Sv: Snack & Uppdateringstråden *nr2*
Redan ormar?! Usch.
Har börjat sätta igång Isa igen eftersom vägen är huvudsakligen isfri. De korta sträckor där det fortfarande ligger is, är så väl sandade att även en barfota häst får grepp.
Hon har inte jobbat för mycket i sitt liv... om till mig midsommar -10, nydräktig. Hade väl ridits in, vet inte hur mycket riden hon egentligen var men något hade ju gått ordentligt snett så hon såldes som i stort sett oridbar problemhäst (vilket passar mig). Reds av mig från midsommar -10, lugnt och stilla fram till ungefär mars -11, ställdes därefter av för fölning. Fick jobba lite under hösten -11 (korta stunder på gårdsplanen augusti och september, uteritter på max 40 minuter per gång därefter, till början av december), ställdes av pga halka i början av december. Planen var att sko och brodda henne men det visade sig, när hovis kom, att hon hade en hovböld som hon dock inte haltade av. Därför inte skodd. Och nu alltså igångsättning igen.
Jag har, som ni ser av ovanstående, inte särskilt bråttom med Isas ridning och utbildning.
Jag har beskrivit det förut; men Isa är en spänd och orolig sort, och när hon blir spänd så biter hon gärna fast i bettet och blir helt okontaktbar vilket ju inte är så skoj. Därför lägger jag energin i träningen på att få henne avslappnad och känslig i munnen. Använder inte nosgrimma, som jag bara tycker förstärker hennes beteende att strunta i bettet, utan har lagt en curb strap för att undvika det som har hänt, dvs Isa har gapat så kraftigt när jag skulle böja henne för att få hejd på henne, att bettet slank genom munnen (=inte bra, uppenbarligen).
Och när jag var ute med henne i förrgår, var hon plötsligt böjlig som en vidja och släppte bettet direkt när jag flyttade undan bog lite mot öppna. Skönt att hitta ett redskap som fungerar bra i skritt. I trav låter jag henne mest gå i fri form och så avslappnat som möjligt.
Hennes tölt är mest i formen av "skrölt" som några beskriver det (bra beskrivning) men det är helt OK eftersom jag inte kan använda tyglarna som stöd för den här hästen. Försöker jag ge stöd i tygel och driva, blir hon stressad i stället och hänger sig i bettet. Därför försöker jag bromsa hastigheten med min mage, och "taktar" in henne i "skrölt". Och är glad över att det faktiskt fungerar.
Visst blir hon antagligen lång och definitivt något framtung vilket i sig inte är eftersträvansvärt, men med den hästen känns det som enda vägen att få fram tölt i nuläget. Hon höjer åtminstone ryggen vid den här övningen, vilket gör att upplägget verkar vettigt.
Och ja, jag är en sådan där knasboll som samlar på mig olika projekthästar och "leker" med. Det har gått ganska bra med flera av dem.
Jag har inte något egentligt tävlingsmål inom island, och har heller inte köpt hästar med tävlingskvaliteter utan billiga små sötnosar för mitt eget nöjes och min ridutvecklings skull.
Om jag hade haft "riktiga" tävlingsambitioner, hade jag sålt av hälften av mina hästar och köpt en "fin" häst för pengarna i stället... hade faktiskt kunnat köpa en riktigt dyr häst om jag gjorde så - men tror inte att jag skulle tycka att det är roligare.
Jag har lyckats med bedriften att köpa mina hästar för genomsnittligt pris på 11000kr, och då är där fyra islandshästar (billiga men ändå), en frieser, en connemara, en arab, en basjkir, några fjordingar. Ganska lyckat, inte sant