Hej alla kloka bukefalister!
Det var många år sedan jag hängde här så om jag placerat inlägget på fel forum ber jag om ursäkt.
Jag har levt och andats häst i 25 år, allt jag gjort har gått ut på att få rida och umgås med hästar. Det senaste två åren har jag dock känt att jag inte tycker det är roligt längre, det tar oftast emot att åka till stallet och jag tycker arbetet kring hästen börjat bli jobbigt och tidskrävande – Jag har börjat tröttna helt enkelt och fantiserar dagligen om saker jag skulle kunna göra om jag inte hade häst. Jag borde helt enkelt sluta med hästar, så långt har jag kommit.
Till saken hör den att jag är en sådan människa som har djur med hjärtat och inte hjärnan. Hästen jag har nu har jag haft i 8 år, vi har gått igenom extremt mycket tillsammans och mitt hjärta går sönder bara jag tänker på att behöva skiljas från honom. Senaste året har han varit skadad till och från och vi står nu inför ett återbesök hos veterinären som är avgörande om hans framtid. Visar det sig att han inte har någon framtid som ridhäst avlivas han (för hans eget bästa).
Som ni läser kan ”problemet” lösa sig självt inom en ganska snar framtid, men vad gör jag om hästen är frisk? Då är jag ju tillbaka på ruta ett? Till saken hör att hästen inte är min på pappret, dealen är att jag lämnar tillbaka honom till ägaren när jag inte vill ha honom mer, och då kommer han avlivas oavsett om han är frisk eller ej. Att låna ut på foder eller sälja är alltså inte ett alternativ och jag älskar honom så högt att jag inte skulle kunna lämna tillbaka honom till ägaren på grund av att jag tröttnat eftersom jag vet att han då kommer avlivas. Trots att jag känner att jag inte har ork eller motivation att ge honom det han behöver.
Är det någon som varit i min sits? Hur hade ni gjort? Är det rätt att lämna tillbaka honom för att jag tröttnat?
Och om jag nu skulle bli hästlös, hur är det att sluta med hästar efter så många år? Känns som att det är en del av min identitet som skulle försvinna, trots att jag känner att jag VILL sluta.
Det var många år sedan jag hängde här så om jag placerat inlägget på fel forum ber jag om ursäkt.
Jag har levt och andats häst i 25 år, allt jag gjort har gått ut på att få rida och umgås med hästar. Det senaste två åren har jag dock känt att jag inte tycker det är roligt längre, det tar oftast emot att åka till stallet och jag tycker arbetet kring hästen börjat bli jobbigt och tidskrävande – Jag har börjat tröttna helt enkelt och fantiserar dagligen om saker jag skulle kunna göra om jag inte hade häst. Jag borde helt enkelt sluta med hästar, så långt har jag kommit.
Till saken hör den att jag är en sådan människa som har djur med hjärtat och inte hjärnan. Hästen jag har nu har jag haft i 8 år, vi har gått igenom extremt mycket tillsammans och mitt hjärta går sönder bara jag tänker på att behöva skiljas från honom. Senaste året har han varit skadad till och från och vi står nu inför ett återbesök hos veterinären som är avgörande om hans framtid. Visar det sig att han inte har någon framtid som ridhäst avlivas han (för hans eget bästa).
Som ni läser kan ”problemet” lösa sig självt inom en ganska snar framtid, men vad gör jag om hästen är frisk? Då är jag ju tillbaka på ruta ett? Till saken hör att hästen inte är min på pappret, dealen är att jag lämnar tillbaka honom till ägaren när jag inte vill ha honom mer, och då kommer han avlivas oavsett om han är frisk eller ej. Att låna ut på foder eller sälja är alltså inte ett alternativ och jag älskar honom så högt att jag inte skulle kunna lämna tillbaka honom till ägaren på grund av att jag tröttnat eftersom jag vet att han då kommer avlivas. Trots att jag känner att jag inte har ork eller motivation att ge honom det han behöver.
Är det någon som varit i min sits? Hur hade ni gjort? Är det rätt att lämna tillbaka honom för att jag tröttnat?
Och om jag nu skulle bli hästlös, hur är det att sluta med hästar efter så många år? Känns som att det är en del av min identitet som skulle försvinna, trots att jag känner att jag VILL sluta.
.
