Sonen nyps och rivs,hjälp!

[Fibusen]

En fråga.. är det verkligen en bra ide att lämna barnet/gå iväg för att markera att hen gjort fel? Tänker att barnet då kopplar ihop mamma går=straff/negativt. Tror inte barnet då att när man lämnar hen hos tex barnvakt så är det för hen varit dum och mamma är arg? Jag har alltid tänkt att det är bättre att ignorera, typ vända sig om eller bara flytta sig utom räckhåll.
Min dotter är än sålänge bara 6 veckor men började inse nu att jag har rätt dålig koll på olika typer av uppfostran.

Just så här jag känner också.... Han reagerade MYCKET mer när jag gick,därav jag provade nu att ignorera.

Det är svårt att veta vad som är rätt och fel,men ni har iaf gett mig lite att tänka på. I dag var det samma veva igen,nu vid matbordet,för han inte fick stå på köksstolen. Jag sa snällt och lungt att "sätt dig på rumpan så du inte ramlar ner och får ont" Då satte han sig direkt,och jag berömde. 3 sekunder så står han upp igen,och jag ber åter igen att han ska sätta sig,han sätter sig,tar i min hand och nyper till. Jag tar tag i händerna och söker ögonkontakt och säger att så får man inte göra,det gör ont på mamma. Det är mycket mysigare om du klappar mamma istället. Då drog han mig i håret,HÅRT.

Då lyfte jag bort han från bordet och sa att så gör man inte,man får inte vara dum,och sätter ner han utanför köket. Direkt kommer han farandes igen och kollar på mig med mungiporna nere vid knäna,men han hade inte hunnit börja grina än,jag sätter mig på huk framför honom och säger att man måste vara snäll,och det är mycket mysigare om man kan kramas och klappa fint istället. Då stirrade han läääänge,sen fick jag en kram. Känns mycket bättre,vi får fortsätta så här,en tillsägning,sen åker han ut,men får komma direkt utan att jag ignorerar,och att vi då pratar och förhoppningsvis får jag en kram istället för ytterligare ett nyp.

Tack för alla tankar!

 

[Amha]

Det kändes som ett mycket trevligare scenario, @Fibusen.

@Cocos Det där med att gå iväg är nog väldigt olika med. Min tös hade troligen hajat om jag gått iväg men hållit mig i samma rum. Sen är det ju så att yngre barn också kan nypas och hålla på av kärlek, att de inte vet var de ska ta vägen och kan behärska sig. Dock tror jag att ts barn är lite för stort för just det och det handlar mer om gränser. De är rätt smarta fast de är små himla roligt att studera men visst kan man bli lack ibland

 

[Timber]

Jag brukar inte skriva så ofta på forumet, men jag läser desto mer. Din tråd fastnade i huvudet och jag har tänkt på den sen jag läste den igår och jag känner att jag vill ge mina tankar på det hela.
Hur kan du ignorera/vägra att ta upp och trösta ditt eget skrikande, hysteriskt gråtande barn när du själv skriver att du ser att han inte är "elak" längre utan bara ledsen? Du skriver att den känns fruktansvärt att ignorera honom, så varför går du emot dina instinkter? Hur kan du tycka att det är ett lämpligt "straff" för en så liten kille att bli så ledsen för några nyp? Vad tror du att han lär sig av det? Kan du inte förekomma honom i de situationer när du känner att det skulle kunna vara ett nyp på gång? Avleda? Impulskontrollen är nog inte den bästa när man är så liten, och förmodligen inte heller förmågan att förstå vad som händer och varför när du i hans ögon överger honom.
Jag kan förstå att du inte vill att han ska nypas och att det gör ont, men proportionerna mellan hans handling och ditt straff- att ignorera- är inte rimliga. Jag föreslår faktiskt att du går till biblioteket och lånar några böcker om barn för att få lite tips och råd för att hantera situationen, mitt förslag är till exempel "Växa-inte lyda" av Lars H. Gustafsson. Man behöver inte göra som det står i alla böcker, men man kan få hjälp på traven att blida sin egen uppfattning om hur man vill hantera olika situationer så att det känns bra för en själv. För just det här med att göra på ett visst sätt (till exempel ignorera) trots att det går EMOT allt vad dina instinkter säger dig ("det känns fruktansvärt") kan jag tycka är helt upp och ner. Jag tror inte på att göra våld på sig själv och "göra sig hård" för att kunna stå emot när man vill trösta sitt barn, oavsett vad det innan tagit sig till med.
Kanske kan man inte heller förvänta sig att han genast ska göra som du vill (sluta nypas i det här fallet) utan det kommer kanske ta ett tag av tålmodigt inpräntande att så får man inte göra. Jag tror inte på quick-fix eller några "metoder" när det gäller barn eller hästar. Tålamod, tålamod, tålamod.
Så, till sist, trösta honom när han är ledsen oavsett vad han gjort, ha tålamod och tro inte att allt ska gå att lösa på en gång utan ha tillförsikt att på sikt blir det bättre, hitta ett sätt att hantera/avleda situationen som känns bra i ditt hjärta och ta hjälp av böcker för att få lite input.
Lycka till!

 

[Cocos]

@Fibusen skönt att ni hittade ett sätt som både funkade och känns bättre! Att han inte vart så hysteriskt ledsen tyder ju på ett steg i rätt riktning

@Timber tycker du har en rätt otrevlig ton.. har du läst hela tråden? Fibusen säger ju själv att hon inte tyckte det kändes bra när han vart så ledsen och bad om tips. Du ger ju också tips så kanske jag som missuppfattar tonen i inlägget

 

[Timber]

@Timber tycker du har en rätt otrevlig ton.. har du läst hela tråden? Fibusen säger ju själv att hon inte tyckte det kändes bra när han vart så ledsen och bad om tips. Du ger ju också tips så kanske jag som missuppfattar tonen i inlägget [/QUOTE]

Jag har läst hela tråden, men Fibusens sista svar när hon bytt taktik hann publiceras medan jag knåpade på mitt inlägg. Jag menar inte att ha en otrevlig ton, det är svårt att anslå rätt ton i bara text, men jag ställer frågorna för att försöka få henne att fundera över varför hon går emot sin känsla att trösta när han är så ledsen. Jag vill försöka förmedla att den känslan, att trösta, omöjligt kan vara fel eller göra problemet värre. Tvärtom tror jag. Jag har också i mitt inlägg skrivit att jag uppfattat att hon inte tycker det känns bra.
Mina tips kan hon ta till sig om hon vill, det är mina förslag på vad hon mera kan göra för att förändra det hon inte trivs med.

 

[Cocos]

@Timber okej, ja det är svårt att förmedla tonlägen i text
Som du säger så visst ska man inte gå emot sina känslor/instinkter men ibland måste man nog helt enkelt verkligen bryta dåliga mönster och att då gå emot sig själv kan ju ge nya insikter. Som det gjorde för fibusen!