Uppdatering:
Idag fick vi äntligen göra en ordentlig genomgång hos veterinären. Och resultatet är inte roligt.
Det var inte förhudskatarr utan flytningarna kommer från prostatan. Reeko är kastrerad sedan han var ung så hans prostata ska inte ge problem, egentligen. Men nu var den så stor, att veterinären kunde känna den redan när hon rakade honom inför ultraljudet.
Ultraljudet visade på en jättestor prostata, ojämn och konstig och med något som såg ut som kalcifiering. Allt tecken på cancer. Även mjälten såg riktigt otäck ut - stora mörka områden som antingen är blod eller annan vätska.
Hon tog prover på flytningen och urinprov direkt från blåsan - men katetern gick knappt att få in då prostatan var ivägen.
Han röntgades också, eftersom cancer från prostatan ger metastaser i kotor och övrigt skelett, inte exvis levern som annan typ av cancer. Inget syntes i ryggraden men hon såg något konstigt i bäckenet, men röntgen täckte inte det området så hon kunde inte se exakt.
När vi fick de slutliga beskeden hade Reeko redan börjat kvickna till efter sederingen och ville ner och ut, så vi ville inte sedera honom igen för en ny röntgen. Hade vi gjort det, och röntgen visat metastaser i bäckenet, hade han kanske fått somna in där och då. Nu var han redan på väg ut i bilen så han fick följa med oss hem.
Provsvaren ska ge besked om vilka bakterier det rör sig om, och så får han antibiotika. Vet tipsade om att hålla honom under uppsikt, då cancer av den typen kan spricka och då är det väldigt akut - och givetvis avlivning.
Så nu går jag runt med gråten i halsen. Vet inte om han borde fått somna in där idag. Men han är ju pigg egentligen, går flera km i skogen varje dag, omän långsammare. Jag har fått nr till en veterinär som gör hembesök för avlivning (jag hatar ordet...) och ska kontakta henne. Sen får vi se. När....
Mitt hjärta går i tusen bitar.....
