Sorg och mediciner, hur gör man?

Knappast hopplöst fall. Du pladdrar ju som en vårbäck här, och kan sätta ord på dina känslor och det du känner bekymmersamt. Skitbra.

Är du barajag här på Buke?

Det där har jag faktiskt aldrig tänkt på. Du har faktiskt rätt i det. Men jag behöver aldrig träffa er. Titta på er. Känna er närhet stråla mot mig. Och när ni svarar ser ni inte mig. När någon sitter mitt emot känner jag mig nästan attackerad bara av dens närhet.
 
Sorgen är ny, det hände i förrgår. Så jag har inte börjat bearbeta. Är nog i chock fortfarande.

Då tycker jag du ska låta sorgen få ta plats, så mycket plats du själv tycker är rimligt. Sorg gör ont. Det är OK att det gör ont. Du har förlorat någon du värdesätter. Vi dör inte av sorg, men vi kan dö av andra val vi gör p g a sorg. Det känns som vi går sönder, men vi går inte sönder. Vi håller för det, men vi kan få vårt omdöme grumlat och därför fatta mindre bra beslut vilket indirekt har med sorgen att göra.

Ta det lugnt, var snäll mot dig själv. Du känner dig själv bäst, du vet när du dövar och när du medicinerar för att kunna hantera. Du reder ut det här. Det gör ont. Sorg tar plats och tränger ut annat, så vi inte ser något annat än sorgen. Det är så det är.
 
Det där har jag faktiskt aldrig tänkt på. Du har faktiskt rätt i det. Men jag behöver aldrig träffa er. Titta på er. Känna er närhet stråla mot mig. Och när ni svarar ser ni inte mig. När någon sitter mitt emot känner jag mig nästan attackerad bara av dens närhet.

OK, då har du bara inte hittat rätt kommunikationsform ännu. Kanske inte så lätt, men rätt enkelt. Du behöver något annat för att komma till din rätt och utnyttja terapin på ett bra sätt.

Tror du andra känner likadant av din närvaro? Borde de känna så? Att du nästan attackerar med din närvaro?
 
Kanske värt att läggas in om du har suicidtankar och går på benso för att få bort dom. Jag går på benso, lite för mycket varje dag dock. Men för att bearbeta sorgen bör du inte gå in nån bensodimma och för att ta bort bensin bör du läggas in eftersom du är suicidal.
 
Det här inlägget rör sig kanske främst till er som har någon typ av ångestproblematik och därför äter ångestdämpande mediciner, regelbundet eller vid behov. Fast andra som har tankar och idéer får såklart också gärna skriva. Inget ”gå ut och ta en promenad” bara, för detta är way beyond det.

Jag går igenom en sorg. En förlust. En person som inte finns mer. Jag är oändligt ledsen, sådär så att det kryper i kroppen, och jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag har gråtit så mycket att ögonen är så svullna att jag knappt kan se. Att ”rida ut” det här känns helt omöjligt, det kommer inte gå. Jag har höga doser Stesolid utskrivet, och äter en del nu. Men så har jag börjat fundera på hur mycket av sorgen jag bearbetar när jag har Stesolid i kroppen hela tiden. När jag går av Stesoliden, kommer sorgen ligga kvar obearbetad då? Gör jag mig själv en björntjänst när jag äter Stesolid istället för att ”bara” gråta mig igenom? Jag är livrädd för känslor eftersom de gör mig rädd att förlora kontrollen. Har flera självmordsförsök bakom mig, när känslorna tar över blir jag väldigt impulsiv. Därför medicinerar jag bort dem om de tenderar att bli starka. Men jag har märkt genom livet att ju mer jag medicinerar bort mina känslor, ju räddare blir jag för dem och då äter jag ännu mer medicin. En ond cirkel helt enkelt.

Ni som också medicinerar liksom jag, hur tänker ni kring detta? Hur brukar ni göra?

