B
Balsamin
Efter mycket vånda och med stöd av er på Buke och min mor hade jag tillslut accepterat tanken på att försöka bli gravid med spermiedonation. Jag har främst sett etiska problem med att skapa ett barn som inte har tillgång till halva sitt ursprung. Men möjligheten att så småningom få veta vem den biologiske fadern är finns ju i alla fall i Sverige.
Igår var jag på undersökning för att kontrollera att det inte fanns några hinder för mig att bli gravid. Undersökningen var inte behaglig, men gick att uthärda.
Sedan säger läkaren att allt såg bra ut MEN tyvärr är du för gammal (38) för att hinna fram i kön. Ert enda alternativ är att åka till Danmark och göra det privat.
Jag önskar att jag fått veta förutsättningarna innan undersökningen.
Det sitter inte i pengarna, men i Danmark är donatorn helt anonym. Det eventuella barnet kommer alltså aldrig att kunna ta reda på sitt ursprung.
För mig känns det hopplöst nu igen. Min sambo tycker att det är ungefär lika som innan. Snarare bättre att ingen far mer än han kan dyka upp någonsin.
Jag önskar till viss del att jag fått veta att det var nåt fel på mig också. Då behövde jag inte ens fundera på alternativen.
Jag vill inte leva mitt liv utan att en enda gång ha fått chansen att bli gravid. Jag vill inte överge min man heller. Men jag är rädd att vårt eventuella barn aldrig ska kunna förlåta oss för vad vi gjort om vi nu gör det...
Igår var jag på undersökning för att kontrollera att det inte fanns några hinder för mig att bli gravid. Undersökningen var inte behaglig, men gick att uthärda.
Sedan säger läkaren att allt såg bra ut MEN tyvärr är du för gammal (38) för att hinna fram i kön. Ert enda alternativ är att åka till Danmark och göra det privat.
Jag önskar att jag fått veta förutsättningarna innan undersökningen.
Det sitter inte i pengarna, men i Danmark är donatorn helt anonym. Det eventuella barnet kommer alltså aldrig att kunna ta reda på sitt ursprung.
För mig känns det hopplöst nu igen. Min sambo tycker att det är ungefär lika som innan. Snarare bättre att ingen far mer än han kan dyka upp någonsin.
Jag önskar till viss del att jag fått veta att det var nåt fel på mig också. Då behövde jag inte ens fundera på alternativen.
Jag vill inte leva mitt liv utan att en enda gång ha fått chansen att bli gravid. Jag vill inte överge min man heller. Men jag är rädd att vårt eventuella barn aldrig ska kunna förlåta oss för vad vi gjort om vi nu gör det...