Somna själv

[turbofling]

Vi har börjat försöka få barnen (4,5 och snart 3) att somna själv. Än sålänge går det sådär. Ibland funderar det att sitta brevid sängarna, men dte fungerar bara om både jag och sambon sitter där och det tar lång tid innan dom sover. Läsa bok, godnattpuss och gå ut fungerar inte alls, dom busar upp varandra.

Vid vilken ålder har era barn börjat somna själva?
Hur har ni gjort?
Är det helt omöjlig att det ska fungera när dom delar rum (vi har ett ledigt rum men dom vill dela)?

 

[Sandan]

Sv: Somna själv

Jag kan bara svara för mig själv. Min son är nyligt fyllda två år och han har somnat själv sen han var ca 11 månader. Körde någon sorts variant av fem-minutersmetoden och det tog inte många kvällar innan han somnade väldigt bra. Från att ha varit ett att få honom att somna till att somna av sig själv . Nu lägger jag honom och går ut ur rummet, om han ropar går jag tillbaka och pussar om honom igen, sedan brukar han sova . Men så är han van vid det från drygt ett år tillbaka, jag vet inte riktigt hur jag skulle gått tillväga om han varit i dina barns ålder och inte lärt sig somna själv än

 

[Bebben]

Sv: Somna själv

Min äldsta började somna själv i egen säng vid 2 mån ålder, men har under några perioder av sina första 2 år i livet behövt mig vid sängkanten en stund innan han somnat. Typ vid flytt, när han bytte från spjälsäng till vanlig säng och sånt.

Den yngsta har alltid somnat själv i egen säng, fyller 2 år om någon månad. Har också velat ha sällskap (läs, bli gungad) någon gång här och där vid mardrömmar/tänder och liknande.

Alltid haft samma rutiner, och båda har alltid sovit 12-13 h varje natt i sin egna säng.

 

[LadyCovergirl]

Sv: Somna själv

Min dotter (två år och fyra månader gammal) har i princip alltid somnat själv. Jag kan åtminstone inte minnas annat än enstaka gånger som hon nattats av mig eller sin pappa bredvid och det var när hon var någon eller ett par månader gammal.

 

[turbofling]

Sv: Somna själv

Äldsta behövde alltid oss nära för att kunna somna när hon var bebis, när yngsta var bebis kunde hon somna själv i sitt rum om det inte fanns ngt val (bara en förälder hemma). Yngsta kunde somna själv som bebis men sen har det inte gatt, hon är ända den som somnar lättast nu när vi sitter brevid.

Yngsta sover aldrig hela nätter, hon ropar efter mig pa natten. Äldsta kommer själv in till oss 9/10 nätter.

 

[Björk]

Sv: Somna själv

Vid vilken ålder har era barn börjat somna själva?
Hur har ni gjort?
Är det helt omöjlig att det ska fungera när dom delar rum (vi har ett ledigt rum men dom vill dela)?

Vår äldsta började somna själv vid 3 års ålder ungefär. Vi peppade länge och väl innan och sen gick det som en dans när vi började. Jag är dock tvivlande till att det hade gått lika lätt om han skulle sova i samma rum som ett syskon....

Vår yngsta har somnat själv i princip sedan hon var under året (minns ej exakt); vi valde aktivt att lära henne det direkt, eftersom vi haft en innan som vi hade i sängen till 2,5 års ålder drygt...
Det har varit av och till, just nu har hon haft ett par veckor av svårigheter pga rädsla, men generellt har hon alltid varit lätt att lägga och somnar hyfsat snabbt. Hon är nu drygt 2 år gammal.

Så stora barn som era ändå är tror jag man bör kunna resonera med. Förklara att ni vill att de INTE busar och istället är tysta och inte stör varandra så att de kan sova. Och att NI vill att de ska kunna somna utan er i rummet. Peppa om att de är så "stora" och bör kunna klara det. Jag skulle nog kombinera peppning med lite högre "krav". Om inte det fungerar i samma rum får de börja sova i varsitt; det kan ju ni bestämma.

 

[Mirtai]

Sv: Somna själv

Våra sover tre barn uppdelat på två rum. 3-åringen delar rum med 5-åringen och 7-åringen sover själv.

Vi nattar genom att stoppa i säng, läsa en eller två sagor (beroende på hur mycket klockan är) och sedan stoppa om och säga godnatt. Det här började vi med i somras, innan det for treåringen upp som en raket innan vi ens hunnit lämna rummet.

Det tog några gånger där vi fick passa utanför och sticka in huvudet och påminna om att de skulle ligga ner och vara tysta men nu fungerar det bra för det mesta

Det hela underlättades också mycket av att treåringen i somras slutade sova på dagarna!

 

[Sol]

Sv: Somna själv

Sonen började somna själv vid 2,5-3 års ålder. På egen begäran. Fram tills dess låg vi bredvid honom tills han somnade. En kväll gick det bara inte, han somnade inte och då frågade jag helt sonika om han ville att jag skulle gå så han fick somna själv och det ville han. Sedan dess har han somnat själv. Jag inser att det måste vara lurigare med två barn som sover i samma rum.

Kanske får ni prata med barnen om att de kanske måste sova i olika rum om de inte kan låta bli att busa upp varandra på kvällarna? De kanske inte heller är i samma fas? Något av dem kanske skulle kunna somna själv med lugn och ro medan det andra kanske inte är riktigt mogen för det än?

 

[FengurLaugar]

Sv: Somna själv

Vår dotter är 1,5 år nu och hon har somnat själv sen hon var ca halvåret gammal. Slutade amma då så vi började med lite nattningsrutiner och det var bara en del ggr vi fick sitta bredvid annars så funkade en variant av 5 minutermetoden (som nån annan skrev här) bra för oss

Nu ger vi välling i soffan nere sen går vi upp och byter om och borstar tänderna sen i säng med napp, snuttehandduk och gosekatten. Hon vinkar god natt och vi går ut. Hon kan ligga och prata för sig själv ett tag men somnar sen, ibland kan vi behöva stoppa henne en gång till men somnar då direkt.

Nu har vi ju bara ett barn men det känns som att det hade varit svårare om hon delade rum med ett syskon. Men som sagt, har ingen erfarenhet, än

 

[Soapbubble]

Sv: Somna själv

Strax innan 4 årsdagen sa vår äldsta att imorgon kan jag kanske somna själv. Det tog vi fasta på och nästa dag påminde vi om vad hen hade sagt. Nu somnar barnet själv, om det inte har somnat i bilen och egentligen är lite för pigg vid läggdags.

Vi gjorde ett försök när barnet var drygt 3 år, men då gick det inte. Då behövde det fortfarande bli nattad och vi fick acceptera detta. Vid 3 års ålder var det fortfarande sov-vila som gällde och jag misstänker att borttagningen av sov-vilan var en förutsättning för att somna själv-projektet skulle lyckas.

Innan barnet började somna själv, var nattningar väldigt enkla. Pjamas, tandborstning, saga, den vuxne ligger och datar i underslafen max fem-tio minuter, barnet somnar i överslafen. Så om nattningar är röriga nu för er, så lär det inte bli enklare att att natta när ni inte är i rummet. Jag tror jag skulle ha infört separata sovrum. Detta under en period när ni båda är hemma varje kväll och kan natta i separata rum, men med en vuxen närvarande. När nattningarna är lugna och lätta, skulle jag börja projekt "somna själv".

 

[turbofling]

Sv: Somna själv

Vi är nästan alltid hemma bada föräldrarna vid läggdags och hittils har vi tagit varsitt barn, läst saga i sängen och sen legat kvar tills barnet somnat. Da somnar dom oftast ganska fort, problmet är att jag och sambon ocksa ofta somnar. Sitter vi brevid sängen tar det längre tid.

Trearingen är pa gang att sluta sova pa dagen, är vi bara hemma sover hon aldrig men om vi aker bil pa eftermiddagen somnar hon. Har hon sovit pa dagen somnar hon aldrig före 22 da även jag och sambon lägger oss. Pratade lite med henne idag om hon vill flytta över till det lediga rummet och det vill hon, ska kolla sen med fyraaringen vad hon säger. Vi har gästsäng i lediga rummet sa vi kan ju prova med den först innan vi gör iordning rummet helt.

 

[Tora]

Sv: Somna själv

Om dom ändå sover båda i samma rum så varför kan inte en förälder natta båda barnen. Den andra föräldern ser till att den nattandes föräldern inte sover för länge?

Det är ju väldigt lätt hänt att man somnar med barnen.

 

[McFlurry]

Sv: Somna själv

Mitt tips är att spela en CD-skiva för barnet/barnen när de ska sova. Någon med lugna låtar, typ "yoga-musik". Om man spelar den skivan varje kväll så kopplar hjärnan snart ihop den musiken med att man ska sova, och det skapar en trygghet hos barnet

 

[Sunshine]

Sv: Somna själv

Mina ar 5.5 ar och delar ocksa rum, jag nattar bada samtidigt. Jag brukade ocksa sitta med dem tills de somnat, men slutade med det for nagot ar sedan helt enkelt genom att tala om for dem att jag hade mycket att gora pa kvallen, att jag skulle komma upp och titta till dem med jamna mellanrum men att jag inte langre kunde sitta dar tills de somnade. Det tog ett tag innan de vande sig, men inte sa lange.

Nu laser forst de varsin bok, sedan laser jag en eller tva beroende pa vad klockan ar, sedan pussar jag godnatt och gar ut. Ibland ar det valdigt livat nar de leker med varandra istallet for att sova, men nar jag sager att om de inte ligger tysta sa maste de sova i varsitt rum istallet sa blir det lugnt illa kvickt!

Lycka till - du maste nog ta det i mindre steg for att vanja dem, men de ar ju sapass stora att du kan forklara

 

[taccotad]

Sv: Somna själv

Vår store son (som nu är 7 år) har somnat själv sen han var några månader gammal. Men kommit in till oss nån gång under natten ganska ofta och sovit vidare där.
Vår yngsta (som är 4.5 år) brukar vi ligga hos till han somnar. Vet egentligen inte varför men det har bara fortsatt sen han var liten.

Numera sover barnen ofta hos varandra. I natt sov dom i storebrors säng. Då somnar dom ju ihop och sover bra under natten.

Har faktiskt inte lagt nån väldig energi på det där med att yngste ska somna själv. Han har gjort det ibland när jag varit tvungen att göra annat så jag vet ju att det funkar. Men ska jag erkänna så är det grymt mysigt att ligga där hos honom dessutom somnar han fort och lugnt så det är liksom inget jobb direkt.

 

[Pia]

Sv: Somna själv

Mina tre barn har alltid somnat själva. Jag har aldrig fattat varför många vänjer barnen vid att somna med sällskap, urdumt tycker jag.
Dock tror jag att det kan bli jobbigt ett tag när det ska dela rum. I början är det nog svårt att komma till ro när man är två.

 

[Sol]

Sv: Somna själv

Mina tre barn har alltid somnat själva. Jag har aldrig fattat varför många vänjer barnen vid att somna med sällskap, urdumt tycker jag.
Dock tror jag att det kan bli jobbigt ett tag när det ska dela rum. I början är det nog svårt att komma till ro när man är två.

Vänjer och vänjer. Vissa barn somnar inte utan sällskap och för mig är det inte ett alternativ att lämna ett skrikande spädbarn ensamt.

Vi har aldrig haft det så jobbigt som när vi skulle vara "duktiga" och lära vårt spädbarn rutiner och att somna själv i spjälsängen. Allt "by the book". Jävlar i mig vilken pest och pina det var för hela familjen. Vi slutade och gick tillbaks till det som hade funkat bra dvs. följa sonens behov även fast det innebar att somna tillsammans och inte somna för natten förrän klockan ett på natten.

 

[Oregano]

Sv: Somna själv

Min äldsta kille (3,5 år) började sova själv förra veckan. Vi har alltid nattat ett barn var och har legat kvar tills de somnat, men eftersom det blir klurigt då någon av oss är ensam på kvällen så ville vi att den stora ska kunna somna själv.

Vi använde oss av mutor. Fågade om det var något han gärna ville ha och han svarade "lego" på det. Jag ritade då 5 rutor på ett papper och skrev LEGO på det och förklarade reglerna. Första kvällen gick det inte alls, men han ville ändå ha lego så fort han vaknade. Jag förklarade reglerna igen och på kvällen sa han själv att han skulle sova själv. Vi läser bok som vanligt, släcker lampan, pratar om dagen och sen pussas och säger god natt. Det gick hur bra som helst och alla andra kvällar också, inte ett enda bakslag.

Hellre mutor än "metod" på en sån här grej.

 

[Hyacinth]

Sv: Somna själv

Låter som en trevlig mutmetod 5 dagar somna själv, sedan lego?

 

[vindvissla]

Sv: Somna själv

mina hade inte fixat att somna i samma rum. nästan 4 åringen somnar snabbt och lätt och säger ofta själv att han är "sovig" (urgulligt ord, tycker mamma).nästan 6 åringen somnar helst inte alls, jag har stenhårda rutinermen det tar ändå alltid 40 minuter om han ska somna innan tolv (och det måste han eftersom jag lägger mej.halv elva och dessutom sover han gärna till nio på morgonen om han får).

pia vilket ödmjukt inlägg. där har du verkligen tänkt till.