Disen
Trådstartare
Jag blev lite förvånad idag när jag var på djursjukhuset med den Lapske.
(För att göra en lååång historia kort så var det återbesök hos ortoped för att utvärdera hur hans smärta i ryggen ser ut idag. Han har under en tid gått på Rimadyl som inte har hjälpt och i 10 dagar fick han Ortodon som är muskelavslappnande.)
När jag förklarar att han är "spökig i huvudet" (skäller ut elskåp, missfärgade stenar, människor med konstiga hattar eller rullstolar, morrar åt folk som tar i honom mm) för en av deras ortopeder när han har ont så får jag till svar att hundar inte blir aggressiva av smärta. Jag frågade varför det då upphörde helt när han gick på ortodon och det kunde han inte svara på. Men det berodde inte på smärta
Jag har funderat på detta hela dagen och undrar varför han sa så. Visst har han sett otroligt mycket i sitt yrke och jag respekterar hans kunnande och erfarenheter till fullo, men nu blev jag lite ifrågasättande då jag har sett detta med egna ögon på honom. Det är också så att jag har läst om x antal hundar som efter åtgärd vid smärta slutat med aggressiva beteenden och personligen pratat med folk som delat med sig av händelser av samma slag.
En mycket kunnig kvinna som är mentaltestare och problemhundsutredare klev in och vi pratade en stund. Hon sa mycket som var väldigt bra och jag har tagit till mig det och ska testa det på stäppvargen fr.o.m nu (anpassat efter min hunds personlighet). Hon menade att hundar i samma ålder lätt kan börja med liknande beteenden och att de måste brytas. Jag håller med om att betendet bör brytas för att inte bli befäst, men hur förklarar de att han tvärt slutade med "tramset" när ortodonet kickade in och han blev smärtfri? Två dagar efter sista tabletten började visan om igen...
Jag kan förtydliga hans skällutfall och morranden lite. Han är inte okontrollerbart galen utan jag säger till honom att lägga av så gör han det. Men oftast vill han gärna titta lite extra på det han skällt på. Han tycks orolig över att det hux flux ska komma springandes och då är det bäst att antingen kunna försvara sig eller fly (helst fly). Om han skäller ut folk som ser lite skumma ut (konstiga mössor eller dylikt) så avbryter han också om jag säger åt honom. Säger människan som utsätts för skällandet bara "hej" så bryr han sig inte nämnvärt sen. Han har än så länge bara morrat åt folk som betett sig klumpigt runt om honom. Jag tolkar det som att han helt enkelt varnar för att oförsiktighet kan leda till konsekvenser. Han har dock aldrig gått längre än så, men han har heller inte behövt. Jag är övertygad om att han kan ge ett litet nafs om folk inte lyssnar.
(Jag är väldigt trött så vissa saker kanske låter lite halvflummigt...)
Vad har ni för erfarenheter i ämnet smärta --> aggression?
Tror ni att det över huvud taget finns ett samband?
(För att göra en lååång historia kort så var det återbesök hos ortoped för att utvärdera hur hans smärta i ryggen ser ut idag. Han har under en tid gått på Rimadyl som inte har hjälpt och i 10 dagar fick han Ortodon som är muskelavslappnande.)
När jag förklarar att han är "spökig i huvudet" (skäller ut elskåp, missfärgade stenar, människor med konstiga hattar eller rullstolar, morrar åt folk som tar i honom mm) för en av deras ortopeder när han har ont så får jag till svar att hundar inte blir aggressiva av smärta. Jag frågade varför det då upphörde helt när han gick på ortodon och det kunde han inte svara på. Men det berodde inte på smärta
Jag har funderat på detta hela dagen och undrar varför han sa så. Visst har han sett otroligt mycket i sitt yrke och jag respekterar hans kunnande och erfarenheter till fullo, men nu blev jag lite ifrågasättande då jag har sett detta med egna ögon på honom. Det är också så att jag har läst om x antal hundar som efter åtgärd vid smärta slutat med aggressiva beteenden och personligen pratat med folk som delat med sig av händelser av samma slag.
En mycket kunnig kvinna som är mentaltestare och problemhundsutredare klev in och vi pratade en stund. Hon sa mycket som var väldigt bra och jag har tagit till mig det och ska testa det på stäppvargen fr.o.m nu (anpassat efter min hunds personlighet). Hon menade att hundar i samma ålder lätt kan börja med liknande beteenden och att de måste brytas. Jag håller med om att betendet bör brytas för att inte bli befäst, men hur förklarar de att han tvärt slutade med "tramset" när ortodonet kickade in och han blev smärtfri? Två dagar efter sista tabletten började visan om igen...
Jag kan förtydliga hans skällutfall och morranden lite. Han är inte okontrollerbart galen utan jag säger till honom att lägga av så gör han det. Men oftast vill han gärna titta lite extra på det han skällt på. Han tycks orolig över att det hux flux ska komma springandes och då är det bäst att antingen kunna försvara sig eller fly (helst fly). Om han skäller ut folk som ser lite skumma ut (konstiga mössor eller dylikt) så avbryter han också om jag säger åt honom. Säger människan som utsätts för skällandet bara "hej" så bryr han sig inte nämnvärt sen. Han har än så länge bara morrat åt folk som betett sig klumpigt runt om honom. Jag tolkar det som att han helt enkelt varnar för att oförsiktighet kan leda till konsekvenser. Han har dock aldrig gått längre än så, men han har heller inte behövt. Jag är övertygad om att han kan ge ett litet nafs om folk inte lyssnar.
(Jag är väldigt trött så vissa saker kanske låter lite halvflummigt...)
Vad har ni för erfarenheter i ämnet smärta --> aggression?
Tror ni att det över huvud taget finns ett samband?