Nja, snarare extrem kvällspigghet isf iom att problemet inte brukar ligga i att man inte kommer upp på morgonen utan att man inte somnar på kvällen. Att man är morgontrött är mest en följd av just att man inte kan somna på kvällen. Men det är ju då med betoning på extrem också. Själv skulle jag helst gå och lägga mig framåt 7-8 på morgonen
Om än med viss variation pga free running som gör att mitt dygn förskjuts konstant också.
Jag vet inte riktigt vad som skiljer annars men en grej lär ju vara oförmågan att vända på dygnet. En normal kvällsmänniska brukar kunna vända det, man blir förvisso trött och det är slitsamt, men det går. Har man dsps så spelar det ingen roll om du dygnar 3 dygn i sträck, du somnar ändå inte förrän kroppen anser att det är natt. Gud vet hur ofta jag försökt dygna bara för att ligga och glo upp i taket 8 timmar i sträck som följd utan att få en blund. Kroniskt jetlag brukar det beskrivas som - och taskigt nog funkar det inte att flytta utomlands heller, många är de som åkt iväg och sovit bra en vecka innan deras dygnsrytm förskjutits även i det nya landet.
Själv somnar jag inte ens på sömnmedicin som Propavan och Stilnoct, känner inte av de alls. Vet inte om det har med sömnstörningen att göra dock, har även Asperger som kan medföra okänslighet mot en del mediciner.
Dsps är för övrigt sjukt underdiagnosticerat iom att det är ganska okänt även bland läkare. Så ja vem vet, de kanske har det de också
Praktisk skillnad gör det absolut - dels för att man får veta varför man är som man är, och för möjligheten till behandling. Själv tar jag melatonin varje kväll, det har i stort sett gett mig ett liv.