Sv: Sparkar bakut
Hej Anna,
Brukar inte skriva så mycket här på buke men nu är det så att jag haft EXAKT samma problem med min häst. Jag har varit fast i paddocken hela vintern då ingen velat köra mig och hästen till ridhuset. Så våran ridning har varit begränsad. När jag sedan skulle komma igång på riktigt började hon bocka i galoppfattningarna som sedan eskalerade så dem blev värre och värre, högre och högre.
Varför det började vet jag inte, men troligen försöker hon testa mig. Hade precis innan detta började fått en smäll eller något under hoven så när det tryckte fick hon ont. Vi åtgärade det med en platta och hon slutade halta m.m. När hon sedan började bocka trodde jag (blåögd som jag är) att det var för att hon kanske kände lite extra tryck i galoppen. Gav snabbt upp när hon började. I efterhand var det bara en dålig tajming mellan överskottsenergi och skada. Hon märkte ju att bockar jag, ja då slipper jag.
Jag fick testa mig fram och såhär gjorde vi:
För att försöka få detta betende att sluta började ju jag med att traggla i paddocken, försöka rida loss henne och så. Det gick sådär. Min häst är inte så förtjust i dressyr från början och vi fick nästan motsatt effekt och hon blev motsträvande i ALLA gångarter. Försökte hoppa vilket hon älskar, men bara släpade över benen, fan heller att hon tänkte trycka ifrån.
Sedan försökte jag rida ut. Red skänkelvikningar lite här och var. Kände att hon var riktigt lösgjord - men vad gjorde det. Kändes som jag frigjort energi och allt pekade uppåt. För direkt i galoppen flög bena åt alla håll, nu vigare än någonsin
.
Efter tappra försök att rida igenom som jag fick tips om att gör fick jag snart inse att jag inte skulle kunna rida igenom dessa nu enorma bocksprång i galoppen. Visst jag sitter kvar, men det tar för lång tid innan jag hinner reagera och forsätta min ridning framåt. Jag vände mig till longerlinan och selen. Jag fick helt enkelt vara "på" från sidan. Vid sidan av hamnar man inte i obalans utan har chans att driva igenom. Gjorde detta i två - tre dagar i rad. Hon bockade och hade sig och jag kunde inte göra annat än hoppas att hon inte gick omkull eller fastnade i linorna.
Sedan när hon klarade att fatta galopp utan bockningar så försökte jag hoppa upp igen. Det gick väl sådär, segade sig och var allmänt bråkig. Tillslut efter en LÅNG halvtimme hämtade jag linan (inte selen) och i full mundering fick hon trava på i ganska hög hastighet. Efter bara några varv hoppade jag på igen och hästen var nu FRAMÅT.
Usch det var några otroligt jobbiga veckor och jag är glad att de är förbi. Vi testade oss fram och ibland undrade jag bara om det helt enkelt inte bara slagit slint i huvudet. Hjärtat höll på att trilla ut när hon bockade med selen. Men ändå, Något jag tror starkt på är att longera om du inte kan rida igenom. För mig var det absolut en fördel att stå bredvid.
Hoppas du kommer till rätta med din häst, detta var en erfarenhet jag hälst undvikit och är glad att det är över. Att ha en f.d galoppör som inte vill galoppera - låt oss säga jag kände mig sådär.
Lycka till
Elin
