Smalhetsidealet och dess historia (utbruten från Viktstabilitet - kostar det?)

Jag personligen har ett ganska litet spann innan jag märker av det. Jag skulle säga ungefär 10 kg. Som "tyngst" får jag problem med hjärtrytmrubbningar (kollat av läkare så jag är typ helt frisk...) och jag får definitivt ondare i knäna. Förutom att jag rent allmänt sett mår bättre när jag väger tio kilo mindre - jag rör mig lättare och det är en ENORM skillnad när jag springer.

Rent utseendemässigt ser jag däremot bättre ut med de tio extrakilona - när jag går ner i vikt ser jag äldre ut i ansiktet och brösten ... ja, de ska vi liksom inte tala om. Så för mig rör det sig inte om skönhetsideal utan ren bekvämlighet.
Jag menar vetenskapligt framtagna mått på när övervikt eller undervikt och fettprocenten börjar påverka hälsan.
 
Just när det gäller övervikt så är det A) i stort sett ingen som är blind för att den är överviktig B) det är inte en akut hälsofaktor.
Fast alla är faktiskt inte medvetna om sin övervikt, vikten smyger sig på många och det är inte alla som faktiskt ser den. Det är inte lätt att veta svart på vitt hur egentligen ens egen kropp faktiskt ser ut och hur det ligger till. Det gäller alla kroppsformer.
 
Fast alla är faktiskt inte medvetna om sin övervikt, vikten smyger sig på många och det är inte alla som faktiskt ser den. Det är inte lätt att veta svart på vitt hur egentligen ens egen kropp faktiskt ser ut och hur det ligger till. Det gäller alla kroppsformer.
Jag såg något program för massor av år sen. Det stod folk i olika storlekar på rad. Personen i programmet skulle ställa sig mellan de två personer som hen trodde sig "passa" i. Det var ofta helt fel. Smala personer trodde ofta att de var flera modeller större tex.
 
Förutom att jag rent allmänt sett mår bättre när jag väger tio kilo mindre - jag rör mig lättare och det är en ENORM skillnad när jag springer.

Det som ofta glöms bort är att allt går enklare om man får bort överviktskilona. Övervikt är en vanlig orsak till utbrändhet.
 
Jag såg något program för massor av år sen. Det stod folk i olika storlekar på rad. Personen i programmet skulle ställa sig mellan de två personer som hen trodde sig "passa" i. Det var ofta helt fel. Smala personer trodde ofta att de var flera modeller större tex.
Känner igen detta. Visst var det från England programmet?
 
Så det blir lättare att prata i mobilen?
Surfa på internet?
Ringa till grannen?
Lyssna på en ljudbok?
Läsa en vanlig bok?
Betala räkningar?
Psykiskt mående?
Dålig syn?
Dövhet?

Ja, eftersom det inte bara är kroppen som ökar sin arbetskapacitet utan dessutom hjärnan.
 
Jag har hur många källor som helst men här är en.
https://www.medicalnewstoday.com/articles/325054
Det verkar primärt påverka mäns hjärnor, kvinnors hjärnor verkar påverkas i lägre grad och i viss grad tom positivt av övervikten. De personer som undersökts är personer över 60 år. Jag kan inte hitta någon studie på hur hjärnans funktion minskar tillföljd av detta. Inte heller några andra forskningsrapporter där man upprepat samma försök.
 
Jag kan inte förstå hur vi alltid går från att peka på ett osunt ideal (lågt bmi låg fettprocent, undervikt) hela tiden hamnar i en diskussion om hur farligt det är att vara överviktig. Är det för att man tror att om vi inte visar upp undervikt som idealet så kommer alla bli överviktiga? Varför är undervikt, för låg fettprocent och lågt bmi idealet?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp