När Monsters försäkring gick uppemot 8'/år (tror jag det var, däromkring i alla fall) bytte jag till olycksförsäkring enbart. Då var han kanske 6-7 år gammal. Han var inte en hund som skulle gått att lämna på sjukhus något längre tag ändå, men jag ville inte behöva avliva honom för något rätt okomplicerat men som hänt på jourtid tex.
Totoro är försäkrad upp över öronen! Han har allt, och 120' i veterinärvård. Men det är för att han är (var, nu är han ju ändå 10 månader) valp, de fel som skulle kunna tänkas dyka upp medan han växer vill jag ha alla möjligheter tänkbara att åtgärda. En kompis valp (annan ras) drabbades av FCP nyligen, utredningar, specialister, operation, rehab... Vågar inte tänka på vad det kostat på bara några månader!
Jag har Agria, så valprabatt första året. Hänger Totoro ihop lika fint som han verkar göra nu kommer jag förmodligen att sänka vetvården lite för att få ner kostnaden, men jag bävar för det beslutet faktiskt. 120' är inte mycket på ett år om hunden får något rejälare fel eller skada... För mig är det viktigast med försäkring för "allt" ju yngre hunden är, visserligen ökar kanske riskerna för att saker dyker upp ju äldre hunden är men då minskar också min vilja att åtgärda "vad som helst". Men det är svårt! Man saknar väl försäkring först när man behöver den och inte har den, och då är det ju så dags. Samtidigt kan man inte betala hur mycket som helst för den heller.