Sv: Smärtlindring till och från hela livet ett alternativ?
Idag var det då dags för vet besöket, det blev ett himla klämmande och kännande och koll av hans rörelse i trav och positivt var att han nu rörde sig ok men att dte var som jag misstänkt, han hade haft en inflammation i höftböjarna och jag med tanke på hur mycket hunden tappat i hull och muskler så är det nog troligt att han gått med smärta en tid
Vi vägde honom och han hade tappat hela 5 kg i vikt! Vilken chock...visserligen visste jag att han var tanig men endå...känner mig som en hemsk matte som inte fattat hur illa det faktiskt var... Veterinären trodde nog att hunden skulle behöva smärtlindras på livstid men att det efter ett tag skulle gå att sätta in honom på en sån liten underhållsdos att han inte troligen skulle få några biverkningar av det. Bara vi lyckas vända den onda cirkel vi hamnat i så trodde vet att hunden skulle kunna leva ett aktivt liv i framtiden med full livskvalite.
Jag känner mig kluven till att han ska smärlindras men samtidigt är jag villig att ge det en chans om det innebär att hunden kan leva ett bra liv. Nu väntar fyra simpass och full smärtlindring samt backträning, därefter komemr jag ha regelbunden kontakt med rehabsköterskan och vi ska göra upp en plan för att muskla honom med alternativa metoder till simningen eftersom vi inte har råd med det i längden, det pratade som bla viktmaschetter, klövjeväska, mera backträning samt i sommar självklart simning utomhus med flutväst samt promenader i vattenbrynet.
Jag känner att jag är villig att ge det hela en chans eftersom hunden ändå verkar må psykiskt bra och är pigg och alert utan att visa minsta smärta, jag kommer satsa fullt på att försöka få honom att bygga muskler så att han kan fortsätta leva ett aktivt liv. Märker jag att hunden tappar minsta livsgnista eller mår dåligt av smärtlindringen eller inte kan vara så aktiv som han behöver för att må bra så får jag fundera om beslutet att behålla honom är rätt. Han ska inte behöva leva ett liv med massa restriktioner och smärta men skulle vi få bukt med hans muskler och han har möjlighet att efterhand gå ner på miminal underhållsdos av smärtlindring så är jag villig att testa förutsatt att hunden får ett fullgott liv. Men samtidigt är det svårt att veta om mitt beslut är rätt, både vet och rehabsköterskan tyckte ju att hunden hade goda förutsättningar till att bli bra i sina muskler med rätt träning, kost men samtidigt finns ju tankarna där, är ett liv på smärtlindrring verkligen ett liv?
