Snäll och go men blir rädd "för sin egen skugga"

[cina006]

Behöver råd och hjälp.
Har en travare sedan 2 år (han är 9 år och är en jätteduktig ridhäst som kan en hel del dressyr) som jag fullkomligt älskar, men jag inte vågar rida ut på längre. Det är så att han blir rädd ibland. Han kan gå på som ingenting och helt plötsligt blir han rädd för något. Det är inte så att han springer iväg (oftast inte) utan det är som om benen viker sig och han blir rädd. Du måste som ryttare sitta och hålla fast dej hela tiden för du vet inte är detta händer. Ibland kan det vara en fågel som lyfter 300 meter bort ! Ibland kan det vara något som är jättenärma ! Han är jättego och snäll annars i stall och över allt annars om du går bredvid honom. Han är inte rädd för traktorer eller bilar (men bussar på närma håll är inte kul ).

Någon som har ett bra tips eller annat om hur man kan hjälpa honom att komma ifrån detta. Jag skulle gärna vilja ha en medryttare som rider mej honom åt mej men jag vågar inte sätta någon på honom som inte är jättevan och inte rädd för att trilla av !!!

TIPS OCH RÅD BLIR JAG GLAD ÖVER IFALL NI KAN GE MEJ

 

[Zephira]

Sv: Snäll och go men blir rädd "för sin egen skugga"

Lösningen heter: Ridsällskap av en annan trygg och säker häst som känner omgivningarna.

 

[cina006]

Sv: Snäll och go men blir rädd "för sin egen skugga"

Tack för svaret.
Jag önskar att jag hade någon som har en häst runt mej - men även ifall jag bor på landet med bondgårdar runt så är det långt till närmsta stall med hästar........

 

[Tussinussen]

Sv: Snäll och go men blir rädd "för sin egen skugga"

Vad är det du menar med att "benen viker sig"? Menar du att han kollapsar?

 

[cina006]

Sv: Snäll och go men blir rädd "för sin egen skugga"

Dåligt ordval kanske - men att benen viker sig är INTE att han kollapsar. Men kommer ni ihåg en sådan "docka" som står på en pinne och man trycker under till på botten så viker den sig neråt. Samma gör min häst. Han böjer alltså benen helt och hållet (som att lägga sig närmare marken) men inte helt ner utan kanske halvvägs ner och sedan upp igen. Så det är inget fel på honom på det sättet. Han är däremot stark i benen

 

[Ingela_S]

Sv: Snäll och go men blir rädd "för sin egen skugga"

Jag har inga direkta lösningar på ditt problem, men vill bara tala om att du inte är ensam.

Min travare var 11 år när jag köpte honom och han var liksom din rädd för sin egen skugga. Han reagerade med att blixtsnabbt vända på en femöring och rusa iväg i travartrav på andra hållet. Kan säga att man övade upp sina egna reflexer och ett rätt bra knäslut. Min häst lugnade sig en hel del när jag bytte stall. Vet inte om det kan bero på att han fick andra rutiner i stallet, fler hästar som sällskap, större hage osv. Nu har jag haft hon om i 5 år och han gör ytterst sällan sådana helomvändningar som han gjorde förr. Nerverna finns fortfarande kvar, så jag skulle inte släppa ut vem som helst på honom i skogen, men han (och jag) har lärt sig hantera sin nervositet istället för att fly vid första bästa tillfälle.

Det bästa "botemedlet" tror jag är: tid. Kanske gå promenader med honom, så han får möta sina demoner med dig på marken istället för på ryggen. Min häst har i alla fall alltid varit modigare med mig som stöd på marken istället för från ryggen. Tids nog så kommer han att lita på dig när du sitter på ryggen också. Lycka till!

 

[Mia_R]

Sv: Snäll och go men blir rädd "för sin egen skugga"

Har du kollat synen på honom?

 

[cina006]

Sv: Snäll och go men blir rädd "för sin egen skugga"

Tack för svaren och det var jätteskönt att höra att jag inte är ensam.

Min häst går i ett litet stall med bara en b-ponny som sällskap. Visserligen så är de oskiljbara men han kanske skulle trivas bättre i ett annat stall med mer rutiner och andra att springa loss med och så. Stallet jag står i är dock gratis bara jag själv köper maten så det är rätt svårt att flytta honom.......

Ang synen så är detta kontrollerat och han har bra syn.

Har fått tips om att sätta skygglappar på honom, men då skulle det helst inte vara hela utan bara halva .... vet inte riktigt vad detta är och det är inte så lätt att hitta några av de båda hursom i någerlunda vettig prisklass.......

Jag får kämpa på och vi är ute och går mycket för det tycker han om och precis som ni skriver är han "säker" när jag går bredvid.

Tack för att ni bryr er och delar med er av era erfarenheter.

 

[purity_666]

Sv: Snäll och go men blir rädd "för sin egen skugga"

Jag rider en häst som är likadan, hennes mamma är också sån så det ligger i generna. Man kan möta traktorer och långtradare utan problem, men oj om det ligger en påse i diket då måste man "knäa" eller skutta lite. Gärna blåsa också.

Men jag har lärt mig att det inte händer så mycket mer. Hon vänder inte o drar, stegrar eller bockar. Hennes små skutt kan man sitta kvar i. Så jag försöker att inte förvänta mig saker hela tiden. Jobbar på att vara avslappnad och inte "sitta och hålla i mig" Hästen märker ju när jag blir spänd, eller kortar tygeln för att vi rider på ett ställe där hon ofta reagerar osv.

De här hästarna har bott i samma stall i evigheter. Hästen jag rider är 7 år och är född i stallet. De har med andra ord sett omgivningarna tusentals gånger. De bara är såna och man får ta det som det är.


Mina tips är att skaffa en lugn hästkompis. Ena hästen i stallet är verkligen trygg och skräms inte av mycket och det är stor skillnad att rida ut i sällskap med den hästen.
Och mitt andra råd är att försöka slappna av. Sitt inte och vänta på att saker ska hända. Hästen känner av det och blir bara mer spänd. Försök slappna av och var lugn. Då sitter man ju dessutom kvar bättre.

 

[Sjunior202]

Sv: Snäll och go men blir rädd "för sin egen skugga"

Det kan vara så att hästen inte har ett 100% förtroende för dig! Han vill antingen skydda sig själv eller så kan det vara så att han har dåligt självförtroende och inte vet hur han ska bete sig i dessa situationer! Om han har gått på travet innan så har han garanterat blivit körd och riden med skugglappar när dom inte har tränat på banan.
Blir han likandan när du leder honom i dessa situationer?? Om inte så litar han på dig när du är på marken men inte när du sitter på ryggen..
Bygg upp hästens självförtroende så att den litar på sig själv och dig som ledare!
Lycka till!!! Det kommer säkert bli bättre med tiden

 

[SandraM]

Sv: Snäll och go men blir rädd "för sin egen skugga"

Halloj!!

Mitt varmblod är nu 19 år, men vi har ägt honom sen har var 5. Jag har samma problem i omgångar. Ibland inte rädd för något med ibland rädd för sig själv.

Träna honom för ljud... Med min hjälper det att om jag rider när det är extra blåsigt eller om jag märket att det är en "dålig" dag så dövar jag honom. Sätter på honom en huva eller tussar i öronen.

Förr var jag tvungen att rida med det jämt. Men nu bara när vädergudarna inte är på vår sida. Prova att sätta tussar på honom. Då måste han lita på dig eftersom han själv inte hör som han ska. Är han travtränad är han nog van vid detta.

Sedan att sätta halvstängt på honom kanske kan funka, fast det skulle nog funka bättre om det var så att hästen backade och inte vela gå framåt. Blir han rädd för det som är framför honom kommer nog inte detta att funka. Ett halvstängt gör ju bara att han han inte ser bakåt.

// Sandra

 

[cina006]

Sv: Snäll och go men blir rädd "för sin egen skugga"

Vad glad jag blir att ni verkigen bryr er och vill hjälpa mej

Jag ska försöka mej på att följa alla era förslag så gott det går.

Jag vet att min häst litar på mej så förtroendet för varandra tror jag att vi har - men det är alltid något som måste underhållas och inte glömmas bort.

Ska bli kul att försöka mej på lite mer med honom för det är verkligen en go och underbar häst. Jag vill gärna så mycket mer med honom för ja, han e underbar och go.....

Tack för era svar

 

[skwaller]

Sv: Snäll och go men blir rädd "för sin egen skugga"

Jag har en aspekt till förutom alla de bra du redan fått (håller alltså med dem också till stor del):

Fd travare som är nervösa för minsta skugga ute (så att säga) är det VÄLDIGT ofta för att de har överskottsenergi. Även om en travare varit ridhäst i flera år och gjort det jättebra så har ändå muskler och allt tidigt tränats till att få användas explosivt. Det är inte svårt att få upp kondisen igen efter vila på en travare jämfört med en ridhäst.

Jag har tom travare som gått i träning som egentligen är så tuffa att de egentligen inte skulle bli rädda för f-n själv om de mötte honom.. men om de är lite extra pigga så är allt de hittar livsfarligt! Då tar det tvärstopp, vänds, tittas, springs ifrån, mmmm...

Tänk dig själv vilken minskning av träning en travare får när den blir ridhäst.

Hade din häst varit min (vilket du säkert är glad den inte är ) hade jag provat att låta den galoppera av sig var 4:e - 5:e dag sådär. Kanske värmt upp blandat och ordentligt och sen valt ut en fin raka eller backe och galopperat på där och på rakan väntat någon minut och sedan tillbaka (upprepa tills bra känsla, beror ju på fart och längd), i backen skrittat tillbaka och tagit om tills känns bra. Viktigt att låta hästen springa på lite och inte bli rädd. Kan ju få springa lite som han vill i början åtminstone. Det är ju för att tömma musklerna på överskottet... Stannar man alltid på samma ställe brukar man aldrig få problem med att hästen sticker heller. Särskilt inte när man känner den. Om häst inte känns så bra att galoppera på den sträckan för att han känns tittig och kastar sig mm så värm upp där de första gångerna tills det känns bra och sätt lite fart sen efteråt.

För att ha något att relatera till... en lagom lång raksträcka är väl mellan 400 och 800 m kanske. Backen beror på hur brant men 300-500 m. Allt är mycket relativt men om du bara vill få bort "det värsta" nippriga så kanske det är bra sträckor... Allt från 2 till 6 rundor är säkert bra också...

Jag lovar att man inte skulle ha ens hälften av alla dessa "tittiga" och "nippriga" travare om de bara fick tömma sina glukosdepåer då och då!

 

[cina006]

Sv: Snäll och go men blir rädd "för sin egen skugga"

Självklart är det ju så det kan vara.

Att muskla på sig och få en grundkondis igen är inget problem för honom och nästan ju mer du gör desto mer vill han.

När jag funderar så blir det inte lika mycket efter stora långa rundor för då är han mer trött och har blivit av med mycket mer i musklerna.

Ska prova detta

Tack för svaret

 

[westernsuzie]

Sv: Snäll och go men blir rädd "för sin egen skugga"

Jättebra tips som säkert funkar på de flesta! Meeen jag vill dock höja en varningens finger ändå Min kallblodstravare t.ex. är den värsta typen av nipprig travare som INTE går att låta springa sig trött! Jag lovar, jag har testat det åtskilliga gånger.... man kan vara ute och rida henne fyra, fem timmar och hästjäkeln är lika vild och galen som vanligt. Ju mer man galopperar desto mer vildar hon upp sig. Det hon blir trött av däremot är t.ex trav över cavaletti och arbete på volter i trav. Då kan hon vara lite lugn i tre sekunder ungefär...
Men som sagt, jag tror min häst är rätt extrem. Alla travare jag har stött på tidigare (och alla andra hästar också för den delen...) har mått mycket bra av att få kuta av sig all överskottsenergi emellanåt. Så testa absolut TS!

 

[sinner]

Sv: Snäll och go men blir rädd "för sin egen skugga"

hmmm...vet inte om det är så relevant, men jag vet att jag har läst om att hästar som har det "för tryggt" kan utveckla sådana här beteenden, eftersom hästen är ett flyktdjur behöver den utnyttja sina reflexer att fly ibland, och om omgivningen inte är tillräckligt spännande så kan hästen bli rädd för "spöken".
testa tex att sätta en plastpåse på en pinne i hagen eller utanför en lagom blåsig dag. eller be någon köra en stilla tur med en gammal moped utanför hagen.(om nu hästen inte är van vid detta förståss) jag menar inte att man ska skrämma hästen nu, utan bara låta den uppleva spänning och få utlopp för flyktbeteendet.. kanske lite samma spår som att låta den kuta av sig...vilket min gamle fick göra och det funkade bra på honom, annars var han oridbar..

