Somna själv

[turbofling]

Sv: Somna själv

Vi tänkte med andra barnet att vi inte skulle vänja henne vid att somna med sällskap, det fungerade när hon var riktigt liten men inte sen. Aldrig att jag skulle lata en liten bebis (inte större barn heller iof) sig till sömns. Da far det hellre ta tid, barnet ska känna sig trygg.

 

[turbofling]

Sv: Somna själv

Det far nog bli delade rum för att det ska fungera.

Dom är bada helt med pa att somna själva och säger at oss att ga, men sen börjar buset. Sitter vi brevid till en somnar sa kan vi lämna rummet sen och det andra somnar själv. Jag trodde det skulle bli ganska enkelt med 4aringen och svarare med 3aringen, men det är tvärtom.

Det börjar ocksa fungera att bara en vuxen stannar i rummet efter godnattsagan, tidigare har dom bara ropat efter den föräldern som lämnat rummet.

 

[Yrja]

Sv: Somna själv

Vår dotter började somna själv så smått runt 2 års ålder. Det går i perioder, ibland ligger vi kvar i sängen bredvid, och ibland sitter vi i soffan utanför. Men hon ser oss alltid, kanske inte konstant om man måste fixa med nåt men för det mesta finns nån av oss inom synhåll för henne. Vi brukar lägga henne, prata en liten stund om dagen och/eller morgondagen, och sen läser vi kanske en saga eller sjunger några sånger tillsammans. Jag brukar hålla upp 5 fingrar och be henne välja en sång, för varje sång vi sjunger tar jag bort ett finger och när alla fingrar är slut har vi sjungit färdigt och jag går ut ur rummet. På så sätt hinner hon förbereda sig på att det är dags att sova och varvar ner när vi sjunger.

Många gånger vill hon ha musik på i rummet när vi går, eller så spelar vi Alfons Åberg på ljudbok. I perioder går det jättebra, andra gånger ropar hon efter det ena och det andra, blir rädd eller arg på täcket. Det får man räkna med. Vi går in, rättar till, och går ut igen. Det kan bli många vändor ibland men det viktiga är att ha tålamod så går det oftast bättre efter några dar.

Det kan absolut gå trots att de delar rum. Men man kanske får ge det lite tid och sänka sina förväntningar lite. Man kanske får ha lite överseende med en del saker så att det inte blir bråk varje kväll över småsaker som att dom kanske viskar lite till varann en stund. Det kanske tar lite längre tid, men det viktigaste är ju inte alltid att barnen somnar snabbt utan att de ligger till sängs och varvar ner. Förr eller senare somnar dom.

Våra barn delar rum men den yngsta är bara 1,5 så honom lägger vi inte i sovrummet med dottern utan honom nattar vi ute hos oss medan hon somnar i sovrummet. Eftersom att han inte går att beordra att ligga kvar i sängen än, han förstår inte att följa regler och så, så går det inte att lägga honom bara sådär. Han behöver vandra runt en stund och sen när han blir trött ser man det och lägger honom.

 

[turbofling]

Sv: Somna själv

Lite smaprat skulle kännas helt ok, men dom tänder lampan, springer upp ut sängen, ska kolla kläder i garderoben osv.

Nu ikväll fungerade inget, när vi var kvar i rummet tjatades det om vatten och allt möjligt annat, när vi gick ur rummet busade dom. Sa lilla tjejen fick ga över till sängen i gästrummet och jag tror dom somnade nästan direkt bada tva, har inget hört ngt sen vi gick därifran.

Sen vi bröjade "träna" pa att somna själv sover bada tva mycket bättre pa natten. 3-aringen har sovit fler hela nätter senaste veckan än hon gjort hela sitt liv. Det var lite det jag hoppas pa, far se nu hur det blir när hon sover ensam i ett rum.

 

[Brandgul]

Sv: Somna själv

Dottern som är drygt tre har länge somnat själv. Hon går bara och lägger sig när hon är trött. Nästan sexåringen behöver mycket stöttning för att kunna komma i säng och somna.

Det är individuellt och vi har inte gjort något speciellt för att få dottern att somna själv. Hon är bara trött helt enkelt och tycker det är skönt att sova då

 

[Bebben]

Sv: Somna själv

Vänjer och vänjer. Vissa barn somnar inte utan sällskap och för mig är det inte ett alternativ att lämna ett skrikande spädbarn ensamt.

Vi har aldrig haft det så jobbigt som när vi skulle vara "duktiga" och lära vårt spädbarn rutiner och att somna själv i spjälsängen. Allt "by the book". Jävlar i mig vilken pest och pina det var för hela familjen. Vi slutade och gick tillbaks till det som hade funkat bra dvs. följa sonens behov även fast det innebar att somna tillsammans och inte somna för natten förrän klockan ett på natten.

Och inget av mina barn har skrikit sig till sömns, varit ledsna, oroliga eller tvingade. Det var bara en vana helt enkelt från dag 1, och inget konstigt. All vakentid för den yngsta spenderades i famnen på en förälder som bebis, innan hon själv valde att sitta/krypa/upptäcka - och större delen av all sömn, även dagtid, själv i säng eller vagn.
Hon är lätt att natta både hemma och på dagis, sover gott i många timmar varje natt och enda problemen med sömn som funnits har varit när hon fått tänder eller haft hög feber. Då vill hon helst inte sova alls, och är uppe med mig tills hon helt enkelt somnar av utmattning sådär framåt morgonen, ofta på ryamattan i vardagsrummet, eller under en soffkudde. När tanden är uppe, somnar hon som vanligt vid 19:30 i sin säng igen. Helt utan skrik eller gråt.

 

[turbofling]

Sv: Somna själv

Vad skönt att ha det sa