Ravishing
Trådstartare
Min älskade lilla Vicke har fått ont i ryggen igen efter fyra månader.
Bakgrund: I slutet av oktober började han en morgon att skaka hysteriskt, hässja, krumma ryggen och släppa svansen. Han gick omkring som en osalig ande och verkade inte veta var han skulle ta vägen. Jag ringde självklart till vet och åkte in akut med honom. Väl där har han slutat skaka och är sitt vanliga glada jag, vet palperar och tycker han ömmar lite över ryggen. Vi röntgar och hittar inget där. Hon säger att det kan vara magen som gör att han reagerar över ryggen.
Jag bokar till för u-ljud för att göra klart att det inte är magen. Det visade ingenting.. Vet som gjorde uljudet skrev ut rimadyl och tyckte vi skulle testa, vilket vi gjorde i 3 dagar utan någon effekt alls. Ringde då in till djursjukhuset och frågade vad vi skulle göra och fick då utskrivet kortison (prednizolon) och efter två dagar är han helt smärtfri och såå pigg och glad!! Fick kortison 10 dagar och har varit frisk fram tills idag.
Idag är det exakt samma beteende som i okt. han har verkligen paniskt ont, han vet inte var han ska ta vägen för smärtan verkar vara enorm. Har gett honom lite kortison som jag hade kvar och ska in till vet imorgon. Skulle kanske inte gett honom, men jag kände att jag kunde inte låta honom ha så fruktansvärt ont, bara för att vet imorgon ska kunna konstatera det jag redan vet. Alltså, att han kanske har lite ont i ryggen...men att hon inte hittar ngt fel på honom. Som sagt ska jag in med honom igen och diskutera vad vi ska göra nu...antar att han ska få en till kur med kortison men vi får väl se hur länge.
De tankar jag sitter med nu, är väl:
- Hur långa kommer perioderna mellan kortisonbeh. i framtiden vara? När är det "inte värt det" längre.
- Jag är alltid den som tycker att man ska ta bort en hund som lider och inte kan leva ett normalt liv. Men när är det så?
Man ser verkligen på honom att han har fruktansvärt ont. Jag har suttit och gråtit för att jag tycker så synd om honom!!! Det är hemskt att se... För några v sedan började jag se tecken som ev. hade kunnat gå att koppla till dagens "anfall" sas. Han började hänga med svansen, vilket han inte gör annars. Däremot var han fortfarande aspigg på promenaderna! Jag vet att om jag i framtiden om 2 mån ser att han hänger med svansen så kommer jag ge honom en ny kortisonkur. När jag ser tillbaka på de senaste v. har det funnits tecken på att smärtan varit på väg tillbaka.
Jag är säker på en sak: Att han INTE ska äta kortison längre perioder. Kortison är inte bra för kroppen och det är liksom dokumenterat. Jag tycker inte att man ska låta sitt djur leva till VARJE pris. Även fast jag haft honom i 8 år och jag älskar honom högt, så tycker jag att han måste kunna leva ett normalt, aktivt liv. Annars är livet inte värt att leva liksom...
Suck. Detta blev långt och svamligt och jag vet egenltigen inte vad jag vill. Men har någon varit i en liknande situation, kanske någon åsikt om hur jag bör resonera? Vill tillägga, att det är inte något litet svanssläppande eller haltande vi har med att göra här, utan det är en högt smärtpåverkad hund som skakar i hela kroppen, krummar med ryggen i allt han gör (sitter, ligger, går) och hässjar oavbrutet. Jag överdriver tyvärr inte...
Bakgrund: I slutet av oktober började han en morgon att skaka hysteriskt, hässja, krumma ryggen och släppa svansen. Han gick omkring som en osalig ande och verkade inte veta var han skulle ta vägen. Jag ringde självklart till vet och åkte in akut med honom. Väl där har han slutat skaka och är sitt vanliga glada jag, vet palperar och tycker han ömmar lite över ryggen. Vi röntgar och hittar inget där. Hon säger att det kan vara magen som gör att han reagerar över ryggen.
Jag bokar till för u-ljud för att göra klart att det inte är magen. Det visade ingenting.. Vet som gjorde uljudet skrev ut rimadyl och tyckte vi skulle testa, vilket vi gjorde i 3 dagar utan någon effekt alls. Ringde då in till djursjukhuset och frågade vad vi skulle göra och fick då utskrivet kortison (prednizolon) och efter två dagar är han helt smärtfri och såå pigg och glad!! Fick kortison 10 dagar och har varit frisk fram tills idag.
Idag är det exakt samma beteende som i okt. han har verkligen paniskt ont, han vet inte var han ska ta vägen för smärtan verkar vara enorm. Har gett honom lite kortison som jag hade kvar och ska in till vet imorgon. Skulle kanske inte gett honom, men jag kände att jag kunde inte låta honom ha så fruktansvärt ont, bara för att vet imorgon ska kunna konstatera det jag redan vet. Alltså, att han kanske har lite ont i ryggen...men att hon inte hittar ngt fel på honom. Som sagt ska jag in med honom igen och diskutera vad vi ska göra nu...antar att han ska få en till kur med kortison men vi får väl se hur länge.
De tankar jag sitter med nu, är väl:
- Hur långa kommer perioderna mellan kortisonbeh. i framtiden vara? När är det "inte värt det" längre.
- Jag är alltid den som tycker att man ska ta bort en hund som lider och inte kan leva ett normalt liv. Men när är det så?
Man ser verkligen på honom att han har fruktansvärt ont. Jag har suttit och gråtit för att jag tycker så synd om honom!!! Det är hemskt att se... För några v sedan började jag se tecken som ev. hade kunnat gå att koppla till dagens "anfall" sas. Han började hänga med svansen, vilket han inte gör annars. Däremot var han fortfarande aspigg på promenaderna! Jag vet att om jag i framtiden om 2 mån ser att han hänger med svansen så kommer jag ge honom en ny kortisonkur. När jag ser tillbaka på de senaste v. har det funnits tecken på att smärtan varit på väg tillbaka.
Jag är säker på en sak: Att han INTE ska äta kortison längre perioder. Kortison är inte bra för kroppen och det är liksom dokumenterat. Jag tycker inte att man ska låta sitt djur leva till VARJE pris. Även fast jag haft honom i 8 år och jag älskar honom högt, så tycker jag att han måste kunna leva ett normalt, aktivt liv. Annars är livet inte värt att leva liksom...
Suck. Detta blev långt och svamligt och jag vet egenltigen inte vad jag vill. Men har någon varit i en liknande situation, kanske någon åsikt om hur jag bör resonera? Vill tillägga, att det är inte något litet svanssläppande eller haltande vi har med att göra här, utan det är en högt smärtpåverkad hund som skakar i hela kroppen, krummar med ryggen i allt han gör (sitter, ligger, går) och hässjar oavbrutet. Jag överdriver tyvärr inte...