 

[skwaller]

Sv: Snäll och go men blir rädd "för sin egen skugga"

Du har rätt. Några få hästar har reagerat på "tempo" åt andra hållet, dvs kommit upp i varv och sen haft svårt att komma ner på jorden igen. Normalt brukar de hästar som ex har gått tuffa snabbjobb lugnt och nöjt skritta hem igen. Jag kommer på en (kanske två) som reagerat tvärt om på det hela och stannat kvar i uppjagat tillstånd längre tid. (Men, för all del, de var ju lugna att rida nästa dag... )

Fast de jag kommer på vet jag har haft mycket ont i ett tidigare skede av livet. Bl a en stackars valack som det visade sig att en stor del av tornutskottet i en kota i ländryggen hade gått av på (grop när man följde kotorna). Tycker ägarna som hade hand om honom när han var ung borde ha märkt något! Han hade inte ont längre men väldigt udda beteende kan jag säga. Förstod honom bättre efter EQ varit där... Jo, jag tror att de som stannat kvar i uppjagat tillstånd haft problem och smärta tidigare i samband med "jobb". Halsinfektion och allmänt spänd, tjockt blod pga infektioner, kotan i ryggen... något att tänka på iaf även om det inte skulle stämma helt...

 

[Prefab Sprout]

Sv: Snäll och go men blir rädd "för sin egen skugga"

Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver, min häst är precis likadan, också han en underbar varmblodstravare som jag inte skulle byta för något i världen trots sina skutt som får hjärtat att att flyga upp i halsen.Precis som din viker han benen och gör sig beredd för flykt. Oftast händer inget mer, men eftersom det kommer från ingenstans så blir man ju lite rädd, på samma sätt som man blir rädd när när någon hoppar fram bakom en buske och skriker buu. Min erfarenhet är att det helt och hållet handlar om överskottsenergi, precis som någon skrev i tråden. Har din häst tränats för trav har den en enorm grundkondition och travare har ofta ett stort behov av att röra sig. Min häst behöver gå ca 2 timmar varje dag för att må bra och vara "lugn" i själen. Ofta skrittar och travar jag bara eftersom galoppen eldar på hans tävlingsnerver. Skrittar mycket i skogen, runt träd och över diken så att skritten blir "lite jobbig" och uppför backar osv. Att trava långa sträckor tycks vara som terapi för honom, jag tränar mycket på att han ska trava lugnt och inte rusa, olika tempon och sen när han har ett fint tempo så låter jag honom gå så en stund. På hemvägen är han inte rädd för något, kan gå över presseningar som höll på att äta upp honom på vägen ut osv. En sak till som gör honom väldigt lugn och avslappnad, är parellis seven games. Han tycker detta är skitintressant och jag tror att han blir lugn av att få använda huvudet lite också. Sen har jag märkt en markant skillnad om han får havre eller inte.... I början ville jag gärna rida med någon eftersom det tog bort det värsta skuttandet men kände sedan att jag inte ville vara beroende av sällskap varje gång jag ville rida, att vara ute själv med hästen mycket, om det går förstås, man ska givetvis inte kompromissa med sin säkerhet, tror jag stärker banden mellan människa och häst. Lite morgon svammel innan kaffet, lycka till!!!

 

[cina006]

Sv: Snäll och go men blir rädd "för sin egen skugga"

Tack alla ni som engagerat er.



Tyvärr har jag inte svarat er på ett tag då min häst fick tarmvred en morgon och jag tog tyvärr det svåra beslutet att avliva honom då veterinären på djursjukhuset sa att det en mycket svår kolik eller tarmvred som hästen hade (hon visste inte just då). Hon sa att det fanns val att öppna upp och se hur allvarligt det var eller att avliva då. Hon sa nästan direkt när vi kom in och hon såg min älskling att det var jätteakut och jag fick en kort stund på mej att välja. Att välja är inte lätt, men efter allt hon sa så valde jag att ta bort honom för jag tyckte så synd om honom även ifall jag så klart ville ha kvar honom så länge jag skulle kunna.

Med facit i hand (de tog något prov direkt när vi kom in) så kan jag säga att jag tog ett "rätt" beslut för han hade antagligen inte överlevt operationen enligt veterinär.

Men jag ville tacka er för att ni engagerade er i min fråga.

 

[millancamilla]

Sv: Snäll och go men blir rädd "för sin egen skugga"

styrke kramar i massor