Sv: Snack & Uppdateringstråden *nr2*
Lester(antar jag?) var mig en snygging!!!! Vältrimmade fjordingar är vackra! Med vältrimmad menar jag kroppen, inte manen
Lester är sötnosen längst ner, Betty (inte så trimmad i manen åtmistone) är i mitten.
Den fantastiska prydliga bilden på Lester och mig togs på hans tävlingspremiär när han var precis nybliven fyraåring i somras. Den gossen kan bära sig...
Har inga ridbilder på islänningarna. Isa är inte så mycket att visa upp eftersom hon är ett riktigt projekt, men hon blir bättre och bättre. Som jag skrev i ett tidigare inlägg, båda mina ridbara islandshästar är under grundutbildning.
Karl är lite lättare för han är avslappnad och nöjd, så där är det hans unga ålder som sätter lite broms på utbildningen.
Isa är spänd och jag måste gå ganska sakta fram så jag måste lägga mycket mer tid på att jobba henne i öppna, få henne att förstå sluta, jobba med framdelsvändningar och småvolter och olika böjningar och ställningar för att få henne genomarbetad.
Båda går åtminstone i vettig remontform i skritt, trav och galopp särskilt på ridbana. Men som sagt, förbättringspotential finns!
Båda är jämförelsevis svaga i tölten, Karl för att han är ung och Isa för att hon är ganska lite riden och det som sagt hade gått snett vid inridningen av henne. Och hon är inte så lättarbetad eftersom hon gärna biter fast i bettet.
Jag har valt att avstå från nosgrimma även med Isa eftersom jag vill att hon ska lära sig att man inte behöver bita fast i bettet och inte behöver gapa emot. Båda sätt att hantera bettet är hon duktig på. För att undvika att hon gapar och "släpper igenom" bettet när jag vill svänga och hon inte vill det (det har hänt alldeles i början när jag behövde få hejd på henne och då försökte stoppa henne genom böjning), använder jag en curb strap. Praktisk utrustningsdel.
Isa var väldigt rädd i början. Hon stod och skakade när jag skulle sitta upp eller sitta av, drog iväg i full galopp så fort jag nästan lyckats sätta mig i sadeln, kunde sticka av panik mitt under ridtur. Charmigt, inte sant?
Stickandet i samband med upp- och avsittning löste jag genom att ställa henne så hon tittade på stallväggen när jag satt upp. Det fanns då uppenbarligen ingenstans att springa... och likadant när jag satt av. Nu kan jag sitta upp och av var som helst, även ute i skogen, utan att hon vill springa sin väg. Det har tagit lite tid.
Hon blev gärna rädd och stack i panik när jag hamnade i lite fel vikt, snett eller så, vilket då inte alltid var så kul. De tendenserna finns kvar men jag jobbar mycket med mig själv med att ta djupa andetag och slappna av när hon blir spänd och vill springa, i stället för att hamna i dragkamp om bettet.
Och jag försöker som sagt jobba henne med böjande övningar, och en del serpentiner, för att mjuka upp henne och få henne avslappnad. Det är mycket grundarbete för att få henne "ridbar" så som jag vill ha en häst - och det var för att få jobb som jag köpte henne.
Tölten har inte varit huvudfokus för min träning av Isa och är det fortfarande inte. Jag köpte henne midsommar -10, nydräktig. Red henne försiktigt och så avslappnat som det gick fram till mars -11, då hon ställdes av för föl. Fick fölet, började skrittas igång hösten -11 (september), ställdes av igen pga min sjukdom (inget allvarligt men orkade inte rida en enda häst på tre veckor) i början av december -11 och har nu denna veckan börjat ridas igång igen.
Så hon är ridmässigt ganska grön. Jag vet inte hur länge de hade ridit henne innan jag köpte henne, men jag skulle gissa att hon blev "inriden" hösten -09 eller våren -10.
