tur att jag inte visste om hur fantastiskt underbart det är.
Jag har väl alltid gillat barn och ungdomar, och alltid kommit mycket väl överens med dem men som sagt inte varit desperat efter egna.

 

[Mammadutt]

Sv: Spin-off: Varför skaffade du barn?

Jag kan inte riktig svara eller förklara varför vi skaffade barn. Jag tror det var helt och hållet hormoner och naturens gång som gjorde att vi BÅDA gick från att ABSOLUT ALDRIG NÅGONSIN skaffa barn till att absolut vilja ha ETT. Och 14 dagar efter beslut testade jag plus, vi bara tutade och körde på, på en gång Det bästa jag gjort, det mäktigaste, det jobbigaste jag tycker fortfarande barn är främmande. Men inte MITT barn.

Kan inte förklara bättre än att hos mig var det rent inbyggda instinkter tror jag.

 

[vindvissla]

Sv: Spin-off: Varför skaffade du barn?

Här var det också den biologiska klockan som klämtade. Det är konstigt hur den kan uppta hela ens själ! Min sambo ville inte ha fler barn och då bestämde jag mig för att leta upp en annan man, men i sista stund ångrade han sig som tur var!

Jag var inte överdrivet förtjust i barn innan och hade absolut noll erfarenhet, men nu när jag har ett eget tycker jag det är mycket lättare att umgås med andras barn. Min favoritålder är 1-6, sen tycker jag de blir lite tråkiga ett par år fram till 12 ungefär. Tonåringar är intressanta.

Angående den andra tråden tycker jag det är jättebra att folk som inte vill ha barn låter bli att skaffa. Synd det inte funkar så att folk som inte BORDE ha barn också låter bli att skaffa . En av mina närmsta vänner funderade ett tag på om hon ville ha barn eller ej och tyckte att alla andra hade så hon också klarade sig (hennes sambo har 10 syskon och de flesta har mellan 2-6 barn) och såklart tyckte jag det var lite tråkigt men det är ju hennes åsikt!

 

[Mammas]

Sv: Spin-off: Varför skaffade du barn?

Här var det också den biologiska klockan som klämtade. Det är konstigt hur den kan uppta hela ens själ! Min sambo ville inte ha fler barn och då bestämde jag mig för att leta upp en annan man, men i sista stund ångrade han sig som tur var!

Ja visst är det konstigt. Från att vara noga med kondom till att bli ledsen när mensen kom på två-tre månader. Det är konstigt hur fort det går. Och det är så starka känslor inblandade. Jag blev verkligen nedstämd när mensen kom, jag sörjde till viss del barnet som inte kommit till den månaden.

Tack för alla svar förresten, jätteintressant att läsa! Är lite svårt att svara på dock, tyvärr är det väldigt svårt att få till en diskussion när alla har egna upplevelser, finns ju ingenting att diskutera direkt.

 

[voltis]

Sv: Spin-off: Varför skaffade du barn?

I många år så funderade varken jag eller sambon på barn nästan alls. Vi var väldigt nöjda att bara vara vi två och det fanns ingen större längtan. Tänkte ibland på om vi var ett sånt där par som helt enkelt väljer att inte skaffa barn och är lyckliga ändå.
Men så har det kommit smygande. För ca 3 år sedan började jag känna längtan, och min sambo protesterade mindre och mindre.
Men det fanns aldrig ngn bra tidpunkt för att skaffa barn. Jag beslutade mig för att ta steget att byta jobb istället, så det var ingen bra tid då.
Sedan började jag fundera igen, när jag hade mitt på det torra med jobb igen. Ja då går företaget i konkurs. Då släppte jag tankarna igen.
Nu i februari fick jag jobb igen, provanställd... och märker att jag är gravid!
Helt oplanerat, helt i fel tidpunkt... men vi blev jätteglada!
Jag berättar på mitt jobb, och de erbjuder mig fast arbete veckan efter. Så det löste sig ändå.
Jag tror helt enkelt att det var dags. Att det inte finns ngn "rätt" tidpunkt.
Jag är överlycklig och min sambo som annars ej visar sååå mkt känslor ser mkt nöjd och stolt ut

Så varför? Det bara hände, oplanerat men mkt välkommet. En känsla som sakta växte fram, och trots fel tidpunkt så valde pyret att komma just nu (eller ja i oktober)

 

[Björk]

Sv: Spin-off: Varför skaffade du barn?

Jag har "alltid" velat ha barn någon gång i livet. Få uppleva att vara förälder, följa en människas utveckling från spädbarn till vuxen osv. Jag väntade dock ganska länge av flera orsaker och är övertygad om att jag hade levt ett bra liv även utan att bli förälder om så hade varit. Men jag hade ångrat om jag aldrig hade försökt.

Med andra ord: jag skaffade barn för att jag ville ha barn.

 

[Fellow04]

Sv: Spin-off: Varför skaffade du barn?