Edit. Jag har inget missbruk och jag äter bara Stesolid i jobbiga perioder. Det är inte ens varje månad. Det kan gå flera månader utan att jag tar en enda tablett.
Jag har det utskrivet för behov och åt det bla när jag förlorade min hund som stod mig väldigt nära. Jag klarade inte av sorgen. För mig hjälpte det. Jag mådde väldigt dåligt.
Jag tror inte du ska vara rädd för att ta medicinen när du behöver det och det kommer inte göra så att din sorg förskjuts utan det kommer hjälpa dig genom den värsta sorgen.
Jag sörjer fortfarande men utan de panikkänslor jag hade i början.
 
Läser att många är negativa till att ta benso men det är en ovärderlig hjälp när det behövs. Precis som du så har jag ingen beroendeproblematik med något. Dricker inte en droppe alkohol tex.
Ta det om du blir hjälpt. Blir så trött på folk som säger att man hamnar i någon dimma av benso. Nej man blir så pass lugn att du kan fungera normalt. Jag grät och grät efter min hund trots benson. Den hjälpte mig att överhuvudtaget ta mig igenom sorgen.
 
Det var väl du som blandande alkohol och tabletter trots att du hade en ny hund att ta hand om när du höll på att göra slut med din kille. Du verkar ju behöva hjälp att hantera sorg så därför är benso kanske inte the way to go.
 
Ni är för många för att citera.

Jag är inte suicidal. Jag kan hamna i suicidala tankar när jag inte kan kontrollera min känslor och tankar och de skenar iväg. Jag har försökt ta livet av mig tre gånger men senast var tio år sedan. Men jag har väldigt ofta väldigt starka suicidaltankar oftast sprungna ur hopplöshet. Jag är inte där nu men jag förstår när jag har läst om mitt ursprungsinlägg att det låter så. Och jo, jag blandar tabletter och alkohol ibland. Dock inte i syfte att ta livet av mig, och det är heller inte ett beroendeproblem. Det är bara flykt för stunden.

Min egentliga frågeställning var om jag kan ta mig igenom en viss del av sorgen med hjälp av mina mediciner eller om jag bara skjuter den framför mig. Håller med i det som @Narcissa skriver. Jag har aldrig varit i någon benzodimma, hur mycket jag än tar. Den biter inte på mig på det sättet. Det den gör är att ta bort trycker över bröstet och den gör så att jag kan andas. Jag gråter fortfarande så mycket att jag nästan inte kan se för att ögonen är så svullna. Kände inte igen mig själv när jag såg min spegelbild imorse.
 
Sorgen är ny, det hände i förrgår. Så jag har inte börjat bearbeta. Är nog i chock fortfarande.
Jag ska inte tycka nåt för jag är inte utbildad i psykologiska saker så
Men jag har erfarenhet av sorg.
Ta stesolid ett tag till
När sorgen är färsk och du har så svårt som du har kan det lindra.
Och när det har gått några veckor kan du prova utan stesolid och se vad som sker.
 

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag kommer emellanåt på mig själv med att ta en titt om min dotter @EmmaFilippa skrivit något här. Detta trots att jag mycket väl vet...
6 7 8
Svar
140
· Visningar
19 200
Senast: MML
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Nej, jag är verkligen inge bra på sånthär. Jag vet inte hur jag ska hantera situationen. Jag känner mig som en kaviartub med locket på...
Svar
8
· Visningar
1 692
Senast: cassiopeja
·
Kropp & Själ Orkar inte vara anonym.... I våras fick jag tillfälle att vara med i en smärtstudie gjord av Örebros universitet för att få hjälp med...
11 12 13
Svar
244
· Visningar
29 915
Senast: EmmaW
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har funderat några varv till på mitt förhållande till mat, efter att jag skrev mitt blogginlägg om det här tidigare...
Svar
13
· Visningar
3 548
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Ridskoleryttare
  • Annonsera mera VII

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp