Solen gick ner, nu vart det inge mer....

[BarbaPappa]

Vår hund har satt sin sita potatis, sin sista tass i mitt hus och kommer inte i närheten av mig och min 8 månaders son igen. ALDRIG!!

Kanske drar jag förhastade slutsatser?
Men efter att under två dagar ha iaktagit hur vår hund ( blandras på ca 40kg) har blivit mer och mer konstig, stressad och nervös.
Betett sig mer och mer undligt rungt min son och för att idag göra utfall mot mot honom och träffa honom milimeter från ögat så är det GOODBYE!!!
Kan tillägga att det var heeelt oprovoserat och jag satt brevid och klappade på hunden i samma stund som det hände

Det är isig en jätte trevlig och sällskapssjuk hund.
Han har fått precis lika mycket uppmärksamhet som tidigare.
Men jag tror att han tar åt sig av alla nej och alla röstlägen vi använder oss av till barnet och av det blivit lite "knäckt".
Men det spelar ingen roll....
Jag kommer ALDRIG lite på honom igen.
Även om det skulle komma fram att han har ont någonstans eller är sjuk så neeeej tack men tack!

Min sambo har med sig hunden nu.
Han kommer inte in i huset igen!
Antingen åker han tillbaka till sin uppfödare ( en bekant) eller så blir det ajöken för alltid!

Ville bara skriva av mig lite igentligen... Tycker ni jag är för snabb i mitt beslut?

 

[Poxz]

Sv: Solen gick ner, nu vart det inge mer....

Jag har varken barn eller hund, men jag tror inte jag hade kunnat lita på hunden igen...

 

[attempt]

Sv: Solen gick ner, nu vart det inge mer....

Vad är det för hund?

Varför inte sälja/ge bort honom till någon bekant utan barn?

 

[escodobe]

Sv: Solen gick ner, nu vart det inge mer....

Ja, lite förhastat beslut verkar det vara. Däremot skulle jag inte låta hunden träffa barnet innan det är ordentligt utrett.

 

[Gnist]

Sv: Solen gick ner, nu vart det inge mer....

Jag skulle tagit samma beslut som dig.

Att omplacera skulle för mig inte varit ett alternativ. Barn finns ju överallt, bekanta/barnbarn etc.

 

[lewellyn]

Sv: Solen gick ner, nu vart det inge mer....

att omplacera i en sådan situation är oftast att bara lasta över problemen. Det snällaste mot hunden är att den får somna in - hur grymt det än låter. Hunden lider inte av att somna in, däremot gör ju människorna omkring det och därför känns det bättre att omplacera.

Jag hade tur med min tik som bet människor och till slut gav sig på mig - jag hade avlivning bokad (efter månaders gråt och ångest över beslutet) men blev övertalad av en man som ville ge henne en sista chans och tog hand om henne. Hon mår bättre nu ute på en gård ute i "ödemarken" istället för hos mig i stan, men de får hålla ett öga på henne hela tiden. Speciellt runt andra hundar, främmande människor och barn. Så hade jag inte klarat att leva. Jag hade inte placerat henne hos någon annan än honom. Hade det inte fungerat hade jag tagit tillbaka henne och låtit henne somna in.

 

[doglover]

Sv: Solen gick ner, nu vart det inge mer....

Vår hund har satt sin sita potatis, sin sista tass i mitt hus och kommer inte i närheten av mig och min 8 månaders son igen. ALDRIG!!

Kanske drar jag förhastade slutsatser?
Men efter att under två dagar ha iaktagit hur vår hund ( blandras på ca 40kg) har blivit mer och mer konstig, stressad och nervös.
Betett sig mer och mer undligt rungt min son och för att idag göra utfall mot mot honom och träffa honom milimeter från ögat så är det GOODBYE!!!
Kan tillägga att det var heeelt oprovoserat och jag satt brevid och klappade på hunden i samma stund som det hände

Det är isig en jätte trevlig och sällskapssjuk hund.
Han har fått precis lika mycket uppmärksamhet som tidigare.
Men jag tror att han tar åt sig av alla nej och alla röstlägen vi använder oss av till barnet och av det blivit lite "knäckt".
Men det spelar ingen roll....
Jag kommer ALDRIG lite på honom igen.
Även om det skulle komma fram att han har ont någonstans eller är sjuk så neeeej tack men tack!

Min sambo har med sig hunden nu.
Han kommer inte in i huset igen!
Antingen åker han tillbaka till sin uppfödare ( en bekant) eller så blir det ajöken för alltid!

Ville bara skriva av mig lite igentligen... Tycker ni jag är för snabb i mitt beslut?

man kan aldrig vara nog säker. hade och kommer att göra likadabt jag med. min hund har inte gjort nåt än, sonen är inte tillräckligt gammal för henne att störa sig på. men jag kommer skicka henne till en ny familj när sonen är lite äldre än bara 4 veckor som han är nu.

 

[Theresa]

Sv: Solen gick ner, nu vart det inge mer....

Har inga barn, men tror att jag hade gjort samma sak. Vad händer vid nästa utfall? Du hade aldrig kunnat förlåta dig själv om hunden biter din son? Men som sagt har inga barn, så då kanske det är svårt att uttala sig? Hunden lider iaf inte när den är död...

 

[Prillan]

Sv: Solen gick ner, nu vart det inge mer....

Hej säger som flera andra -skulle aldrig omplacera eftersom det finns barn överallt o skulle aldrig vilja ha det på mitt samvete.. nej låt en sådan ostabil hund få somna in-inte kul- men det rätta
prillan

 

[BarbaPappa]

Sv: Solen gick ner, nu vart det inge mer....

Tack alla....

Hunden är på väg till djur sjukhuset nu.
Pratade precis med sambon, som knappt är pratbar.....
Vi har övervägt det och vi vill inte omplacera honom då det bara är att lasta över våra problem till någon annan.

Hunden kommer somna in lungt och vi kommer såklart sakna honom massor, men med facit i handen så är det det bästa vi kan göra.

Det är som någon annan sa barn överallt och jag skulle inte kunna leva med det i min vetskap att han biter ett annat barn.

Det känns verkligen jätte ledsamt att det skulle bli så här, men vad skall man göra....


stackars sambon min då som får gå igenom avlivning, ta med hubden hem ocg begrava honom......

 

[Americanese]

Sv: Solen gick ner, nu vart det inge mer....

Jag tycker att ni verkar vara mycket vettiga föräldrar som fattat ett så obehagligt beslut, men som trots allt är det enda rätta. Heders!

 

[BarbaPappa]

Sv: Solen gick ner, nu vart det inge mer....

Jag tycker att ni verkar vara mycket vettiga föräldrar som fattat ett så obehagligt beslut, men som trots allt är det enda rätta. Heders!

tack....

det är verkligen ett jätte svårt beslut.
men det kunde gått illa... det var milimeter från ögat.


jag trodde aaaaldrig att min hund skulle göra så. det är först dom senaste dagarna vi sett en förändring och börjat ana att det kunde komma...

hatar att veta att jag kunde förhindrat det....

 

[Zqathan]

Sv: Solen gick ner, nu vart det inge mer....

Det är inte lätt och jag förstår hur svårt det var, men som sagt tänk om det hände sonen något, nej ni har tagit rätt beslut.

 

[escodobe]

Sv: Solen gick ner, nu vart det inge mer....

Det är just det jag menar med förhastat beslut. Jag hade avaktat lite (men hunden på säkert avstånd från barnet!) just för att förbereda sig mentalt.

 

[Basilika]

Sv: Solen gick ner, nu vart det inge mer....

Tycker ni jag är för snabb i mitt beslut?

Nej, inte ett dugg. Man ska gå på magkänslan och hur mycket än hunden betyder så betyder ens barn alltid mer. Jag hade också en hund som fick flytta pga att jag inte litade på honom när det gällde min då tvååriga son.

Så klart vore det ju fint om din vovve kunde flytta till något lämpligt ställe men det kan ju vara svårt att hitta något. Lycka till.

 

[Acses]

Sv: Solen gick ner, nu vart det inge mer....

Jag skulle tagit samma beslut som dig.

Att omplacera skulle för mig inte varit ett alternativ. Barn finns ju överallt, bekanta/barnbarn etc.

Håller med fullständigt.

Jag skulle inte vilja ha på samvetet att ett annat barn blivit bitet om jag omplacerade hunden - dessutom finns det inget som säger att hunden inte likgärna kan bita en vuxen.

 

[BarbaPappa]

Sv: Solen gick ner, nu vart det inge mer....

Talade precis med sambon i telefon.

Våran hund finns nu mera inte längre bland oss.

Tycker synd om min sambo som fick gå igenom hela proceduren på djursjukhuset.

Hunden hade varit otroligt seg att söva i första hand.
När han igentligen borde sova lossnade stansen från hans ben med en snärt och hunden vaknade till, var jätte rädd och gjorde utfall och högg mot personalen
Ant var han halvt i sömnen...?

Nå ja nu sove han gott för alltid, medans jag har gråtit i timmar nu.
Vi ni hur det känns att det sista man gjorde var att hata sin hund och precis ha gett den en rejäl åthutning?
Ja näst intill ett kokstryck,,,
Jag har inte ens sagt hejdå...

Börjar ta på mig själv skulden över att han förändrats.
Ransakar mig själv och letar efter orsaker....

Det var rätt beslut och ingen kan säga något annat.
Det skall känns jobbigt att förlora/tabort någon man levt med i två år och älskar...

Varför kunde det inte fått vara som förr??? Innan han blev som han blev??

 

[Trolltyg]

Sv: Solen gick ner, nu vart det inge mer....

Fick själv fatta samma beslut för lite mer än ett år sedan. Har verkligen saknat henne enormt. Men det får inte hända något! Det ansvaret har man tagit på sig i och med införskaffandet av hunden.

 

[BarbaPappa]

Sv: Solen gick ner, nu vart det inge mer....

Fick själv fatta samma beslut för lite mer än ett år sedan. Har verkligen saknat henne enormt. Men det får inte hända något! Det ansvaret har man tagit på sig i och med införskaffandet av hunden.

mhmm det värsta är att man tar på sig själv skulden och anklagar sig själv för att man uppfostrat hunden dårlig eller.... ja...

 

[doglover]

Sv: Solen gick ner, nu vart det inge mer....

Har inga barn, men tror att jag hade gjort samma sak. Vad händer vid nästa utfall? Du hade aldrig kunnat förlåta dig själv om hunden biter din son? Men som sagt har inga barn, så då kanske det är svårt att uttala sig? Hunden lider iaf inte när den är död...

jag vet inte vad jag hade gjort om min hund bitit ett barn. än så länge har det inte hänt nåt och hon kommer inte att göra nåt heller. vi lämnar dom aldrig ensamna. dom är ständigt under uppsikt plus att hon har accepterat honom. men kommer att skicka henne ut på landet till en ensam person eller ett par i löfte om att det inte kommer att vara barn där. då får hon den uppmärksamheten hon behöver. hon är bara 2 år gammal.