Jag har alltid gillat barn, jobbat med barn och har en del vänner med barn. Dessutom ville jag har barn med min sambo och han med mig, så nu har vi vår son på 9 månader. Det tog ett tag innan jag blev gravid första gången, men då fick jag tyvärr missfall. Efter det så ville jag ju fortfarande ha barn och ibörjan tänkte jag på det hela tiden, men efter ett tag så började jag tänka på annat och i samband med det så blev jag gravid igen och denna gången gick det ju bra! Så första gången var ju planerad, men om andra gången vet jag inte vad jag ska säga, både planerad och oplanerad

 

[Druvan]

Sv: Spin-off: Varför skaffade du barn?

Har aldrig velat ha några barn (hur ska man då hinna med hästarna??) men råkade bli gravid när jag var 30. Vi hade varit tillsammans i åtta år och nyss köpt hus. Det var som om han där uppe tyckte att nu var det dags, för det är konstigt jag råkade bli gravid just DÅ efter åtta år tillsammans . Jag är fortfarande inte speciellt barnintresserad (förutom dottern som jag redan har), planerar inte att skaffa fler i dagsläget men man kanske ändrar sig.. Tänker absolut inte skaffa några fler bara för att samhället kräver att man följer tvåbarnsstandarden, lite kul hur detta verkligen retar folk, he he.

 

[Hot Shot]

Sv: Spin-off: Varför skaffade du barn?

Jag träffade mannen med stort H och det dröjde inte länge innan jag fick en längtan efter barn som aldrig tidigare funnits där.

 

[juliaostberg]

Sv: Spin-off: Varför skaffade du barn?

Jag vet inte vad jag gör här bland alla föräldrar, jag är ju bara 16!
Men jag älskar barn, har alltid gjort.
Jamenar, ni tycker säkert att jag är ett barn, och det förstår jag!
Men jag är jättesugen på ett barn, och det har jag vart sen jag var runt 14. Men jag väntar, och sitter under tiden barnvakt och är runt och med barn så mycket jag bara kan. För jag vet helt enkelt att jag inte är mogen, rätt värdelöst att kräva att mina föräldrar ska betala för yttligare ett barn för att jag tycker att dem är underbara, jag väntar på egen inkomst och kille.

 

[KisseNova]

Sv: Spin-off: Varför skaffade du barn?

Min son kom till helt oplanerat och abort fanns inte i mina tankar, det var min bebis redan från det jag fick beskedet att jag var gravid. Bodde i egen lägenhet men flyttade ihop med killen några månader in i graviditeten. Säger som flera andra "mitt barn och andras ungar" för det är precis så det känns. Har inga planer på fler barn .

 

[Kamomilla]

Sv: Spin-off: Varför skaffade du barn?

Inget av mina barn är planerade (p-pillerbarn) men lika välkomna och älskade ändå.

 

[Chlo]

Sv: Spin-off: Varför skaffade du barn?

Jag har också alltid vetat att jag vill ha barn, men alltid sagt inte än. Sen har åren gått och rätt som det var kändes det som att det var något som fattades om kvällarna när sambon och jag satt i soffan och tittade på varann (eller TV:n)... Vi hade varit tillsammans i 12 år när jag blev gravid och hade hus osv. Det var helt enkelt dags för något nytt som förgyller livet!!!

 

[monki65]

Sv: Spin-off: Varför skaffade du barn?

Min äldsta dotter är en "olycka". Vi hade varit ihop i knappt 11 månader så barn var väl inte precis det vi planerade just då. Jag har alltid varit förtjust i barn, suttit mycket barnvakt åt syskonbarnen o andra, så en framtid utan barn fanns nog inte för mig. Min "olycka" var ju oplanerad men inte för en sekund fanns tanken för abort, varken för mig eller sambon. Nu 25 år senare o ytterligare 2 barn så är jag glad över min "olycka" Så ibland är olyckor bara bra......

 

[cirkus]

Sv: Spin-off: Varför skaffade du barn?

Mina första var inget medvetet val att producera, men när de väl fanns i magen så var det uteslutet att göra abort. Min tredje var planerad och tog flera månader att tillverka.

Jag vet inte varför jag ville ha barn. Jag är inte speciellt barnkär i allmänhet.

 

[Mitten]

Sv: Spin-off: Varför skaffade du barn?

Åh för mig har det varit en cirkus ... som tonåring ville jag ha bebis Sedan gick det väl över till att bli 'aldrig i livet', sedan när jag ändrade mig så gick det inte så bra att producera ... så då blev det ett accepterande av att jag inte kunde få. Min sambo visste om det när vi träffades. Efter tre år började vi fundera på att kolla vad problemet var (vi hade ju inte skyddat oss eftersom det ändå inte funkade) men efter ett blodprov blev jag gravid plötsligt! Nu är jag helt galen i min dotter, hon är allt för mig. Jag vill jättegärna ha en till trots skitjobbig graviditet, men jag vet inte om vi lyckas få till ett 'i tid '
Den som lever får se. Jag är SÅ lycklig över mitt lilla mirakel iallafall.