Snoppdropp!

[Lena Furberg]

Per Schönbeck i Maglehem

Tack!!

 

[russinbulle]

Om antibiotika hjälper, så kanske du kan få en veterinär att skriva ut streptoccillin-salva. Det är en tup med lång pip så du kan spruta in under förhuden och den verkar då på plats och inte i hela kroppen. Fråga skadar ju inte

 

[Migo]

Om antibiotika hjälper, så kanske du kan få en veterinär att skriva ut streptoccillin-salva. Det är en tup med lång pip så du kan spruta in under förhuden och den verkar då på plats och inte i hela kroppen. Fråga skadar ju inte

Tror de är extremt restriktiva med att skriva ut spentuber numera, efter all överanvändning och risk för resistens?

 

[russinbulle]

Tror de är extremt restriktiva med att skriva ut spentuber numera, efter all överanvändning och risk för resistens?

Kan vara så, men om inte ursköljning hjälper ? men kanske det behöver göras en odling på hunden först, så man vet vad som spökar.

 

[Lena Furberg]

Jag tycker verkligen inte det låter som förhudskatarr, men jag har iofs bara haft det väldigt milt på mina hundar.

Ursäkta obehaglig bild, men såhär ser fläckarna ut....... Ibland är de slemmiga också. Det ser inte ut som urin - jag tog ett nytt urinprov i morse och lämnade in till veterinären, och hans urin var klargul och inte simmig alls, inte som droppet.

Jag tycker han är hängig överlag nu så hoppas på svar imorgon.....

 

[Migo]

Ursäkta obehaglig bild, men såhär ser fläckarna ut....... Ibland är de slemmiga också. Det ser inte ut som urin - jag tog ett nytt urinprov i morse och lämnade in till veterinären, och hans urin var klargul och inte simmig alls, inte som droppet.

Jag tycker han är hängig överlag nu så hoppas på svar imorgon.....

Oj, shit. Är prostatan osv undersökt ordentligt?

 

[Lena Furberg]

Oj, shit. Är prostatan osv undersökt ordentligt?

Nej, vet bara klämde och kikade lite. Och föreslog ett medel som visade sig vara utgått ur sortimentet så vi har använt Caniprevent, men det hjälper som synes inte heller.

Jag är okunnig, vad kan prostatan ha drabbats av som orsakar sånt här?

 

[Migo]

Nej, vet bara klämde och kikade lite. Och föreslog ett medel som visade sig vara utgått ur sortimentet så vi har använt Caniprevent, men det hjälper som synes inte heller.

Jag är okunnig, vad kan prostatan ha drabbats av som orsakar sånt här?

Jag vet inte alls, men det ser inte alls ut som det jag fått förklarat för mig är förhudskatarr

 

[Lena Furberg]

Jag vet inte alls, men det ser inte alls ut som det jag fått förklarat för mig är förhudskatarr

Googlade lite nu på prostatabesvär och visst kan det vara nåt sånt han har. Men nu är han kastrerad sedan unga år och kastrering brukar ju vara en av behandlingsmetoderna.....

 

[Malibu_Stacy]

Googlade lite nu på prostatabesvär och visst kan det vara nåt sånt han har. Men nu är han kastrerad sedan unga år och kastrering brukar ju vara en av behandlingsmetoderna.....

Tycker att det mer ser ut som ejakulat/prostatasekret. Som sagt brukar det inte vara så stora mängder vid förhudskatarr och då vara mer varigt dvs gult i tonen.
Prostatit förekommer även hos kastrerade hanar och om han nu även blivit allmänpåverkad bör defintivt en grundligare undersökning och diagnostik göras. Feber?

 

[Lena Furberg]

Tycker att det mer ser ut som ejakulat/prostatasekret. Som sagt brukar det inte vara så stora mängder vid förhudskatarr och då vara mer varigt dvs gult i tonen.
Prostatit förekommer även hos kastrerade hanar och om han nu även blivit allmänpåverkad bör defintivt en grundligare undersökning och diagnostik göras. Feber?

En del av fläckarna ser ut såhär, de är mer slemmiga och variga och har liiite blod i ibland. Ingen feber fast har inte provat idag. Pratar med vet igen imorgon och föreslår själv (...) ev prostatit. De har inte nämnt den mäjligheten men nu känns det ju lite som nåt åt det hållet.

 

[Lena Furberg]

Uppdatering:

Idag fick vi äntligen göra en ordentlig genomgång hos veterinären. Och resultatet är inte roligt.

Det var inte förhudskatarr utan flytningarna kommer från prostatan. Reeko är kastrerad sedan han var ung så hans prostata ska inte ge problem, egentligen. Men nu var den så stor, att veterinären kunde känna den redan när hon rakade honom inför ultraljudet.

Ultraljudet visade på en jättestor prostata, ojämn och konstig och med något som såg ut som kalcifiering. Allt tecken på cancer. Även mjälten såg riktigt otäck ut - stora mörka områden som antingen är blod eller annan vätska.

Hon tog prover på flytningen och urinprov direkt från blåsan - men katetern gick knappt att få in då prostatan var ivägen.

Han röntgades också, eftersom cancer från prostatan ger metastaser i kotor och övrigt skelett, inte exvis levern som annan typ av cancer. Inget syntes i ryggraden men hon såg något konstigt i bäckenet, men röntgen täckte inte det området så hon kunde inte se exakt.

När vi fick de slutliga beskeden hade Reeko redan börjat kvickna till efter sederingen och ville ner och ut, så vi ville inte sedera honom igen för en ny röntgen. Hade vi gjort det, och röntgen visat metastaser i bäckenet, hade han kanske fått somna in där och då. Nu var han redan på väg ut i bilen så han fick följa med oss hem.

Provsvaren ska ge besked om vilka bakterier det rör sig om, och så får han antibiotika. Vet tipsade om att hålla honom under uppsikt, då cancer av den typen kan spricka och då är det väldigt akut - och givetvis avlivning.

Så nu går jag runt med gråten i halsen. Vet inte om han borde fått somna in där idag. Men han är ju pigg egentligen, går flera km i skogen varje dag, omän långsammare. Jag har fått nr till en veterinär som gör hembesök för avlivning (jag hatar ordet...) och ska kontakta henne. Sen får vi se. När....

Mitt hjärta går i tusen bitar.....

 

[Migo]

Uppdatering:

Idag fick vi äntligen göra en ordentlig genomgång hos veterinären. Och resultatet är inte roligt.

Det var inte förhudskatarr utan flytningarna kommer från prostatan. Reeko är kastrerad sedan han var ung så hans prostata ska inte ge problem, egentligen. Men nu var den så stor, att veterinären kunde känna den redan när hon rakade honom inför ultraljudet.

Ultraljudet visade på en jättestor prostata, ojämn och konstig och med något som såg ut som kalcifiering. Allt tecken på cancer. Även mjälten såg riktigt otäck ut - stora mörka områden som antingen är blod eller annan vätska.

Hon tog prover på flytningen och urinprov direkt från blåsan - men katetern gick knappt att få in då prostatan var ivägen.

Han röntgades också, eftersom cancer från prostatan ger metastaser i kotor och övrigt skelett, inte exvis levern som annan typ av cancer. Inget syntes i ryggraden men hon såg något konstigt i bäckenet, men röntgen täckte inte det området så hon kunde inte se exakt.

När vi fick de slutliga beskeden hade Reeko redan börjat kvickna till efter sederingen och ville ner och ut, så vi ville inte sedera honom igen för en ny röntgen. Hade vi gjort det, och röntgen visat metastaser i bäckenet, hade han kanske fått somna in där och då. Nu var han redan på väg ut i bilen så han fick följa med oss hem.

Provsvaren ska ge besked om vilka bakterier det rör sig om, och så får han antibiotika. Vet tipsade om att hålla honom under uppsikt, då cancer av den typen kan spricka och då är det väldigt akut - och givetvis avlivning.

Så nu går jag runt med gråten i halsen. Vet inte om han borde fått somna in där idag. Men han är ju pigg egentligen, går flera km i skogen varje dag, omän långsammare. Jag har fått nr till en veterinär som gör hembesök för avlivning (jag hatar ordet...) och ska kontakta henne. Sen får vi se. När....

Mitt hjärta går i tusen bitar.....

cry:

Beklagar verkligen

 

[Elementary]

Beklagar verkligen

 

[Roxer]

Uppdatering:

Idag fick vi äntligen göra en ordentlig genomgång hos veterinären. Och resultatet är inte roligt.

Det var inte förhudskatarr utan flytningarna kommer från prostatan. Reeko är kastrerad sedan han var ung så hans prostata ska inte ge problem, egentligen. Men nu var den så stor, att veterinären kunde känna den redan när hon rakade honom inför ultraljudet.

Ultraljudet visade på en jättestor prostata, ojämn och konstig och med något som såg ut som kalcifiering. Allt tecken på cancer. Även mjälten såg riktigt otäck ut - stora mörka områden som antingen är blod eller annan vätska.

Hon tog prover på flytningen och urinprov direkt från blåsan - men katetern gick knappt att få in då prostatan var ivägen.

Han röntgades också, eftersom cancer från prostatan ger metastaser i kotor och övrigt skelett, inte exvis levern som annan typ av cancer. Inget syntes i ryggraden men hon såg något konstigt i bäckenet, men röntgen täckte inte det området så hon kunde inte se exakt.

När vi fick de slutliga beskeden hade Reeko redan börjat kvickna till efter sederingen och ville ner och ut, så vi ville inte sedera honom igen för en ny röntgen. Hade vi gjort det, och röntgen visat metastaser i bäckenet, hade han kanske fått somna in där och då. Nu var han redan på väg ut i bilen så han fick följa med oss hem.

Provsvaren ska ge besked om vilka bakterier det rör sig om, och så får han antibiotika. Vet tipsade om att hålla honom under uppsikt, då cancer av den typen kan spricka och då är det väldigt akut - och givetvis avlivning.

Så nu går jag runt med gråten i halsen. Vet inte om han borde fått somna in där idag. Men han är ju pigg egentligen, går flera km i skogen varje dag, omän långsammare. Jag har fått nr till en veterinär som gör hembesök för avlivning (jag hatar ordet...) och ska kontakta henne. Sen får vi se. När....

Mitt hjärta går i tusen bitar.....

tungt, väldigt tungt

 

[BornAgain]

cry:

 

[athena_arabians]

Så sorgligt @Lena Furberg *stor kram*

 

[Åsa A]

Men så oerhört ledsamt... stackars Reeko och stackars er!

Det där är ju så fruktansvärt svårt, att säga att "nu är det dags". De flesta av våra tidigare hundar har blivit akut sjuka, så pass akut att det inte funnits något val och då är det ju "enkelt" (nåja, men man behöver liksom inte fundera så mycket på om det är dags eller inte). Men med Chili var det värre, hans kropp gav upp, pga spondylos i hela ryggen, trots att han var hur pigg som helst i huvudet så orkade inte kroppen hänga med. Det svåraste var att vissa dagar var han pigg och riktigt fräsch, andra var det sämre - nu var de bra dagarna fler än de sämre men det gick ju hela tiden mot fler sämre dagar än bra....

Det var verkligen oerhört jobbigt att ringa och boka den där tiden, samtidigt kände jag efteråt att vi nog skulle gjort det lite tidigare. Har aldrig varit med om att en hund "försvunnit" så snabbt som han gjorde, det var som att kroppen bara sa "tack, nu slipper jag kämpa" och så var han borta. Att sen ens eget hjärta går i tusen bitar är ju en annan sak, det är den enda riktigt stora nackdelen med hundägandet tycker jag.

 

[Killaloe]

 

[Lena Furberg]

Men så oerhört ledsamt... stackars Reeko och stackars er!

Det där är ju så fruktansvärt svårt, att säga att "nu är det dags". De flesta av våra tidigare hundar har blivit akut sjuka, så pass akut att det inte funnits något val och då är det ju "enkelt" (nåja, men man behöver liksom inte fundera så mycket på om det är dags eller inte). Men med Chili var det värre, hans kropp gav upp, pga spondylos i hela ryggen, trots att han var hur pigg som helst i huvudet så orkade inte kroppen hänga med. Det svåraste var att vissa dagar var han pigg och riktigt fräsch, andra var det sämre - nu var de bra dagarna fler än de sämre men det gick ju hela tiden mot fler sämre dagar än bra....

Det var verkligen oerhört jobbigt att ringa och boka den där tiden, samtidigt kände jag efteråt att vi nog skulle gjort det lite tidigare. Har aldrig varit med om att en hund "försvunnit" så snabbt som han gjorde, det var som att kroppen bara sa "tack, nu slipper jag kämpa" och så var han borta. Att sen ens eget hjärta går i tusen bitar är ju en annan sak, det är den enda riktigt stora nackdelen med hundägandet tycker jag.

Ja, precis - han är ju fortfarande så busig och intensiv (ja, nästan som förr...) och ger inte något intryck av att vilja slippa mer. Men vi håller koll på honom nu, blir han sämre så ringer jag. Hur jag nu ska klara av det.....